tisdag 26 oktober 2010

kriserna avlöser varandra...

Jag har världens 25-årskris, det är helt fruktansvärt. Jag vill verkligen inte fylla 24 för då vet jag att det bara ett år kvar tills jag fyller 25. 25 känns nämligen som en milstolpe i livet, man ska ha åstakommit något till dess, det är då man blir vuxen "på riktigt". Det är då man måste mogna. Jag känner mig absolut inte redo för det.

För övrigt får jag stockholmsbesök när jag (inte) fyller år om nån vecka och det har jag i vanlig ordning prestationsångest inför. Vad ska jag bjuda på, vad ska jag baka, kommer jag kunna städa tillräcklig bra?

Det enda som känns bra just nu är att jag fått ett heltids vik på hemtjänsten i november. Shohoo äntligen kan jag planera mitt liv i en månads tid iaf.

Nej nu ska jag sätta på en balja kaffe och skriva om min deprimerade tant... puss

onsdag 20 oktober 2010

shit va jobbigt det är.. när man inte vill nånting.. funderar på att se en film men jag kommer inte på nån jag vill se, jag borde gå ut och gå men det vill jag inte heller. Läsa borde jag också men det vill jag inte, jag borde äta lunch men det vill jag inte... Va fan gick jag upp för imorse? Dessutom har jag gått upp i vikt, jävla skit...

tisdag 19 oktober 2010

jag har ändrat mig...

jag som totalt var emot pulver för ett tag sen har ändrat mig. Jag är för pulver till viss del. Jag är nämligen ingen matlådemänniska, det blir oftast att man köper nått och då blir det svårt om man köra GI, så ofta skiter det sig på den punkten. Pulver är alltså ett bra subsitut till matlåda och särskilt när man ska jobba dygn. Då ska man ju ha så mycket mat med sig.

fredag 15 oktober 2010

tuttar, tuttar, tuttar..

Det här med tuttar alltså.. Jag älskar mina tuttar, mjuka och lagom stora. Vill man vara lite snygg och sexig låter jag urringning va lite extra djup så där, för jag är verkligen nöjd med mina tuttar.

För utom att tuttar är väldigt sensuellt så har dom ju egentligen en funktion, de ska nära våra barn de första månaderna i livet.

För mig skulle det kännas hemkst tomt att förlora dom, jag skulle nog verkligen sörja. Fast i Lollos kropp var det ju hennes egna bröst som hotade hennes hela existens. Så för henne blev det en lättnad när bröstet togs bort. Sjukhuspersonalen har sagt till henne att det är fullt normalt att sörja men hon känner inte att hon har nått att sörja.

Men jag kan förstå henne också, hon är färdig med det här med barn och hon är gift. Hon har inte så stort behov av sitt bröst, sen ska hon ju få skitsnygga låsastuttar nästa år. Är nästan lita avundsjuk och har förvarnat henne att jag tänker klämma på henne fejkade.

Allt har ju två sidor och tur är väl det

torsdag 14 oktober 2010

Lite bilder..

Clementin fyllde 1 år i lördags och man ska ta alla chanser man kan att baka, men vi slängde den faktiskt efter vi tagit en bit. Inte för den inte va god utan för vi tyckte det va onödigt. Tyvärr var marsipanen lite torr så den blev nästan fläckig, inte snyggt alls. Knäpp katt med framtassarna bakom elementet
Present till finaste lilla Lollo som opererat bort sin ena tutte i tisdags..

onsdag 13 oktober 2010

Självplågeri...

epidural eller lustgas, för och nackdelar, vad ska man välja?
Nej, just fan jag är inte gravid än, glömde det för en sekund.. Jag måste sluta självplåga mig på det här sättet!!
Jimmy ser iaf till att jag inte går och dreglar inne på barnenhus och babyproffsen för det får jag inte för han..

tisdag 12 oktober 2010

alla dessa skitprogram!!!

tant Lisa blir så upprörd, det är så skit på TV.

Vi pratar alltså om Kungarna av Tylesand, Barskolan och Paradise Hotel. Jag såg lite av Paradise Hotel igår innan jag somna, och dom var SÅ unga dom som var med i år. Medelåldern var ju 19, den som va 24 framstod ju som gammal. Förstår dom inte vad de gör med sina liv? Även om folk överlag inte tittar på Paradise Hotel men folk kan ju alltid googla. En framtida arbetsgivare kanske inte får en direkt seriös bild av en tilltänkt till en tjänst om man hittar spritfester och sex i TV när ma googlar personen.

Dessutom undrar jag vad samhällets och TV-kanalens ansvar är. Jag har inte sett kungarna av tylesand, men jag har läst om det. Det verkar ju bara handla om att festa varenda dag. Känns det inte som om man utnyttjar trasig människor, så att man blir mer trasig. Det låter så sjukt jobbigt att festa varenda dag.

Om mitt barn skulle komma hem när det är 18 och säga att han ska vara med i paradise hotel skulle jag låsa in han i nått år.

Ett väldigt bra exempel är ju Prinsens flickvän Sofia som var med i Paradise Hotel (tror jag) och har vikt ut sig. Nu har ju hon skitsvårt att framstå som seriös, fast hon ångrar det hon gjort och jobbar med välgörenhet och pluggar.

fredag 8 oktober 2010

dentally

om det ringer nån från dentally och frågar om du vill ha en gratis eltandborste, säg bara NEJ! För det är liksom inte gratis va, man ger inte bort saker hur som helst utan anledning. Nej för man måste prenumerera på deras tandborsthuvud och dessutom täcka en försäkring på tandborsten. (vem fan försäkrar en tandborste?)

Dessutom var min tandborste trasig när det kom men jag ska få en ny och vi fick dom igår och det ska va betalt på måndag. Ursäkta?

Så skulle jag då ringa till det här dentally stället och säga att min tandborste var trasig. Hamnade i telefonkö, där men dessutom hoppade mellan siffrorna "du har plats 3 i kön, du har plats 2 i kön, du har plats 3 i kön" och det är svårt att tro på nån som säger "beräknad kötid är mindre än 2 minuter" när dom sagt så i fem minuter. Men men jag ska få en ny tandborste iaf, det va inget krångel.

Men jag avråder alla starkt till det här, gå på elgiganten istället och betala det som betalas ska i butiken så är det klart sen

torsdag 7 oktober 2010

Grubblar så mycket att det va omöjligt att somna om efter att Jimmy gått upp och gått till jobbet.

En vän, någon som jag börjat umgås med väldigt mycket på senaste tiden, fick igår det där beskedet som man bara tror drabbar andra. Om det ens gör det, man vet att många drabbas men det här är första gången som någon jag umgås med får det.

Knölen hittade hon för nån vecka sen, "körtelinflammation" sa dom på vårdcentralen men för säkerhetsskull fick hon åka på mammografi som hittade nått, så det blev biopsi också. Igår kom beskedet. Hela vänster bröst ska opereras bort på tisdag. Hon skämtade innan hon var iväg och fick beskedet att skulle de ta bröstet kunde de lika gärna ta båda två så skulle hon ju gå ner 10 kg i ett nafs.

Tycker det är så svårt, vad säger man? Vad gör man? Jag har sagt att jag finns här om hon behöver nått vad som helst, jag kan hjälpa henne städa och tvätta om det skulle behöva det. Dessutom ska jag och M hjälpa henne ordna barnkalas när hennes små pojkar fyller 4 om en månad. Hennes två små pirater ska ha ett piratkalas så det står härliga till om det.

Kom ihåg mina vänner och alla som jag inte känner. KLÄM FÖR FAN, KLÄM FÖR LIVET!!!!

onsdag 6 oktober 2010

nu pysslar hon med paranoia..

en intressant sak som jag hitta när jag plugga:
Adolf Hitler ska ha lidit av en paranoid personlighetsstörning, det ska alltså vara hans vanföreställningar som lett till judeutrottningen. Det här går självklart inte att bekräfta men det är intressant..

Måste säga att det här med psykoser är riktigt intressant

Schizofreni...

Den största missuppfattningen måste ändå va den om schizofreni, att det skulle vara samma sak (betyder) som flera personligheter. Det är ju fel och säger man det till folk om det dyker upp på tv eller så, så tror folk inte på en. Jag tror den här missuppfattning har funnits så länge så den är omöjlig att utrota.

Schizofreni är en typ av psykos som innebär att personen i fråga hallucinerar, ofta framträder hallucinationerna ljudligt, med andra ord så hör dom röster. Rösterna kan säga åt dom vad dom ska göra eller tycka osv. Man har ofta en motorik som kan te sig konstigt och kan vara motorisk över- och underaktiv, alltså flänga runt vissa stunder och sen vara helt apatiskt andra. Vanföreställningar är också vanligt, de ter sig ofta mycket bisarrt och logikfunktionen är kraftigt störd.

Självmord är ofta mycket vanligt bland denna patientgrupp, särskilt de 10 % som inte svarar på vanlig medicin som används innan psykiatrin.

Denna psykosform kan säkert förekomma tillsammans med den störningen att man har flera personligheter men betyder alltså inte samma sak. Så nu vet ni det..

tisdag 5 oktober 2010

" håll inte på att kläng på honom så där, ser du inte att han är ledsen?"
/ Den bästa sommaren
Varför ska man alltid trösta den som är ledsen? Är det fult att va ledsen så man måste hjälpa det gå över så fort man bara kan?
Jag har väldigt nära till tårar och snyftar ofta till filmen varesig dom är lyckliga eller sorgliga. Jimmy ska då alltid komma och kramas och trösta mig. Jag blir lika iriterad varje gång. Jag tycker verkligen inte om att bli tröstad. Det är en sak att försöka få nån på andra tankar men att sitta och hålla om och vagga så där känns bara underligt för mig. Det är ju inte så att det lilla barnet i filmen börja leva igen då.
I kyrkan på mormors begravning så skulle han hålla om mig hela tiden och jag putta bort honom gång på gång. Det finns inget man kan göra år det, hon är död och jag är ledsen. Och jag har rätt till att va ledsen. Man måste få sörja, precis som man har rätt till att va jävligt förbannad.
(insåg precis att jag har en oöppnad mörk chokladkaka i skafferiet som legat där en vecka, det är ju helt otroligt!)

måndag 4 oktober 2010

matvanor och steg..

vi har kört GI nu en vecka, (på lördagar betyder GI Gott I så ni vet, med andra ord lite fusk) och jag tycker det går bättre och bättre. Det här funkar absolut som livstil för mig, så länge man får unna sig nått på helgen. Första dagarna va jag i nån slags abstinensdal men nu börjar det bli bättre ut, det är klart att godis och fika fortfarande lockar men det är inte på samma sätt. Innan jag börja med GI åt jag inte ens socker för det va gott utan på ren vana. Jag va inte ens sugen men jag åt det ändå.

Mina plugg och steg kompisar börjar idag på camebridge och jag bara skakar på huvudet. Dom där två älskar mat på samma sätt som jag älskar det och dom väljer att leva på tre drinkar om dagen. Det är inte klokt. Jag känner mig själv och inser att det är verkligen ingenting för mig. Det är bättre att göra en livsförändring som man kan leva med.

Idag börjar dessutom steg-tävlingen. Vi har alla tre införskaffat oss en stegräknare (jag hade iofs en sen tidigare, men jag har bytt batteri i den) och ska tävla. Vi har gjort ett poängsystem och det gäller att få mest steg i veckan för att få poäng. Sen när vi ska till Sthlm för att fira att vi är klara med vår utbildning så ska den med minst poäng bjuda på finmiddag ute. Jag känner otroligt sporrad och satsar på 100 000 steg i veckan. Allt är möjligt om man bara vill. Har gått en vända på förmiddagen så får det bli en till sen ikväll. Det får iaf inte bli under 10 000 steg per dag.

Nej nu ska jag dyka ner bland psykoserna i min bok.. puss och adjö..