När jag väl gjort ett blogginlägg, kom det ett till, till mig igår när jag skulle sova. Kanske bara behövdes att starta upp maskineriet igen.
Jag är ju gravid i 7 månaden som ni kanske vet, och jag har aldrig varit så tacksam för att jag lever precis här och nu. Jag har ägnat detta mycket tankar och ja, jag är tacksam ända ut i fingerspetsarna. Detta av två anledningar.
Om jag är det minsta orolig, har frågor eller funderingar behöver jag bara lyfta luren och ringa MVC, Förlossningen eller sjukvårdsupplysningen och jag vet att de kommer att lyssna på min oro och ta den på allvar. För några veckor sedan hade jag sån fruktansvärd huvudvärk hela veckan, jag vaknade ofta av den på nätterna, så jag ringde MVC, min barnmorska var ledig men jag fick prata med en annan och fick en tid med en gång. De tog alla tänkbara prover för att utesluta havandeskapsförgiftning, det visa sig vara nått virus bara.
Dessutom litar jag helt och fullt på de som jobbar på förlossningen, jag vet att det är utbildad och kunnig personal och att de har all tänkbar medicinsk utrustning för att hjälpa mig och mitt barn. Jag är inte rädd för att föda, för jag känner mig helt trygg.
Den andra anledningen till att jag känner mig så lycklig över att jag lever här och nu är att vi lever 2011 i jämnställda Sverige. Att vara gravid är inte roligt, inte alls på nått sätt. Jag har foglossningar, onda förvärkar, ont i ryggen, ont i revbenen och dessutom har man inte alls samma energi. Om inte jag orkar dammsuga/laga mat/handla/tvätta säger jag bara det och min sambo säger bara "okej, jag gör det".
Jag ägnar ganska mycket tankar på människorna som levde förr i tiden eller någon annanstans i världen. Om man redan nu haft 7 barn, 5 getter och 3 kor som skulle mjölkas och dessutom bodde i en hydda med jordstampat golv och det är en "vis kvinna" som skulle hjälpa mig med förlossingen, då hade man ju haft rätt att gnälla och va orolig.
Fast jag gnäller ju ändå, fast med lite dåligt samvete, för jag har det väldigt bra egentligen.
tisdag 15 november 2011
måndag 14 november 2011
nämen, hon bloggar!!!
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med min blogg, jag har just nu ingen ispiration till att blogga men samtidigt vill jag ta bort bloggen, den har varit en så himla stor del av mitt liv under så lång tid.
Det allra första blogginlägget jag skrev var 12 januari 2007, det är ändå snart 5 år sen. Det är skrämande om man tänker på allt som hänt i mitt liv under dessa fem år. Då för fem år sen bodde jag i en rövarkula med min älskade blodtörstige kisselimiss. Jag var singel som ägnade den mesta tiden åt att jobba. Jag var nog en ganska tragisk figur. Bara den lägenheten, den va så skitig och äcklig, jag skulle dö om jag skulle behöva sova en natt där nu.
Jag trodde aldrig jag skulle hitta den rätta, men jag ville så gärna. Det är nästan så jag tror jag lät mig utnyttjas i jakten på att bli sedd en liten, liten stund, att någon skulle tycka om mig, bara för den jag är. Tänk vad många idioter man slösat både tårar och tid på.
Egentligen är det inte konstigt att man ser ut som man gör, när jag tittar tillbaka i bloggen så handlar lite titt som tätt om bantning och faktiskt lyckades jag i perioder men sen gick jag tillbaka till mitt Coca-Cola-missbruk.
Nu fem år senare, känns det som jag är 10 år äldre än då. Här sitter man i sin ganska nyinköpta bostadsrätt, som vi har bolån på. Jag har en sambo, vi diskuterar både förlovning och äktenskap. Vi har redan valt förlovningsringar, men alltid kommer det nått tråkigt ekonomsikt imellan, typ bilservice, och aldrig kommer det där magiska tillfället som gör att det passar att förlova sig. Men man kankse måste skapa de där magiska tillfällena själv om man vill att det ska hända.
Om mindre än 12 veckor väntas vår lilla knodd komma, för min del för den gärna komma om 10 veckor. Vi har köpt allt, skötbordet står redo, spjällsängen står visserligen kvar i sin kartong men den är där och barnvagnen är beställd. Känns väldigt konsigt att det faktiskt inte är så långt kvar innan vi blir en familj på riktigt.
I våras hade jag en 25-årskris, jag hittade det första gråa hårstråt och det kändes som om hela livet stor och stampa på samma ställe. Men sen blev jag gravid, vi köpte bostadsrätt och jag kom in på universitetet, nu var jag visserligen tvungen att hoppa av eftersom jag blev sjukskriven och allt det som krångla. Men jag kom ju iaf in. Nu känns allt mycket bättre för den stora dagen, på torsdag. Det känns faktiskt inte alls. Nu har det gråa hårstråt fått några grå kompisar och det är lite iriterande när man inte kan göra nått åt det men jag inbillar mig att jag ska färga håret när jag kommer hem från BB, även om jag innerst inne vet att jag kommer ha lite annat för mig och kanske inte kommer tänka på mitt hår i första hand.
Vi får väl se hur det blir med bloggen i framtiden, jag har ju inte ens någon kisselimiss längre. Först och främst ska jag fylla 25, jag kanske vaknar på torsdag och fått en helt ny livsinställning, vad vet jag.
Det allra första blogginlägget jag skrev var 12 januari 2007, det är ändå snart 5 år sen. Det är skrämande om man tänker på allt som hänt i mitt liv under dessa fem år. Då för fem år sen bodde jag i en rövarkula med min älskade blodtörstige kisselimiss. Jag var singel som ägnade den mesta tiden åt att jobba. Jag var nog en ganska tragisk figur. Bara den lägenheten, den va så skitig och äcklig, jag skulle dö om jag skulle behöva sova en natt där nu.
Jag trodde aldrig jag skulle hitta den rätta, men jag ville så gärna. Det är nästan så jag tror jag lät mig utnyttjas i jakten på att bli sedd en liten, liten stund, att någon skulle tycka om mig, bara för den jag är. Tänk vad många idioter man slösat både tårar och tid på.
Egentligen är det inte konstigt att man ser ut som man gör, när jag tittar tillbaka i bloggen så handlar lite titt som tätt om bantning och faktiskt lyckades jag i perioder men sen gick jag tillbaka till mitt Coca-Cola-missbruk.
Nu fem år senare, känns det som jag är 10 år äldre än då. Här sitter man i sin ganska nyinköpta bostadsrätt, som vi har bolån på. Jag har en sambo, vi diskuterar både förlovning och äktenskap. Vi har redan valt förlovningsringar, men alltid kommer det nått tråkigt ekonomsikt imellan, typ bilservice, och aldrig kommer det där magiska tillfället som gör att det passar att förlova sig. Men man kankse måste skapa de där magiska tillfällena själv om man vill att det ska hända.
Om mindre än 12 veckor väntas vår lilla knodd komma, för min del för den gärna komma om 10 veckor. Vi har köpt allt, skötbordet står redo, spjällsängen står visserligen kvar i sin kartong men den är där och barnvagnen är beställd. Känns väldigt konsigt att det faktiskt inte är så långt kvar innan vi blir en familj på riktigt.
I våras hade jag en 25-årskris, jag hittade det första gråa hårstråt och det kändes som om hela livet stor och stampa på samma ställe. Men sen blev jag gravid, vi köpte bostadsrätt och jag kom in på universitetet, nu var jag visserligen tvungen att hoppa av eftersom jag blev sjukskriven och allt det som krångla. Men jag kom ju iaf in. Nu känns allt mycket bättre för den stora dagen, på torsdag. Det känns faktiskt inte alls. Nu har det gråa hårstråt fått några grå kompisar och det är lite iriterande när man inte kan göra nått åt det men jag inbillar mig att jag ska färga håret när jag kommer hem från BB, även om jag innerst inne vet att jag kommer ha lite annat för mig och kanske inte kommer tänka på mitt hår i första hand.
Vi får väl se hur det blir med bloggen i framtiden, jag har ju inte ens någon kisselimiss längre. Först och främst ska jag fylla 25, jag kanske vaknar på torsdag och fått en helt ny livsinställning, vad vet jag.
lördag 24 september 2011
söndag 28 augusti 2011
I'm in love
"All my love I give to you
All I do I do for you
I'm in love Baby, I'm in love
Every day and every night
Always till the end of time
I'm in love Baby, I'm in love"
Så går refrängen i Sanna Nielsens supersmöriga schlagerlåt från senaste melodifestivalen. Sånna låtar har ALDRIG tilltalat mig. Jag har ALDRIG förståt innebörden, varför skulle man vilja ge upp sitt liv för nån? Man kan väl inte göra allt man gör för någon annans skull? Det är ju helt skumt i mina ögon. Man gör väl saker först och främst för sin egen skull och sen ibland för nån annan.
Men nu förstår jag... Jag har gått och blivit helt tokförälskad! Kärleken till ett barn, även om det är ofött är den största av alla kärlekar! Hela mitt liv kretsar kring denna lilla varelse som inte ska komma ut förän om 160 dagar.
Såg en repris av Sommarpratarna igår på svt24 och då sa Rickard Wolf att han sökt efter den vilkorslösa kärleken hela sitt liv men när han fick barn förstod han det jag också förstått, det är där den finns, den ultimata kärleken!
All I do I do for you
I'm in love Baby, I'm in love
Every day and every night
Always till the end of time
I'm in love Baby, I'm in love"
Så går refrängen i Sanna Nielsens supersmöriga schlagerlåt från senaste melodifestivalen. Sånna låtar har ALDRIG tilltalat mig. Jag har ALDRIG förståt innebörden, varför skulle man vilja ge upp sitt liv för nån? Man kan väl inte göra allt man gör för någon annans skull? Det är ju helt skumt i mina ögon. Man gör väl saker först och främst för sin egen skull och sen ibland för nån annan.
Men nu förstår jag... Jag har gått och blivit helt tokförälskad! Kärleken till ett barn, även om det är ofött är den största av alla kärlekar! Hela mitt liv kretsar kring denna lilla varelse som inte ska komma ut förän om 160 dagar.
Såg en repris av Sommarpratarna igår på svt24 och då sa Rickard Wolf att han sökt efter den vilkorslösa kärleken hela sitt liv men när han fick barn förstod han det jag också förstått, det är där den finns, den ultimata kärleken!
måndag 8 augusti 2011
Välkommen hem till oss!!
Så här ser det ut när man står vid ytterdörren... Jimmys dator står i hallen, men vi ska nog försöka komma på nått bättre. Typ nått skåp eller så.
En överbelamrad bokhylla. Så blir det när man inte fått upp några väggfasta hyllor, för vi är inte helt säkra på om vi ska ha det eller inte. Får nog ta och plocka bort lite saker där sen.
Det blev lite motljus när jag skulle ta kort på vardagsrummet. Bokhyllan står ju också där så klart men åt andra hållet då. Det ska upp lite tavlor och gardinomtag osv.
Det här är barnrummet, tänkte att vi inreder det lite spartanskt. Man vill väl inte göra de bortskämda från början. Sova i en flyttkartong, ha sina saker i en flyttkartong, sen finns det ju en skurhink att leka med. Nä, jag skojar så klart. Här står allt vi inte riktigt vet vad vi ska göra av eller inte orkat tagit tag i.
Kök komplett med skjutluckor och brun spis. Bara för din skull, Mixon tog jag kortet så inte köksgardinerna syns, så du måste komma hit för att se dem..
Vårat sovrum, bourdouxfärgade gardiner och ljusblå väggar är kanske inte en kombination jag riktigt älskar med det är bättre än inga gardiner alls.
Finrummet!!!!! Vår fantastiska balkong..
En överbelamrad bokhylla. Så blir det när man inte fått upp några väggfasta hyllor, för vi är inte helt säkra på om vi ska ha det eller inte. Får nog ta och plocka bort lite saker där sen.
Det blev lite motljus när jag skulle ta kort på vardagsrummet. Bokhyllan står ju också där så klart men åt andra hållet då. Det ska upp lite tavlor och gardinomtag osv.
Det här är barnrummet, tänkte att vi inreder det lite spartanskt. Man vill väl inte göra de bortskämda från början. Sova i en flyttkartong, ha sina saker i en flyttkartong, sen finns det ju en skurhink att leka med. Nä, jag skojar så klart. Här står allt vi inte riktigt vet vad vi ska göra av eller inte orkat tagit tag i.
Kök komplett med skjutluckor och brun spis. Bara för din skull, Mixon tog jag kortet så inte köksgardinerna syns, så du måste komma hit för att se dem..
Vårat sovrum, bourdouxfärgade gardiner och ljusblå väggar är kanske inte en kombination jag riktigt älskar med det är bättre än inga gardiner alls.
Finrummet!!!!! Vår fantastiska balkong.. 
fredag 5 augusti 2011
jag hade ju en sak till att säga....
... imorn har vi gått 14 hela veckor, vilket gör det 26 veckor kvar, vilken är exakt ett halvår... Ville bara ni skulle veta...
Och för er trögskallar som inte orkar räkna 26 veckor framåt så landar det på 4 februari!!!
Och för er trögskallar som inte orkar räkna 26 veckor framåt så landar det på 4 februari!!!
Vi väntar barn!!!!!
det är många som frågat mig "är du med barn? va roligt!" eller "väntar du barn?", både på facebook och i verkliga livet. Bara för att jag är som jag är så svarar jag alltid "ja, det är VI!", "ja VI väntar barn!"
Jag är väldigt säker på att jag inte va ensam när detta barn kom till och jag hoppas och tror att jag inte kommer vara ensam när barnet väljer att komma ut. Det är ju inte jag som ska bli mamma, det är vi som ska bli föräldrar. Både ansvarsmässigt och ekonomiskt så är det ju hälften var. Sen är det ju nån som är lite avundsjuk för att jag måste vara hemma så länge jag ammar och jag inte går att ersätta då. Men det tycker jag bara är gulligt när han muttrar "jaha en annan får 1o dagar hemma, sen får du gosa alldeles själv!!!!!"
Jag är väldigt säker på att jag inte va ensam när detta barn kom till och jag hoppas och tror att jag inte kommer vara ensam när barnet väljer att komma ut. Det är ju inte jag som ska bli mamma, det är vi som ska bli föräldrar. Både ansvarsmässigt och ekonomiskt så är det ju hälften var. Sen är det ju nån som är lite avundsjuk för att jag måste vara hemma så länge jag ammar och jag inte går att ersätta då. Men det tycker jag bara är gulligt när han muttrar "jaha en annan får 1o dagar hemma, sen får du gosa alldeles själv!!!!!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)