Föräldrarledigt..

När man får barn så får man ett visst antal dagar man kan ta ut föräldrarledighet. Vissa dagar är öronmärkta att Jimmy ska ta ut och andra är öronmärkta att jag ska ta ut. Helt puckat tycker jag, eftersom det är vi i vår familj som ska ha rätten att bestämma vem som är hemma, politikerna har faktiskt inget med att göra och de vet inte vad som passar oss bäst. Nu kan dock Jimmy skriva över dagar på mig, men det är ju verkligen att krångla till saker, men det är ju så Försäkringskassan vill ha det - krångligt!

Men hur ska man tänka då? Ta ut 7 dagar i veckan, 6 dagar eller mindre ändå? Ska han börja på dagis direkt när han fyller ett år eller ska vi vänta tills han blir lite äldre. Om han börjar direkt när han blir ett år så kommer vi att kunna ha lite dagar kvar så jag kan vara ledig några veckor nästa sommar och kanske sommaren där på. För om jag inte får något vik (eller en tjänst, men det vågar jag inte ens hoppas på) så har ju inte jag någon semester utan måste jobba, jag får ju inte heller tacka nej till sommarvik om jag inte tar föräldrarledigt.

Nu ska ju jag börja jobba lite smått, har lagt mig tillgänglig varannan tisdag fram till mitt sommarvik, som är 2 veckor långt. Sen i höst hoppas jag kunna jobba kanske 5-6 pass i månaden, vilket gör att man spar några dagar.

Men det är väldigt svårt detta! Man vill ju göra det som är bäst för lilleman men ändå har vi inte den ekonomiska möjligheten att jag tar ut mindre än 7 dagar i veckan.

Tänk om man bara kunde få sig en fast tjänst vad mycket som skulle lösa sig då!

Facebookhets!!!

Innan man fick barn så förstod man inte denna hets. Men nu är det något sjukt, jag har också drabbats av den men jag har bestämt mig för att skita i det och koncentrera mig på annat.

Hetsen uppstår om du känner några stycken vars barn är jämn gamla med ditt. För några veckor sen statusuppdatera en i vår föräldrargrupp att hennes son, som är en månad yngre än Charlie, vänt sig. Charlie har ju inte vänt sig än, han har slutat försöka rent av. Just efter denna statusuppdatering, blev jag lite stressad "men vänd dig, då! kom igen då!!"  Han kan från mage till rygg men inte tvärt om, och jag skiter i det, han vänder sig väl en vacker dag.

Jag skriver en status om att min son håller på att få tänder, dagen efter skriver någon annan att deras son håller på att få tänder. Jag tog faktiskt bort min status om tänder då, för det känns faktiskt löjligt rent av.

Man skryter om hur mycket och bra deras barn sover, hur lugna och snälla de är, hur bra de äter och hur bra de växer. För man ju vill ju inte ha de barnet som sover sämst, skriker mest, äter sämst och växer minst. Fast de är ju bara barn, inte några statussymboler att skryta om på facebook.

Fast jag måste medge att det är hemskt svårt att inte skryta om de för när Charlie vände sig från mage till rygg kom det små tårar i ögonen på mig.

(Jag hoppas verkligen ingen tar illa upp nu för det här var inte riktat mot nån särskild, mest mig själv om det ska vara någon utpekad!)

Billig mat!!

Jag skiter i min matblogg och bloggar om allt här istället. Det kanske blir en lite spretig blogg men det gör inget. Jag är spretig, deal whit it!

Vi försöker äta så billigt vi bara kan och egentligen är väl det bästa tipset att handla på extra priser jämt! Köp massor när det är billigt. Men fläskkotletter är nått jag har haft väldigt svårt med för det är hemskt tråkigt helt enkelt. Men jag har börjat vänja mig. Nu har jag två kotlettips. Det ena är att misshandla dem, banka skiter ur dem så de blir möra och platta, så kan man marinera de och steka det ganska hastigt. Det är väldigt gott.

Andra alternativet är att steka på dem och sen hälla på vatten och grädde, en köttbuljongtärning och några klippta katrinplommon. Så låter man det koka ganska länge. Det blir som en hel söndagsmiddag.

Våran stavmixer har checkat ut, och jag sörjer den. Det var en gammal trotjänare, jag tror jag fick den när jag fyllde 18 så vi har ju hängt ihop i 7 år. Men de kan ju inte ha evigt liv dessa makapärer. Den har låtit underligt ett längre tag och nu sist fick Jimmy en stöt av den så då tyckte vi den gjort sitt. Men så väldigt olägligt nu när Charlie ska börja med smakisar snart, men han ska ju inte dirket börja med fläskkotletter så vi får använda gaffel och potatispressen i början.

Vill ju ha en sån super mixer, en som hackar, river, skivar och mixar (och knådar deg, men den funktionen hade jag kunnat vara utan) men den kostar ju lite också. Får se om vi köper den nästa månad..

Nu går stora matlarmet här så nu måste jag sluta!!!

F-kassan..

Eftersom Charlie föddes med snitt så blev jag sjukskriven hans första dagar i livet och Jimmy fick möjlighet att ta föräldrarledigt de dagar innan han tog ut sina pappa dagar. Detta handlar om 4 dagar. Men de där extra 4 dagar är ju guld värda när man precis fått barn.

F-Kassan medelade att Jimmy inte kunde söka föräldrarpeng förän faderskapet var fastställt. Faderskapet fastställdes när Charlie var 6-7 veckor (tror jag), man fick fylla i massa papper hos en förvirrad soc-tant. Redan då kände jag att vi skulle gifta oss innan nästa barn för jag tyckte det kändes så omständigt. Det är inget emot hur jag känner nu.

Sen sökte Jimmy föräldrarpeng, eftersom han också stor som vårdnadshavare nu. Då tror man ju att han ska räknas som Jimmys pappa från den 19 januari, eftersom det var då han föddes, retroaktiv faderskap typ. Men icke då. Då får vi papper hem från F-kassan där det står att eftersom jag var ensam förälder tills faderskapspapprena blev klara måste jag skriva över dagar på Jimmy för att han ska få ut för dessa.

Jimmy har alltså inte fått ut pengarna för dessa 4 dagar i januari än. Ibland blir man bara tokig på denna byråkrati.

Tänk att det år 2010 ska vara så krångligt bara för man inte är gifta!!!

här med slutar jag banta!!

När man blir förälder inser man saker och ting. Därför har jag bestämt mig för att aldrig banta igen. Det är ett dumt hittepå. Man ska tänka livstil. (känns som jag skrivit det här förut, men men.)

Äta balanserat och motionera lagom. Som mammaledig har man inga ursäkter. Jag är ute och promenerar minst 2 timmar om dagen i alla väder! Tur att jag fått en så fin jacka av Jimmy och i helgen när Stadium outlet öppnat ska jag åka och köpa mig riktigt bra gympaskor. För det är jag värd!

Häromdagen kommenterade Jimmy vår mat med att han var så glad över att vi börjat äta så hälsosamt. Hmm äter vi hälsosamt, tänkte jag, jag tänkte mest att det var billig mat. Vi åt omelett med purjolök och tonfisk.

Jag vill hylla ägget! Ägg är ett superlivsmedel, en platta med 30 stycken kostar 34 kr på Willys, alltså ett ägg kostar drygt en krona styck. Har man ägg behöver man aldrig vara ledsen (eller hungrig). Tyvärr exploderade de sista vi hade igår, för jag glömde de på spisen och de koka i 30 minuter.

Va tvungen att gå och väga mig mitt i inlägget men det va samma som förut, alltså 7 kilo mindre än när jag blev gravid...

bröst vs. flaska

När man är gravid (och även innan) tror man att man ska åka in till förlossningen när vattnet går, slänga upp benen i luften, krysta och sen kommer en kladdig lite alien upp på bröstet som genast suger tag och allt är frid och fröjd.

Nu var det ju inget som gick till så, ingen alien på bröstet, en massa krystande, inget sugande och inget frid och fröjd. Jag fick 38 häftklamrar på köpet med sonen. När inte amningen fungerade så blev jag väldigt ledsen men ju mer jag tänker på det dessto mer tycker jag inte att flaska är så dumt. Nu har jag väldigt svårt att argumentera för andra sidan dock så det blir ett litet snett inlägg.

• Jämnställdheten. Vi kan dela på matningen. Jimmy skulle i praktiken kunna hjälpa mig om nätterna, nu har han bara gjort den en gång, men det stör mig inte. Vi turas dock om på mornarna, när han är hemma. Sovmorgon är underbart. Jag kan dessutom börja jobba lite extra ganska tidigt. (Ska jobba 2 veckor i sommar och det ska bli så kul).
• Jag vet att maten han får är perfekt balanserad. Det verkar som de som ammar har väldigt olika kvalitet på maten, vissa har grädde andra har blask.
• Jag behöver inte fundera på vad jag äter, kan äta jordgubbar (det gör jag ju inte iaf), choklad, stark mat eller ett glas vin om jag så vill utan att fundera på hur det påverkar han.
• Bröstmjölk går snabbare genom kroppen, alltså äter de oftare och bajsar mer än om de äter ersättning, som de står sig på längre. (det står i den där boken man får på BVC, så det är inte taget ur luften på nått sätt).
• Det verkar som (när man läser på familjeliv) att de som ammar oroar sig en hel del för hur mycket barnen egentligen får i sig. Jag vet exakt, eftersom jag vet hur mycket jag blandar iordning.

Det enda som jag på rak arm kan komma på är bra med amning är att det alltid är klart, inget krångel med att blanda i ordning osv. Och att det är gratis, men däremot tycks ju ammande kvinnor äta som hästar så det jämnar nog ut sig.

Vid ev. nästa barn kommer jag ju självklart göra ett försök med amningen, men jag tänker inte helamma längre än först-andra månaden, eftersom jag tycker det finns så mycket fördelar med flaska.

Tuttarna sitter där de ska!

Igår förmiddag träffade jag en äldre kollega ute på samhället. Hon kommer fram och titta på Charlie som ligger vaken i vagnen. "Ta ut tutten så jag får se på han!" säger hon och jag gör det! Sen i efterhand blir jag så sur på mig själv. Varför ska jag ta ur nappen ut MITT barns mun för hon tycker det? Är det inte ändå ganska fräckt att säga så? Tänk om Charlie blivit jätte ledsen för jag rycker ut nappen bara så där.

Sen har jag också funderat på varför det verkar vara allmänt vedertaget att kalla napp för tutte. Vem är det som kommit på det? Det kan inte vara barnen själva eftersom folk säger det till barn som är 2-3 veckor redan, "vill du ha tutten?". Det värsta är att Jimmy inte riktigt är med mig på det här utan säger tutte han också. Så då kan jag inte låta bli att retas. "Räcker du mig tutten?" "nej, de är fastväxta men du kan få en napp!"

När vi var på akuten för att ta gulsotsprov, när han var 8 dagar sa BMA när hon stack han i foten, "tror du det kanske går bättre om han får tutten?" och jag var så nära att säga "nej, jag ammar inte, han äter ersättning!" men jag sa det inte. Jag tror jag är lite för snäll.

Kan vi inte bara enas om att tuttar är det man har på kroppen som många barn suger på för att få mat, de man suger på som är av plast heter napp!