torsdag 31 juli 2008

Alla dessa gravida människor....

just nu är alla gravida och då menar jag verkligen alla. Det är inte bara ens kompisar, det är kompisars kompisar eller kompisars syskon osv. Ni hajjar vad jag menar, vart man än tittar ser man gravida människor.

Många är ju i min ålder, alltså 21-22. Och jag tycker dom är så unga, jag ser dom som ungdomar. Dom ska ju inte skaffa barn nu dom är som barn själva. Typ nästan ungefär iaf. Men själv anser jag mig vara fyllt mogen till att skaffa barn men det är ju jag det. Jag lär ju inte bli gammal, möglig och trist, och blir jag det märker jag nog inte av det själv.

Nu när alla gravida människor upptäkt att det är just gravida då verkar det bli sån stress, man springer på barnens hus i tredje månaden och kollar leksaker. Det finns två aspekter som talar emot detta, 1. det är 6 månader (ett halv jävla år) innan barnet ska komma ut och 2. är det någon som hört talas om nyföddingar som leker med bilbanor? Ta det lungt kvinnor och män. Jag känner folk vars barn dött under förlossningen eller som fått syrebrist och blivit skadade. Av den anledningen skulle jag aldrig våga köpa massor av kläder och sätta ihop spjälsäng osv förän det verkligen är dags. Syrran berätta att dom hade köpt ett enda plagg innan deras första barn föddes, och det var en sparkdräkt att ta hem honom i. Sen kommer ju farmor och mormor och fastrar och mostrar osv med en massa bebiskläder som dom sen vuxit ur på en månad eller två.

Själv skulle jag nog vara sugen från det att jag testar positivt att börja fixa men jag skulle hålla mig i skinnet tills verkligen sista månaden, för om något händer vill jag inte att det ska stå en barnvagn/spjälsäng som gapar tom här hemma. "Men det är ju min personliga åsikt...." (citat som bara Katrin förstår....)

onsdag 30 juli 2008

lätta mitt hjärta..

jag känner att jag verkligen behöver lätta mitt hjärta, men det här är nog inte rätt plats att göra det. Vart fan är Sara när man behöver henne...

måndag 28 juli 2008

übertönten

igår köpte jag gångstavar, så nu ska jag vara riktigt töntig och gå med mina stavar. Vi har en reflexväst i bilen men riktigt så töntig tänker jag inte bli. Jag invigde stavarna igår och man känner med en gång att det tar mycket mer än om man bara skulle gå. Jag tänkte att jag skulle gå en vända varje dag innan frukost, det föll tyvärr redan idag. När allt började jävlas med mig.

Ipoden funkade inte, så skulle jag lägga den på laddning och så länge skulle jag gå ner till ica och handla en sak. Då hade jag ju glömt VISAkortet hemma, då sket sig det med. Det behövs inte så mycket mer för att jag ska tappa orken speciellt inte när man vaknar med huvudvärk. Dessutom kände jag en längtan efter att klippa mig men så var två av ställena stängda och det tredje hade inte tid.

Jag planerar att jag ska gå en vända imorn innan jobbet istället, så det blir upp klockan fem.

småland har fortfarande inga rastplatser...

i fredags bar det av mot småland, vi skulle åka direkt när jag slutade så det blev lite stressigt. Det var ju inte direkt kallt i fredags så det var ju inte så att man längta efter att sätta sig i en stekhet bil utan AC för att sitta där sen i fyra timmar. Men vi kom iväg vid kvart över två. Jimmy körde hela vägen och jag sov, mycket bra fördelning tycker jag. Vi stanna vid en rastplats innan jönköping, och det måste vara sveriges sämsta rastplats, ingen toalett!!

Vi kom väl fram mellan 18-19 på kvällen, då tog vi ett dop och sen åt vi lite korv. På lördagen var vi in till eksjö en vända och titta på en parad av spelande människor. Sen blev vi så rastlösa att vi åkte till A6 och gick i affärer. På söndagen åkte vi hem direkt när vi vaknat.

På lördag kväll var vi och hälsade på Jimmys faster, en skitsöt tant. Lite lätt dement men det gör mig inget jag är så van. Jag hörde iaf vad hon sa i skillnad från jimmys far som bara mumla och mutra på småländska hela tiden.

Jag tror jag är psykiskt allergisk mot smuts, jag måste verkligen vara det. Jag klarar inte sura disktrasor och mögliga duschdraperi. Jag mår verkligen dåligt av det. På lördagsmorgonen tog vi en dusch innan frukost, det skulle jag inte ha gjort. Golvet var svart inne i hörnet i duschen, på duschdraperiet var det 10-15 cm mögelkant längst ner, och värst av allt, på duschmunstycket var det en äcklig grön belägning. Jag kunde verkligen inte äta frukost efter det, tvinga ner en macka men det var sen allt.

På vägen hem bestämde vi oss för att ta en trevligare väg, så vi åkte via gränna. Det är en stad som är byggt i en bergslutning och allt lutar i 45%. Jag fick panik och vägrade parkera så vi bött förare mitt på vägen i Gränna. Vi köpte en polkagris, en tavla och varsin glass. Sen åkte vi igen.

Vi kom hem igår vid 15 tiden ungefär och vi var båda helt genom svettiga så det var bara rakt in i duschen.

torsdag 24 juli 2008

på balkongen..

här sitter jag på balkongen i bikini. Ganska skönt måste jag säga. Även fast det är skugga här nu så är det helt ok. Kommer göra lite ont i soltarmen när jag ska gå till jobbet sen. Men jag ska ju iaf jobba någon som är vettig i huvudet.

Imorn kommer lönen, det känns ju helt ok måste jag säga. Det har ju varit lite knapert senaste veckorna här. Visserligen är det ingen direkt fet lön som kommer men det är lika mycket jag kommer tvingas leva på sen när jag ska börja leva på csn. Det är snåla jävlar det.

Imorgon ska vi åka till småland, till jimmys far Ove. Jag är hemskt nervös och det lär ju inte bli mindre direkt. Sen jimmys mamma sa att han är knepig så har jag varit nästintill livrädd. Fast hon är ganska knepig hon med, så det jämnar ut sig.

Det är 30 mil ungefär dit, och vi ska åka direkt när jag slutat. Känns som vi kommer vara där jätte sent.

Nått intressant med det här är att igår när Jimmy pratade med sin far så bad han oss ta med egna lakan. Jag tycker det är lite underligt, "välkommna hit men jag tänker fan inte tvätta efter er". Är det bara jag som tycker det är konstigt?

Jag har ju bytt avdelning den här veckan och ska nu vara på den här i fyra veckor. Det är ganska stor skillnad mellan avdelningarna, den här är en demensavdelning och det andra är en multisjuksavdelning. På denna demensavdelning är alla ganska pigga, så det är inget speciellt tungt arbete men ljudet är förfärligt. Ljudnivån är som på ett dagis, man håller på att bli tokig. Av våra 11 boenden så är det 2 som gör ljud hela tiden, helt meningslösa ljud. Det går inte att få dom att sluta heller. Det finns ingen avknapp. Den ena sitter i rullstol så hon kan man köra in på rummet men det andra vandrar om kring hela tiden, ibland följer hon efter en tillochmed. Sen har vi ett antal som stressar upp sig och blir oroliga och inbillar sig saker så dom kan skrika bara av den saken skull. Sen har vi några som ställer samma fråga 7 gånger på en kvart. Är det någon som vet hur man stänger av? Kan man bara fokusera på nått annat så man inte hör? Meditation under arbetet kanske skulle vara nått. När dom här fyra veckorna har gått kommer jag vara redo att tas in någonstans.

Just nu längtar jag mest till på måndag, då ska jag storhandla. Det ska bli fantastiskt. Jag ska gå alldeles ensam på willys och handla. Det är nog bara jag i hela världen som uppskattar att storhandla på det här sättet. Men jag tycker det är underbart. Det enda som sen tar emot det är ju att lyfta in kassarna. Det känns så härligt sen när man tittar in i kylskåpet och ser att det inte är nått som saknas.

Sen känns det ju bra att ha mat hemma när vi får besök nästa vecka. Min syster, min bror och min systerdotter kommer hit på tisdag eller onsdag. Det ska bli trevligt.

ne ni nu ska jag nog ta och läsa lite... puss hej..

måndag 21 juli 2008

bilder!!! fan va skoj

Jimmy testar min nya fina morgonrock, den är rosa och luddig och med en liten blomma broderad på bröstet. Är han inte bara urtjusig?
Min snygga cykel... urtjusig!!
Har ni sett min klematris blommar!
Nya gardiner, kanske inte syns så bra men snygga är dom
En liten kärleksbild, jag ser ju ut som ett ufo men det tar jag inget extra för...

söndag 20 juli 2008

måste skriva lite...

det här kommer säkert vara väldigt rörigt och svårt att förstå för er men jag behöver rensa min hjärna och skriva lite.

Det är väl klart när man är singel så har man all ledig tid över till sina vänner, det är självklart. Lika självklart som att man inte har det när man träffar någon, skaffar bostadsrätt som ska renoveras och börjar planera för barn och förlovning. Jag menar inte att man ska säga upp kontakten med sina vänner av dessa anledningar, men det vore ju trevligt men lite förstående att man inte längre kan umgås med dom 7 kvällar i veckan och att man inte ens har rätt som vän att kräva det. Att ställa ett sånt ultimatum att antingen umgås vi som förut eller så umgås vi inte alls. Inga mellanting. Ska dom ställa samma krav när vi får barn, tror dom fortfarande att dom ska prioriteras som nummer ett?