söndag 31 maj 2009
tårta till svärmor..
Eftersom min mamma bor så långt bort så blir det svärmor som får tårta idag.
På första lagret hade jag jordgubbar som varit frysta som jag mosade och grädde blandat med hasselnötsmassa.
jag vill säga två saker:
Jag konsulterade en vetrinär som tyckte vi kunde avvakta lite. Jag kände igenom hela kroppen och fann inget som var brutet eller att han reagerade på att nått gjorde ont.
Att man ska hålla katter inne för deras egen skull är bullshit! Katter mår bäst när det får springa i gräset, jaga möss och klättra i träd. Min katt blev aldrig rumsren när han var inne katt och han har blivit en mycket mer lugnare och harmoniskare katt sen han får gå ut. Jag släppte ut katten dagen efter en stund eftersom han tydligt visade att han ville ut och eftersom han inte går på låda måste han ju få gå ut och kissa.
Men han är helt återställd nu! Han mår prima och äter som en häst.
Jag konsulterade en vetrinär som tyckte vi kunde avvakta lite. Jag kände igenom hela kroppen och fann inget som var brutet eller att han reagerade på att nått gjorde ont.
Att man ska hålla katter inne för deras egen skull är bullshit! Katter mår bäst när det får springa i gräset, jaga möss och klättra i träd. Min katt blev aldrig rumsren när han var inne katt och han har blivit en mycket mer lugnare och harmoniskare katt sen han får gå ut. Jag släppte ut katten dagen efter en stund eftersom han tydligt visade att han ville ut och eftersom han inte går på låda måste han ju få gå ut och kissa.
Men han är helt återställd nu! Han mår prima och äter som en häst.
fredag 29 maj 2009
gårdagen/natten/morgonen
Igår jobbade jag kvällen, började 16. På eftermiddagen såg jag en film i soffan med katten som sällskap och vi hade det så mysigt så. Sen gick jag till jobbet och kissen gick väl ut under kvällen någongång.
När jag kommer hem så kommer grannkäringen mot mig och frågar om det är jag som är ... (min sambos efternamn) (det här är alltså en riktig kärring som matar måsjävlarna och jimmy envisas med att tömma ut hennes fågelbad varje gång han får chansen) Så frågar jag tanten vad hon vill honom. Så säger hon: "men är det inte ni som har en långhårig brun katt? Vi har hittat en sån" Jag får totalpanik i kroppen och bara tänker att nu är han påkörd (min katt är ganska korkad och inte ett dugg rädd för bilar, han kan lägga sig och vila mitt i gatan. Jag har gjort massor för att få honom att fatta att man ska springa över vägen, jag har sprutat vatten på han, jagat han osv. Men han tycker uppenbarligen att alla andra ska flytta på sig)
Kärringen mal på om att dom hittat den osv, men jag hör bara att han är skadad, troligtvis påkörd. Jag följer med henne och runt knuten sitter det massor med folk i en ring, dom har dukat upp kattmat på finaste små kaffefat. Och längst in mot husväggen ligger min bebis. Dygnsur och jätte rädd. Alldeles blodig om hackan. Dom tror att han haltar lite. Han kommer inte fram och möter mig som han brukar när han ser mig. När jag lyfter upp han tror jag en del av spänningarna i kroppen släpper och han kissar flera liter, tror inte jag fick nått på mig.
Jag tackar alla hemskt mycket och bär hem honom. Och jag lovar tanten att berätta hur det går. Dessutom tappar jag bilnyckeln på väg hem på gräsmattan (men den har vi hittat). När jag kommer hem släpper både mina och hans spänningar i kroppen jag storgrinar och katten bajsar på mig och golvet.
Jag får börja med att duscha han och få han någolunda ren. Sen lägger vi honom på en handduk vid matskålen. Han ligger helt stilla och bryr sig inte om att äta och inte heller om att slicka sig. På natten sen lägger vi in han i badrummet, han brukar vara ute på natten. Han har legat helt stilla hela natten, jag har varit upp så många gånger och tittat till han. Varje gång jag somnat till en stund har jag drömt om att vi åker till vetrinären, att han måste avlivas eller att han ligger död i badrummet när jag går upp nästa gång.
Men imorse när jag var upp på toaletten så sträckte han på benen och ställde sig upp och strök sig mot mig. Sen började han slicka sig lite på tassarna. Sen visade han tydligt att han ville gå ut och kissa. Så nu är han ute, men jag min nöt glömde sätta på halsbandet så jag hör ju inte han. Ska strax gå ut och hämta han, har köpt tonfisk åt han, så han borde inte kunna låta bli att äta.
Men jag känner att jag måste köpa en lite blomma till grannkäringen (som jag egentligen tycker mycket illa om) och ett litet tackkort. Så otroligt snällt av henne att komma och leta efter oss.
Nej nu ska lillprinsen få tonfisk.
När jag kommer hem så kommer grannkäringen mot mig och frågar om det är jag som är ... (min sambos efternamn) (det här är alltså en riktig kärring som matar måsjävlarna och jimmy envisas med att tömma ut hennes fågelbad varje gång han får chansen) Så frågar jag tanten vad hon vill honom. Så säger hon: "men är det inte ni som har en långhårig brun katt? Vi har hittat en sån" Jag får totalpanik i kroppen och bara tänker att nu är han påkörd (min katt är ganska korkad och inte ett dugg rädd för bilar, han kan lägga sig och vila mitt i gatan. Jag har gjort massor för att få honom att fatta att man ska springa över vägen, jag har sprutat vatten på han, jagat han osv. Men han tycker uppenbarligen att alla andra ska flytta på sig)
Kärringen mal på om att dom hittat den osv, men jag hör bara att han är skadad, troligtvis påkörd. Jag följer med henne och runt knuten sitter det massor med folk i en ring, dom har dukat upp kattmat på finaste små kaffefat. Och längst in mot husväggen ligger min bebis. Dygnsur och jätte rädd. Alldeles blodig om hackan. Dom tror att han haltar lite. Han kommer inte fram och möter mig som han brukar när han ser mig. När jag lyfter upp han tror jag en del av spänningarna i kroppen släpper och han kissar flera liter, tror inte jag fick nått på mig.
Jag tackar alla hemskt mycket och bär hem honom. Och jag lovar tanten att berätta hur det går. Dessutom tappar jag bilnyckeln på väg hem på gräsmattan (men den har vi hittat). När jag kommer hem släpper både mina och hans spänningar i kroppen jag storgrinar och katten bajsar på mig och golvet.
Jag får börja med att duscha han och få han någolunda ren. Sen lägger vi honom på en handduk vid matskålen. Han ligger helt stilla och bryr sig inte om att äta och inte heller om att slicka sig. På natten sen lägger vi in han i badrummet, han brukar vara ute på natten. Han har legat helt stilla hela natten, jag har varit upp så många gånger och tittat till han. Varje gång jag somnat till en stund har jag drömt om att vi åker till vetrinären, att han måste avlivas eller att han ligger död i badrummet när jag går upp nästa gång.
Men imorse när jag var upp på toaletten så sträckte han på benen och ställde sig upp och strök sig mot mig. Sen började han slicka sig lite på tassarna. Sen visade han tydligt att han ville gå ut och kissa. Så nu är han ute, men jag min nöt glömde sätta på halsbandet så jag hör ju inte han. Ska strax gå ut och hämta han, har köpt tonfisk åt han, så han borde inte kunna låta bli att äta.
Men jag känner att jag måste köpa en lite blomma till grannkäringen (som jag egentligen tycker mycket illa om) och ett litet tackkort. Så otroligt snällt av henne att komma och leta efter oss.
Nej nu ska lillprinsen få tonfisk.
torsdag 28 maj 2009
mina kvitton
jag vet att det varit dåligt med bloggande men jag har inte haft nått vettigt att skriva.
Jag har nu iaf sammanställt kvittonen för månaden som var, tänkter ju inte berätta hur mycket jag spendera på vad men två poster på listan var chockande bensin och småhandladet. Vi (jag) småhandlar nästan för lika mycket som vi storhandlar. Tycker inte det ska vara så. Bensinen kommer automatiskt gå ner nu när jag börjat cykla. Nej nu ska jag struta ut i köket och laga en massa matlådor. puss
Jag har nu iaf sammanställt kvittonen för månaden som var, tänkter ju inte berätta hur mycket jag spendera på vad men två poster på listan var chockande bensin och småhandladet. Vi (jag) småhandlar nästan för lika mycket som vi storhandlar. Tycker inte det ska vara så. Bensinen kommer automatiskt gå ner nu när jag börjat cykla. Nej nu ska jag struta ut i köket och laga en massa matlådor. puss
fredag 22 maj 2009
onsdag 20 maj 2009
40 kr är inte alltid 40 kr, det beror tydligen på vem som ska ha dom...
igår jobbade jag som personlig assistent, en halvtimme innan jag börja så rinde enhetschefen och berätta att hon var på sjukhus och att jag skulle åka dit istället. Det var en jävla tur att jag inte börjat cykla hem till henne, för det är en bit. Men jag hade bestämt mig för att ta bilen, eftersom man slutar 22.30 där och jag tycker det känns lite otäckt att cykla så sent när jag inte riktigt vet hur cykelvägen går heller.
Det kostar ju lite att parkera vid sjukhuset men jag tänkte att det är klart att jag får väl tillbaka pengarna av min chef. 36 kr kostade det sammanlagt, för 40 kr fick man stå ett helt dygn. Idag gick jag till kontoret och till rätt enhetschef och självklart ska jag få tillbaka pengarna, men så säger hon och jag citerar "nu spelar det här ingen roll men kom ihåg att det är inte självklart att man får sånna här utgifter tillbaka. Om du tex hade jobbat ett dygn tycker jag du skulle tagit bussen!" Bussen kostar 20 kr enkel resa alltså 40 kr fram och tillbaka, att parkera ett dygn kostar 40 kr, vad spelar det för roll? Får jag inte göra som jag har lust med. Ibland tror jag att enhetschefer finns bara för att jävlas med en.
Till nått helt annat, jag håller på med ett litet ekonomiprojekt. Jag sparar alla kvitton i en månad (från löning till löning) sen ska jag sammanställa hur mycket som går till bilen, katten, mat, förbrukningsvaror osv. Onyttigheter kommer få en egne kolum och jag känner mig lite nervös för just den kolumen. Blir ofta när man är ensam hemma på dagarna och man måste springa ner och köpa mjölk att man slänger med en bulle eller nått, vilket är otroligt onödigt. Sen ska jag försöka förbättra det som är möjligt nästa månad, en sak som jag borde försöka med är att småhandla mindre. Ska iaf bli spännande att se nästa vecka..
Det kostar ju lite att parkera vid sjukhuset men jag tänkte att det är klart att jag får väl tillbaka pengarna av min chef. 36 kr kostade det sammanlagt, för 40 kr fick man stå ett helt dygn. Idag gick jag till kontoret och till rätt enhetschef och självklart ska jag få tillbaka pengarna, men så säger hon och jag citerar "nu spelar det här ingen roll men kom ihåg att det är inte självklart att man får sånna här utgifter tillbaka. Om du tex hade jobbat ett dygn tycker jag du skulle tagit bussen!" Bussen kostar 20 kr enkel resa alltså 40 kr fram och tillbaka, att parkera ett dygn kostar 40 kr, vad spelar det för roll? Får jag inte göra som jag har lust med. Ibland tror jag att enhetschefer finns bara för att jävlas med en.
Till nått helt annat, jag håller på med ett litet ekonomiprojekt. Jag sparar alla kvitton i en månad (från löning till löning) sen ska jag sammanställa hur mycket som går till bilen, katten, mat, förbrukningsvaror osv. Onyttigheter kommer få en egne kolum och jag känner mig lite nervös för just den kolumen. Blir ofta när man är ensam hemma på dagarna och man måste springa ner och köpa mjölk att man slänger med en bulle eller nått, vilket är otroligt onödigt. Sen ska jag försöka förbättra det som är möjligt nästa månad, en sak som jag borde försöka med är att småhandla mindre. Ska iaf bli spännande att se nästa vecka..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)