nått helt fantastiskt konstigt och underbart..

I värmland får alla erbjudande om att göra KUB-test, en typ av fosterdiagnostik. Jimmy ville gärna att vi skulle göra det och för min del spelade det ingen roll. Så så fick det bli. KUB-test görs så att jag får lämna ett blodprov och någon vecka senare ska nackspalten mätas, sen läggs resultaten ihop och man räknar ut sannolikheten för kromosomavvikelse. För att kunna mäta nackspalten måste man göra ett ultraljud.

Så för nästan två veckor var vi där. Innan hade vi varit hos barnmorskan och jag sa exakt som jag kände, tänk om de säger "jaha här hittar vi inget! Här är det helt tomt". Men de hittade allt nått där. "Här har vi ett barn och ett hjärta som slår", det var då det slog mig att det kunde faktiskt varit fler. Jimmy hade tydligen tänkt det hela tiden. I min mage låg en liten liten människa. Cirka 5 centimeter stor, fast ändå såg man så tydligt öron, näsa, fingrar och fötter. Allt va där, fast det är så långt kvar.

Dock visade sig att bebisen va lite ouppfostrad, ville inte alls lägga sig så de kunde mäta nackspalten. De buffa på magen så jag blev alldeles kissnödig och jag fick skaka på mig, och då vaknade tydligen bebisen sa tanten.

Ultraljud är nog det häftigaste jag varit med om, nu väntar jag bara på det stora ultaljudet. Det enda tråkiga var att beräknat förlossningsdatum flyttades en vecka framåt, fast februari är ju bättre än januari. Allt visade att det var bra där inne och vi firade genom att åka och äta äcklig thaimat och köpa en färjestadbody.

Lisa räddar världen, igen

Jimmy brukar påpeka för mig att jag kan inte rädda hela världen, men jag vill ju så satans gärna!! Jag vill att alla ska va lyckliga och ha mat för dagen, få gå i skolan osv.

Han har iaf nu gått med på att vi ska skaffa oss ett fadderbarn. Men det finns ju så himla många olika organisationer att välja mellan, jag skulle helst av allt vilja ha ett fadderbarn som man kan skicka brev med och kanske nån present också. Så det känns mer på riktigt. Jag tror inte att nån organisation är bättre än nån annan men de jobbar ju lite olika. Är det nån som har ett fadderbarn eller känner nån som har ett som kan tipsa om vilken organisation de valt och varför?

När jag gick på gärdeskolan (mellanstadiet typ) så skickade vi paket till barnhemsbarn i öststatsländer. Paketen skulle innehålla precis samma sak typ tandborste, tandkräm, tvål, ritblock, kritor och en tablettask och en julhälsning så klart. Nästa alla barn i skolan (stooooor skola) var med och skickade paket, det var flera klassrum fulla. Nu hoppas jag verkligen att den organisationen som ordnade detta finns kvar, är det nån som kan tänka sig veta vad det heter? Jag vill skicka paket!! Jag kan till och med ordna en paketinsamling för de fattiga barnhemsbarnen!!!

sorrg och puckon..

Jag gillar verkligen Malin Wollin, både hennes bloggar och hennes krönikor. Hennes familj och liv verkar så härligt knasigt underbart. Därför lider jag med henne nått fruktanvärt med hennes lilla bebis som dött i magen i vecka 19.

Man tror att man ska få se sitt lilla mirakel när man ska på ultaljud och så har miraklet somnat in därinne.

Dessutom hade någon skickat ett mail som hon valt att lägga upp i sin blogg, någon som tyckte att hon sörjde lite väl mycket det var ju bara ett missfall, inte ett barn på några år som dött. Hur kan man ens säga så? I vecka 19 är det ett barn, det är bara nån vecka i från att barnet faktiskt skulle kunna överleva utanför magen. Oavsett om det "bara" är vecka 19 så har man nog skapat sig en relation till det där barnet som man inte ens kan förklara för nån som inte är eller varit med barn. Det måste vara ett rejält pucko som skickat det där mailet. Dessutom är ju ett missfall en lite tragedi för den som drabbas.