sa du att du hette.... död sill?

Man lär sig otroligt mycket i skolan, på samhällskunskapen i gymnasiet fick vi lära oss söka jobb, skriva CV och personligt brev osv. Nu pratar man om att lära flickor självförsvar också. Det finns nått folk och särskilt tjejer borde få gå i en kurs i. Nått jävligt viktigt.

När man träffar någon för första gången så är första intrycket utseende, hållning och utstrålning, andra intrycket är när man hälsar på dom. Jag kan tycka hela intrycket av en människa kan bli så fel av ett dåligt handslag. Oftast tjejer/kvinnor/tanter som inte kan ta i hand ordentligt. Antingen har dom ingen som helst styrsel i handen eller så tar dom bara mss grep i min hand. Jag kan missa helt vad folk heter bara för jag blir så chockad av handslaget.

När jag hade praktik på NK så sista dagen kom chefkonditorn och tackade för den här tiden och tog i hand. Och så sa han i från "så där får du inte hälsa på folk, och särskilt inte när du är lite kall och fuktig om handen då känns det verkligen som om jag håller i en fisk. Nu gör vi om det där handslaget" Tänk om fler skulle våga säga så. För det är verkligen viktigt. Så snälla skolan, lär barnen att ta i hand ordentligt, titta den andra i ögonen, säga sitt namn och lagom hårt och långt handslag. För om jag skulle varit arbetsgivare och skulle ha arbetsintervjuv så tror jag nog några skulle falla på det andra intrycket.

plasttutte?

Nu vet jag att jag ifråga sätter nästan alla småbarnsföräldrar i Sverige, men jag bara undrar och det här är min åsikt.

Varför kallar man napp för "tutte"? Tutte trodde jag va nått som satt parvis på kroppen och gav mat till barnet första tiden. Dessutom måste det va lite förvirrande för bebisen, den har slutat suga på tutte men får fortfarande "tutte".

Men vad vet jag? Jag kanske står där och kallar nappen för "tutte" när jag väl fått en bebis, det kanske tillhör talfelet som uppstår efter förlossningen som gör att föräldrar inte heller kan säga häst, katt eller hund utan envisas med att det helt plötsligt heter tottohäst, kisse och vovve!

barnprogram vi minns...

Igår när jag skulle sova låg jag och fundera lite så där som brukar.. tänkte på jobbet - tänkte på att det låg en lapp där det stod att jessica måste ringa nånstans - jessica slutar på ica - det kan man ju också heta - men vem vill heta Ica? - Ica i rutan!!!!

Kommer ni ihåg det programmet? Ett helt vidrigt barnprogram, minns inte riktigt vad det gick ut på men jag vet att Ica hade väldigt knepig röst och hon hade ett skelett som hette Åke som satt i en kundkärra. Det behöver dom iaf inte visa i repris..

så va vi där vid barn igen!!

Åh vad jag tycker det är roligt när det blir diskussion bland kommentarerna. I love it.. därför tar vi en till (hoppas jag)

Jag läser Linda Rosings blogg lite imellanåt så där. Hon ska ju gifta sig på lördag och sen åker dom på bröllopsresa. Barnen ska va hemma med faster. Men hon kommer däremot att blogga i från kärlekssemestern. Nu vet inte jag exakt hur gammal hennes yngsta är men han är liten, typ 7-8 månader (chansar jag på). Nu vet jag inte exakt hur länge dom ska vara på bröllopsresa men låt oss gissa på en vecka eller två.

Jag tycker det låter helt sjukt att hon lämnar bort sin bäbis så länge. Jag får lite ont i hjärtan och tårar i ögonen bara jag tänker tanken (jag har jobbat natten och är lite över känslig också). För mig hade det varit mer "naturligt" att ta semester från bloggen än barnen.

Jag tycker det är bra och sunt att ordna med barnvakt, en dag eller en helg eller så. Men inte en vecka eller två. Är det bara jag som tycker det här är upprörande?

jobbpanik...

I går kväll när jag skulle somna drabbades jag av jobbpanik.. Jag ligger 60 minus och det är 11 dagar till schemabryt. Visserligen måste jag bara komma upp till minus 40 för att inte få löneavdrag men jag är vann att ligga 60 plus, så hela grejen käns lite ovant för mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till heller, varje natt ligger jag och hoppas att jag vaknar av sms-förfråga. Men det kommer aldrig.

Sen insåg jag att det är bara 6 veckor tills jag är arbetslös. Jag ska gå till bibloteket sen idag och kolla om jag hittar nån bok om personliga brev. Det känns så jobbigt att inte veta vad som händer. Jag tror jag ska gå till kontoret och fiska lite information, nån måste väl kunna ge en en glad eller ledsen min iaf.

Ska ringa i början på nästa vecka och höra på ett ställe som jag skicka in ansökan till som jag verkligen hoppas på. Där vill jag verkligen jobba!

Lisa funderar...

Nu vet jag inte om jag är fördomsfull eller inte. Men jag skulle så gärna vilja krypa in i andra människors hjärna och rota lite.

Jag och Jimmy har varit ihop i 2½ år och varit sambo ungefär lika länge. Vi har en bostadsrätt ihop och en röd volvo V70, samt en vresig katt. Vi känner oss väldigt redo att ta nästa steg i vårt förhållande och även i livet. Vilket för oss kommer bli sommarstuga och barn. Det är det vi drömmer om. Ibland när vi är ute och går dagdrömmer vi ihop om vad våra barn ska heta och hur roligt vi ska ha det när vi åker till Astrid Lindgrens värld.

Jag har alltid velat ha barn, det känns som det är livets mening. Att reproducera sig.

Men nu kommer vi till mina funderingar, det är inte alla som vill ha barn eller som kan få barn helt naturligt. Drömmer dom som vi ändå? Hur tänker dom som inte vill ha barn på framtiden? För om jag funderar på min framtid och försöker radera ut tanken på barn så blir det bara tomt.

Hur tänker dom som lever i homosexuella förhållanden? Dom kan ju inte få barn utan att få hjälp utifrån, men drömmer dom som vi gör eller hur tänker dom? Tycker sånt här är spännande

personligt brev...

jag sitter och söker jobb eftersom jag är varslad. Men jag kommer knappt ihåg hur man gör. Så jag googla lite och just nu försöker jag lista min starka sidor, bara för att ha nått att bygga det personliga brevet på. Och det blir tok klyschigt:

• Punktlig.
• Öppen för nya förslag och idéer.
• Social.
• Försöker att alltid se möjligheterna istället för hindren.
• Ställer upp med kort varsel.

Det känns ju som om jag inte är den enda som skrivit så här....

det är inte lätt när det är svårt..

Har precis gjort ett stort test på aftonbladet om vilket parti jag står närmast i åsikterna med. Vissa frågar va skit svåra för jag va verkligen tvugna att fundera vad jag tyckte. Sist det var val gjorde jag ett sånt test på DN.se och sen rösta jag testet visa. Men jag tror inte det på aftonbladet är lika sant, särskilt med tanke på vad det visar.

Enligt aftonbladet så är min åsikter närmast: Sverige Partiet... Jag dog lite när jag upptäkte det. Jag kommer hur som inte att rösta på dom

Chokladcupcakes till Ida

Nutellafrostingen är helt fantastisk.. Hoppas lilla Ida blir glad...

en makalöst rolig kväll...

För några månader sen fick jag en arbetsplats till, en gruppbostad. Jag har hela tiden velat vara på en gruppbostad eftersom det är så annorlunda mot vad jag är van vid.

Denna vecka har jag varit tre gånger på gruppbostaden och jobbat och det är roligt. Igår var det allsångskväll i folketspark. Låter ju inte toppen skoj men vi gick dit, inte för vår egen skull mest. Och det var så himla roligt. Det var verkligen inte som man hade förväntat sig. Först var det några småtjejer som höll i allsången och vi sjöng låtar man aldrig hört förut men dom va så lätta så man hängde med ändå. Sen sjöng vi två traditionella allsånger, bland annat sjösala vals. Sen blev det disney, vi sjöng "hej, hå, hej, hå vi hem från gruvan gå" (har den nått namn?), "känn en vind av kärleken" och "jag vill ju va som duuuuu". Sen blev det paus och vi drack vårat medhavda kaffe. När dom börja spela igen blev det typ 60-tals låtar som "pretty woman" osv. Det va verkligen hur bra som helst.

Om man bara släpper rädslan att göra bort sig så kan man ha hur roligt som helst, jag menar det är ju inte varje dag man buggar med en utvecklingsstörd i folketspark!! Det borde alla få göra!

humor i en liten bok..

Jag älskar dassböcker, dom oftast så himla roliga. Ibland blir jag sittandes på toaletten alldeles för länge bara jag läser och fnissar och glömmer bort verkligheten lite. Just nu är det den gyllene dassboken som hänger inne hos oss.

I nästa liv vill jag bli björnhona

1. Om du är en björn sover man bort hela vintern. Det kan jag leva med
2. Innan du går i ide måste man äta så man praktisktaget rullar fram. Det kan jag leva med också.
3. Om du är björn föder man två stycken ungar som är i valnötsstorlek, medans du sover. När du sen vaknar är dom halvstora, gulliga och ulliga. Det kan jag defenetivt leva med!
4. Om du är björnhona så vet alla att du menar allvar! Om nån plågar dina ungar slår du ner dom och om ungarna inte uppför sig så slår du ner dom också! Det kan jag leva med.
5. Om du är en björn hona FÖRVÄNTAR sig din make att du morrar när du vaknar, han FÖRVÄNTAR sig även att du har håriga ben, dålig andedräkt och överflödigt kroppsfett.

Japp, jag vill bli björn!!!!!

Hur ser man att två personer är gifta?

Du kanske måste gissa, men om dom skriker på samma barn kan det vara en ledtråd. / Sebastian 8 år

Tack för kärleken!

Aftonbladet skriver idag om att mer än 20% anser sig fått ett bättre kärleksliv sedan prinsessbröllopet. (undersökningen är troligtvis en webundersökning och inte nått statistisk men skit samma) Och jag håller helt med. När jag stod där på lejonbacken och såg hur kära dom va och hon höll sitt fina tal så skicka jag sms och fråga min underbara sambo om vi ska förlova oss och när jag kom hem gick vi och valde ringar.

Sen har kanske uppsvinget i vårt förhållande berott på att jag va i sthlm i fem dagar och fick längta hem lite, men jag tror absolut att kärlek smittar.

En kollega berätta att hon aldrig någonsin velat gifta sig tills hon såg Victoria på tv, då gjorde hon en helomvändning och nu går hon och funderar på hur hon vill ha sitt bröllop.

Vad säger ni nu då alla motståndare? Mer kärlek och glada nyheter på tv och i tidningar gör oss gladare och kärare!

Det finns alltid en anledning till tårta..

Gjorde denna tårta idag med insperation från Bakfnatt, min blev då inte en hälften så snygg. Jag baka den för jag trodde Carro och co skulle komma på fika men dom va tydligen för bakfulla eller hur det nu va med den saken.

Men M fyllde ju år i går och skulle ha släkten på middag idag så hon fick den istället. Hoppas den smaka bra och jag får en recention sen.

Är inte helt nöjd med den lila färgen, det blev inge snyggt mot det gröna. Sen borde jag borstat bort lite florsocker innan jag tog bilden. Den är iaf fylld med lemoncurd och jordgubbar som varit frysta. Fanns inga färska vid tio tiden en söndag på ica, dåligt!

det där med hultsfredsfestivalen...

Jag ska väl vara som alla andra och reagera. Jag tycker det är hemskt trist, inte för att jag nånsin planera att åka dit igen. Men den här nedläggningen har fått mig att tänka på mina egen resa dit. Det är väldigt speciellt med festival.

Man hänger med folk man inte vet vilka dom är men dom är ju en kompis-kompis-kompis, man äter mat man aldrig ätit innan (vildsvinskebab etc.), man dricker ljummen cider, ser bra konserter och konstigt folk.

Jag åkte med Carro, men vi dela bil med Sarah och hennes kompis Malin. Vi låna pappas frus lilla turkosa skit-kia, en mycket spännande bil. Vi fick packa runt Sarah och Malin i baksätet. Alla körde om oss på motorvägen.

Finns ju saker man inte kommer vara med om igen heller som tex killen som sparka sig själv i huvudet för en öl och som då spräckte hela jeansen, eller att jag sover mot Carros axel när hon kör (det här tror jag inte har hänt eftersom jag inte minns det), men förhoppningvis får jag äta langos igen och se Kent live.

Varför finns langos bara på festival? Det är ju skit gott.

Om jag skulle åka på festival igen så skulle det nog va nått "vuxnare" som Sweden rock eller åka över dagen till Arvika om det va nått särskilt band jag vill se. Känns som jag är för gammal för att sova i tält i en leråker.