Jag är medlem i Familjeliv och jag älskar diskussionsforumet, vissa trådar är helt underbara och andra helt underbart korkade. En tråd jag är med i är för oss som ska ha sitt första barn i februari. Det är så skönt att kunna diskutera med nån som upplever exakt samma sak, fråga vad andra köper och inte köper osv.
Men nyss läste jag en tråd som en gravid tjej startat. Hon var så orolig för sin ekonomi, för hon skulle få det lägsta i föräldrarpeng och så radade hon upp sina utgifter så som "min del av hyran", "min del av elen" och "min del av maten". Men vad då "min del", om man nu lever ihop med någon och som dessutom är delaktig i varför man får dålig ekonomi så tycker jag "min del" känns helt fel. När man bestämmer sig för att skaffa barn ihop är man ju väl medveten om att den som är hemma kommer att få sämre ekonomi. Men det ska väl inte bara en lida för? Jag tycker det är jätte konstig inställning. Ska han äta oxfile medans hon äter havregrynsgröt för att hon är hemma med deras gemensamma barn?!
Ett ex. jag behövde nya byxor eftersom jag vuxit ur de flesta och de nya byxorna insisterade Jimmy på att betala, eftersom vi faktiskt va två som bestämde att jag skulle "växa ur" mina vanliga kläder. Vi har inte gemensam ekonomi och vi har inga planer på att skaffa det heller men vi hjälps ju åt så klart.
Jag har tänkt länge att jag ska börja plugga men jag känner att jag inte har råd riktigt att börja leva på CSN medans Jimmy säger exakt tvärtom "klart vi har råd!! Du har ju läshuvud, använd det!! Läs till läkare om det är det du vill!" Han tycker vi kan vänta med hus några år om jag ska plugga.
Det är väl faktiskt det som är kärlek, jag vet att han drömmer om hus och massor med barn medans han vet att jag drömmer om att utbilda mig och han är beredd att vänta med sin dröm för min dröms skull.
Nu har jag faktiskt hittat en utbildning jag lurar på, fast det blir inte förän våren 2013.. Vi får väl se ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar