Våran lilla bebis......

...finns inte mer!! Det känns otroligt tomt och konstigt. Varje gång jag går på toaletten tror jag att han ska ligga där på mattan och varje gång man duschat tror jag att han ska komma springandes och trampa i vattenpölarna på golvet, varje gång jag drar upp täcker lite och tårna sticker fram tror jag att nån ska bita mig. Fast det är det ingen som gör! I måndags tog vi bort honom, hade fått urinsten och mådde väldigt dåligt. Urinsten hos katter kan man inte bota, bara få bort för stunden. Det kommer alltid tillbaka. Alltså skulle han få lika ont igen även om man nu kunde behandla honom. Vi valde att låta honom somna istället. Vi har inte orkat plocka bort hans leksaker och hans låda än. Matskålen tog jag bort för en stund sen. Jag tror att Gunnar också saknar honom.