här med slutar jag banta!!

När man blir förälder inser man saker och ting. Därför har jag bestämt mig för att aldrig banta igen. Det är ett dumt hittepå. Man ska tänka livstil. (känns som jag skrivit det här förut, men men.)

Äta balanserat och motionera lagom. Som mammaledig har man inga ursäkter. Jag är ute och promenerar minst 2 timmar om dagen i alla väder! Tur att jag fått en så fin jacka av Jimmy och i helgen när Stadium outlet öppnat ska jag åka och köpa mig riktigt bra gympaskor. För det är jag värd!

Häromdagen kommenterade Jimmy vår mat med att han var så glad över att vi börjat äta så hälsosamt. Hmm äter vi hälsosamt, tänkte jag, jag tänkte mest att det var billig mat. Vi åt omelett med purjolök och tonfisk.

Jag vill hylla ägget! Ägg är ett superlivsmedel, en platta med 30 stycken kostar 34 kr på Willys, alltså ett ägg kostar drygt en krona styck. Har man ägg behöver man aldrig vara ledsen (eller hungrig). Tyvärr exploderade de sista vi hade igår, för jag glömde de på spisen och de koka i 30 minuter.

Va tvungen att gå och väga mig mitt i inlägget men det va samma som förut, alltså 7 kilo mindre än när jag blev gravid...

bröst vs. flaska

När man är gravid (och även innan) tror man att man ska åka in till förlossningen när vattnet går, slänga upp benen i luften, krysta och sen kommer en kladdig lite alien upp på bröstet som genast suger tag och allt är frid och fröjd.

Nu var det ju inget som gick till så, ingen alien på bröstet, en massa krystande, inget sugande och inget frid och fröjd. Jag fick 38 häftklamrar på köpet med sonen. När inte amningen fungerade så blev jag väldigt ledsen men ju mer jag tänker på det dessto mer tycker jag inte att flaska är så dumt. Nu har jag väldigt svårt att argumentera för andra sidan dock så det blir ett litet snett inlägg.

• Jämnställdheten. Vi kan dela på matningen. Jimmy skulle i praktiken kunna hjälpa mig om nätterna, nu har han bara gjort den en gång, men det stör mig inte. Vi turas dock om på mornarna, när han är hemma. Sovmorgon är underbart. Jag kan dessutom börja jobba lite extra ganska tidigt. (Ska jobba 2 veckor i sommar och det ska bli så kul).
• Jag vet att maten han får är perfekt balanserad. Det verkar som de som ammar har väldigt olika kvalitet på maten, vissa har grädde andra har blask.
• Jag behöver inte fundera på vad jag äter, kan äta jordgubbar (det gör jag ju inte iaf), choklad, stark mat eller ett glas vin om jag så vill utan att fundera på hur det påverkar han.
• Bröstmjölk går snabbare genom kroppen, alltså äter de oftare och bajsar mer än om de äter ersättning, som de står sig på längre. (det står i den där boken man får på BVC, så det är inte taget ur luften på nått sätt).
• Det verkar som (när man läser på familjeliv) att de som ammar oroar sig en hel del för hur mycket barnen egentligen får i sig. Jag vet exakt, eftersom jag vet hur mycket jag blandar iordning.

Det enda som jag på rak arm kan komma på är bra med amning är att det alltid är klart, inget krångel med att blanda i ordning osv. Och att det är gratis, men däremot tycks ju ammande kvinnor äta som hästar så det jämnar nog ut sig.

Vid ev. nästa barn kommer jag ju självklart göra ett försök med amningen, men jag tänker inte helamma längre än först-andra månaden, eftersom jag tycker det finns så mycket fördelar med flaska.

Tuttarna sitter där de ska!

Igår förmiddag träffade jag en äldre kollega ute på samhället. Hon kommer fram och titta på Charlie som ligger vaken i vagnen. "Ta ut tutten så jag får se på han!" säger hon och jag gör det! Sen i efterhand blir jag så sur på mig själv. Varför ska jag ta ur nappen ut MITT barns mun för hon tycker det? Är det inte ändå ganska fräckt att säga så? Tänk om Charlie blivit jätte ledsen för jag rycker ut nappen bara så där.

Sen har jag också funderat på varför det verkar vara allmänt vedertaget att kalla napp för tutte. Vem är det som kommit på det? Det kan inte vara barnen själva eftersom folk säger det till barn som är 2-3 veckor redan, "vill du ha tutten?". Det värsta är att Jimmy inte riktigt är med mig på det här utan säger tutte han också. Så då kan jag inte låta bli att retas. "Räcker du mig tutten?" "nej, de är fastväxta men du kan få en napp!"

När vi var på akuten för att ta gulsotsprov, när han var 8 dagar sa BMA när hon stack han i foten, "tror du det kanske går bättre om han får tutten?" och jag var så nära att säga "nej, jag ammar inte, han äter ersättning!" men jag sa det inte. Jag tror jag är lite för snäll.

Kan vi inte bara enas om att tuttar är det man har på kroppen som många barn suger på för att få mat, de man suger på som är av plast heter napp!

Hänglar

Jag har en hängel-stämpel som jag gillar, denna med två änglar som pussas. Hänglar är som Magnolia i stilen fast billigare. Just stämplar har jag inte riktigt kommit under fund med än, men det börjar ta sig.

Detta choklad-kort fick Jimmy i måndag, det är tofifee (eller hur det nu stavas) i. Nu när jag tittar på den ser den lite underarbetad ut, men jag gillar inte när det är överarbetat som det ofta är när man scrappar. Inget att göra åt nu, nya tag och nya scrapputmaningar väntar!

När Charlie va liten, alltså för en månad sen typ, så ville han helst sova om nätterna med huvudet mellan mina bröst. Näsan var liksom tvungen att ha hudkontakt. La man han på rygg så vände han sig åt mitt håll.

Nu när han är stor och självständigare ligger han på rygg en decimeter från mig, men han har alltid en hand på mig. I natt valde han hackan. Jag tycker det är så himla gulligt.

Jag tröttnar aldrig på att läsa mina vänners kommentarer på facebook när jag la upp statusen om att Charlie var född. 46 kommentarer och 16 gilla fick den statusuppdateringen och första bilden fick 27 kommentarer och 13 gilla.

underbara listor!!

När fick du reda på att du var gravid? Oh det måste jag kunna räkna ut, hmm 24 maj kommer jag fram till att det måste vara. Vi skulle precis äta lunch och sen åka och hämta svärmor på busstationen.
Blev det en chock? Både ja och nej, vi försökte ju skaffa barn men det blev en lyckochock eftersom det lyckades så fort.
Hur gammal var du? 24
Hade du mycket halsbränna? Ja, i perioder.
Spydde du mycket? Nja, inte om man jämför med andra, allt är ju relativt.
Var det någon favoriträtt som ändrades? konstig fråga, men nej.
Hade du mycket foglossning? Oh yes, mest i mitten av graviditeten, blev faktiskt bättre mot slutet. Men jag lärde mig leva med smärtan också, vad jag skulle undvika osv.
Hade du mycket sammandragningar? Av och till
När va ditt sf mått som störst? eh oj, det får jag nog gå och leta fram för att veta. 36+4 var jag sista gången hos BM och då var det 37. Kurvan gick väldigt rakt uppåt.
Har du fått bristningar? Hade bristningar innan, har fått nån mer.
Trodde du det var en flicka eller pojke? Först trodde jag pojke, sen trodde jag flicka, mot slutet trodde jag olika hela tiden.
Vad hoppades du på? Vi hade Meja som flicknamn som jag var väldigt förtjust i, pojknamn hade vi svårare med, så jag hoppades på en Meja. Men mest hoppades jag så klart på en frisk, välskapt bebis.
Samlade du på dig mycket vätska? Nej
Hur mycket gick du upp i vikt? 4 kg, och när jag kom hem från förlossningen vägde jag 2 kg mindre än vid inskrivning.
Hur ser du på graviditeten idag? Om det inte vore för foglossning och bråk med FK vore den underbar. Nästa gång vill jag inte flytta under graviditeten heller, men nått säger mig att det blir så igen.
Hur ville du att din förlossning skulle vara? Jag hade nog ingen drömförlossning så, jag hade tänkt igenom alla tänkbara senarion.
Gick du över tiden? Nej, han kom 16 dagar förtidigt.
När började din förlossning? Vattnet gick runt 21.30 den 17 januari. Men den 16de hade jag hemska förvärkar och var nästan redo att åka in.
Hur mycket öppen var du när du kom in? Eftersom vi hade sån tidig vattenavgång var vi ju in några gånger, men tredje gången gillt, när vi va där för att föda om man säger så, var jag 3 cm öppen när vi kom in.
Vad tyckte du var jobbigast? Jag krysta och krysta och kryst, men det kom ingen unge ut. Till sist skaka jag i varje värk av utmattning, det va ganska jobbigt.
Var du rädd för nått? JA!!! För snitt och att va vaken om det blev snitt. Att nån skär i en när man är vaken känns helt sjukt. Nu blev det ju precis så!
Grät du? Ja, när vi kom in och jag inte riktigt fattat hur jag skulle anda mig genom värken grät jag, för fan va ont det gjorde. Sen när beslutet om snitt togs grät jag igen.
Skrek du? Minns inte så noga men Jimmy sa när vi såg på en förlossning på tv att jag inte skrek som hon iaf. Att jag var lugnare.
Tog du nått smärtstillande? Japp, morfin först, sen lustgas och sist ryggmärgsbedövning när det blev snitt!
Blev du sydd? Ja i magen
Sugklocka? Nej, och tack gode gud för det, då hade jag nog knipit ihop med benen, jag tycker det verkar läskigt
Hur många var inne i förlossningsrummet? De va lite olika, vi var ju där ganska länge så vi han ju med 3 skiftbyten, sen var det nån praktikant som var inne nån gång. När beslut som snitt togs var det Jimmy (så klart, han var bredvid mig nästan hela tiden, gick ut och tog luft några gånger), barnmorska, undersköterska och 2 läkare. Sen när han föddes var det ju ett helt operationsteam. Tror de va 5-6 stycken.
Hade du någon närstående med dig? Jimmy såklart
Hur stor var bebisen? 3000 gram och 50 cm
Blev det en pojke eller flicka? pojke
Som heter? Charlie Karl Ove
Hur ser du på förlossningen idag? Direkt efteråt så kände jag att jag inte ville utsätta mig för det igen, blir det fler barn blir det planerat snitt. Men nu känner jag att jag gärna vill försöka igen. Nästa barn kanske ligger helt perfekt rakt ner och med ansiktet åt rätt håll. Barnmorskorna var jätte bra och jag är egentligen nöjd!
Var det värt det? Jätte dum fråga!!! Klart det var!

en liten pojke

På lördag blir det kalas för min älskling. Han är helt ovetande om att han kommer vara huvudpersonen på ett kalas. Helt ovetande om hur många som kommer för hans skull och hur långväga de kommer.

Tänk att en liten sex kilos människa kan vara så viktig i så mångas liv, helt utan att veta om det. Jag tänkte på detta när jag var gravid också. Det är inte bara mitt och Jimmys liv som han förändrat, utan många, många fler. Det är rätt häftigt.

scrapping

Min favoritgrej att scrappa det är "chokladkort", det är som ett kort fast det är en chokladkaka i. I helgen pyssla jag ihop denna, till någon som jag tyckte behövde lite uppmuntran. Hoppas på att jag får tillfälle att scrappa imorn.

drömmen om ett hus

Här fantiseras det hejvilt! Vi pratar om hus, drömmer om hus, planerar för hus, fantiserar om hus osv. Vi vill så gärna ha hus!

Men just nu har vi inte råd, men vi kämpar för att vi ska kunna få det snart. Det är kontantinsattsen som stör, hur är det möjligt att folk har 250 000 kr på sparkontot? Vi har det garanterat inte.

Just nu ligger ett helt perfekt hus ute till salu, det svider så i hjärtat att inte kunna ha råd med det. Men det har allt. Badkar, öppen spis, garage, källare med allrum, tvättstuga.

Vi får helt enkelt fortsätta drömma och fantisera ett år eller två till. Men snart är det sommar och då svider det extra hårt att bo i lägenhet.

Kärlek

Det här inlägget vänder sig till er som inte har barn. Ni som tror ni upplevt riktig kärlek. Det finns inget som den kärlek man känner för sitt barn.

Ibland när jag tittar på han kan det nästan göra ont i hjärtat, att han inte alltid kommer vara så här liten, att jag inte alltid kan skydda han mot ondska i världen. Att han kommer bli stor, bli full och dum, få sitt hjärta krossat och kanske hamna i slagsmål.

När han skriker och man tar upp honom, han tar tag i tröjan och trycker in sin lilla näsa mot mitt veck mellan axeln och halsen, och suckar. Man nästan hör hur han tänker "åååh, mamma!", det finns inget bättre!

Föresten tror jag att jag skulle behöva ett nytt namn på bloggen. Hjälp mig med förslag! Den blodtröstiga kisselimissen bor ju inte hos mig längre.