Nu var det ju inget som gick till så, ingen alien på bröstet, en massa krystande, inget sugande och inget frid och fröjd. Jag fick 38 häftklamrar på köpet med sonen. När inte amningen fungerade så blev jag väldigt ledsen men ju mer jag tänker på det dessto mer tycker jag inte att flaska är så dumt. Nu har jag väldigt svårt att argumentera för andra sidan dock så det blir ett litet snett inlägg.
- Jämnställdheten. Vi kan dela på matningen. Jimmy skulle i praktiken kunna hjälpa mig om nätterna, nu har han bara gjort den en gång, men det stör mig inte. Vi turas dock om på mornarna, när han är hemma. Sovmorgon är underbart. Jag kan dessutom börja jobba lite extra ganska tidigt. (Ska jobba 2 veckor i sommar och det ska bli så kul).
- Jag vet att maten han får är perfekt balanserad. Det verkar som de som ammar har väldigt olika kvalitet på maten, vissa har grädde andra har blask.
- Jag behöver inte fundera på vad jag äter, kan äta jordgubbar (det gör jag ju inte iaf), choklad, stark mat eller ett glas vin om jag så vill utan att fundera på hur det påverkar han.
- Bröstmjölk går snabbare genom kroppen, alltså äter de oftare och bajsar mer än om de äter ersättning, som de står sig på längre. (det står i den där boken man får på BVC, så det är inte taget ur luften på nått sätt).
- Det verkar som (när man läser på familjeliv) att de som ammar oroar sig en hel del för hur mycket barnen egentligen får i sig. Jag vet exakt, eftersom jag vet hur mycket jag blandar iordning.
Det enda som jag på rak arm kan komma på är bra med amning är att det alltid är klart, inget krångel med att blanda i ordning osv. Och att det är gratis, men däremot tycks ju ammande kvinnor äta som hästar så det jämnar nog ut sig.
Vid ev. nästa barn kommer jag ju självklart göra ett försök med amningen, men jag tänker inte helamma längre än först-andra månaden, eftersom jag tycker det finns så mycket fördelar med flaska.
2 kommentarer:
Det är så svårt att delta i såna här samtal när man inte har barn själv, för det känns som att man ALLTID kan argumenteras ner med det enkla (och korrekta) argumenten att "men du har inte barn, så du vet ju inte" :P
Men hur som helst, jag tycker det är så himla mycket snack om det här med amning. Jag har ju förstått att det är en VÄLDIGT stor grej för mammor. Antingen kan man amma, eller så kan man inte, eller så vill man inte, eller så slutar man för tidigt eller så slutar man för sent och hej och hå.
När jag förhoppningsvis får barn kommer jag säkert också dras in i det där, men just nu när man står utanför som betraktare är det så himla svårt att förstå. Det viktiga är väl att man på något sätt ger barnet näringsriktig mat? Spela roll hur det går till! Eller?
Men det verkar som att det för vissa ligger så mycket prestige i att amma. Det kan nästan bli hysteriskt.
Har ett väldigt bra exempel men jag berättar det imorn när vi ses istället!
Skicka en kommentar