Sorg

Att man kan bli så ledsen för någon annans skull.
Att man kan fälla tårar för någon annans förlust.

Älskade vän, att du är så långt bort!!

11 nyanser av blått

Min mormor har nyligen gått bort som säkert många av er redan vet. Och jag har fått ärva en hel del saker bland annat detta lovely syskrin!!! Nu har jag rensat ut och spart det jag vill ha.

Anno 1945 står det på insidan av locket!

Jag kommer aldrig mer behöva fundera på om jag har sytråd hemma, om det inte är gult jag ska ha då. Min mormor verkar inte ha gillat gult, men blått däremot va hennes favoritfärg. Så nu har jag bland annat 11 nyanser av blå sytråd och bomullsmband i massor!

Böcker

Håller på att rensa upp lite här hemma! Har ju fått en massa nya saker som måste få plats nånstans! Förutom allt som hamna på blocket så har jag ett gäng pocketböcker jag vill bli av med. Är det nån som vill ha nån så är det bara att höra av sig.

Tänkte typ 10 kr per bok eller om nån har nån pocket bok dom vill bli av med kan vi byta! Ska till sthlm i april så slipper alla intresserade där betala frakten!

Bortförda och 14 år till salu kan jag rekomendera!!

varför kan inte alla andra va så smarta som jag?

Folk är ju olika långa och tjocka. Så är det helt enkelt. Barnvagstillverkarna har kommit på det. Man kan med ett enkelt knapptryck ändra höjden på handtaget till vad som är lagom för personen som ska köra den.
Varför kan inte rullstolstillverkarna komma på samma sak? Rent av sno hela deras handtagsidé. Så vi stackars vårdarbetare kunde få spara på våra ryggar.
Idag var det ju helt fantastiskt väder, 0 grader och strålande sol. Vi var ute en sväng och om det inte vore för dom låga handtagen hade jag kunnat gå en riktigt långpromenad för det var så himla skönt men jag hade ingen lust att knäcka ryggen för den delens skull. Visst det går ju att ändra handtagen med det är en massa skruvande dessutom är det svårt att få dom på samma höjd.

Föresten har jag blivit lite tantsjuk under helgen, det vara en pojkspoling som kom och tog mitt hjärta genom tvrutan.. Oh yes you can be my manboy!!!!

tant bearnaise i landet brunsås

Har ni sett på landet brunsås, ett ganska underhållande program om våra matvanor.
I senaste avsnittet avslöjades att vi i genomsnitt köper färdigmat (micromat) för 1000 kr person/år. Och dessutom spenderar vi 14 minuter i köket per dag.

För det första så tycker jag 14 minuter per dag låter helt sjukt lite. Jag spenderar nog i genomsnitt 30-60 minuter i köker varje dag, sen varieras det ju så klart. Vissa dagar när jag tokjobbar så tar jag ju bara en matlåda (som jag själv gjort vid tidigare tillfälle) ur frysen eller så tar jag dietshake. Men när jag är ledig spenderar jag mycket tid i köket, kanske onormalt mycket för att tillhöra min generation. Jag bakar ganska ofta bröd (det går lite upp och ner beroende på energi) jag gör stek, kokar gryta osv. Dessutom älskar jag storkok, ni vet så man får massor av matlådor i frysen. Just nu skulle jag kunna äta bouf bourginone resten av månaden (nu överdrev jag) efter ett storkok.

1000 kr per år på färdigmat är egentligen inte så mycket om man slår ut det, det blir ju faktiskt under hundralappen i månaden. Alla kan med handen på hjärtat säga att det är gott med en billys eller gorbies ibland, eller när man är stressad på jobbet så är det mycket smidigt med en färdig pasta rätt. Dessutom så skapar färdigmaten frihet. Jag jobbar med två grupper i samhället som är beroende av färdigmat för sin självständighet.

Äldre personer som inte längre orkar laga mat längre kan länge klara sig själva med micromat, dessutom med hemtjänstens pressade scheman så är ofta fryst mat det enda alternativ till smörgås och mjölk. Alltså äldre männiksor är beroende av färdigmat.

Förståndshandikappade personer är alla väldigt olika som personer, men många jag träffat på när jag jobbat tycker att det är skrämande med knivar och spisar. Troligtvis är det vi "normalbegåvade" personer som skrämt dom.
"- var försiktig nu, så du inte bränner/skär dig" Men med micromat så kan även en sådan person klara sig själv, i alla fall i matsituationen.

Så jag tror inte att man kan ha en debatt om färdigmatens vara eller icke vara. Debatten måste ha handla om innehållen i maten. Men det känns som vi är på väg åt rätt håll, tror det är findus som har stora reklamskyltar utanför ica att deras mat numera inte innehåller tillstatser, det tycker jag är superbra! Jag som själv är E-nummerjägare.

Sist jag stod och vispa bearnaisessås funderade jag på varför man pulversåser finns. Dom behövs överhuvudtaget inte alls. Det är inte så svårt med sås som folk tror. Det tar ungefär lika lång tid att slå en bea från grunden som att mäta upp vatten, vispa med pulver och margarin. Tro mig!!! Testa!

vanor..

Vi har alla våra vanor, idag har jag jobbat med en tjej som inte dricker kaffe. Då blir det inte att man dricker kaffe själv. Man utgår ju från att alla vuxna människor dricker kaffe, så jag satte ju på kaffe tills hon skulle komma sist vi jobba.

Min pappa dricker inte kaffe så när jag va liten trodde jag inte att vuxna män drack kaffe eller åt stark mat. Pappor va som barn, dom drack saft och hade bara ketchup på korven. Men jag har i vuxen ålder förstått att det bara är min pappa som är som ett barn och inte pappor över lag.

I aftonbladet idag kan man läsa om 23åriga Lasse som förra påsken blev utsatt för en fruktansvärd misshandel. Någon hade hällt besin över honom för att sen tända på. Lasse låg undertiden och sov på soffan. Både Lasse och hans mamma är väldigt säkra på vem i sällskapet som kan utfört en sådan handling eftersom det tidigare under dagen kommit mycket skällsord om bögar från denna person, (Lasse är alltså bög). När Lasses vänner ringer 112 så hotar denna person att döda vännerna om dom säger vem det var som gjorde det, alltså ett år senare är ingen gripen.

Jag tycker att det här är helt fruktansvärt. Jag skulle aldrig kunna vara tyst, det skulle krävas mycket hot för att jag inte skulle säga vem det är. Om min familj blev hotad då kanske jag skulle kunna vara tyst, men jag tycker det är skandal. Sverige ska ju vara ett rättsäkert land, man ska ha rätt till skydd som vittne. Jag tycker bara alltihopa är upprörande.

en spännande resa

I onsdags kände vi att det var dags att åka hem igen. Min kropp saknade sängen och mitt hjärta saknade Gunnar, dessutom var det skönt att va på hemmaplan och bearbeta lite.

På eftermiddagen åkte vi ut till Bålsta och umgicks med mina underbara syskonbarn. Tillochmed lillskiten var helt underbar, hon brukar va helt förstörd om nån tar i henne. Det är mamma som duger. Jag brukar känna mig som världens sämsta moster och kvinna. Men nu gick det super bra att va hos mig. Hon satt rent av en stund hos Jimmy och det gick så bra så.

Minna ville byta, att jag fick hennes lillasyster så fick hon min katt. Det va bara vi som tyckte det va en bra idé.

En timme innan bussen gick kom vi iväg från Båltsa, det var lungt sa mamma som körde. Jag hade ont i magen hela vägen. Det va ju skitväder. Vi insåg när vi fastna i både eugeniatunneln och karlbergstunneln att det var kört. Så jag ringde min syster som kollade upp vad tågbiljetter kostade , men det var inte att tänka på 800 kr. Men mamma tyckte vi skulle chansa, nånting sa henne att bussen var sen.

Hon hade rätt. Bussen var 10 minuter sen, istället för 18.50 så gick bussen 19.00, vi va där fem i och gaten låg verkligen längst bort. Vi sprang som galningar genom centralstation (tänk er mig springa, haha) och vi hann med typ en minut.

Hemma i karlstad så skulle vi ha 18 minuter på oss tills länsbussen hem gick, den sista för dagen. Nu var ju bussen 10 minuter sen från början så nu hade vi bara 8 minuter på oss. I örebro fastna vi bakom plogbilar en bra stund. Jimmy började bli stressad då, jag orkade inte vara stressad då.

I karlskoga så va bussen väldigt nära att köra fast, man kände hur däcken bara slirade. Då blev jag lite smånervös. Men den kom loss ganska snabbt.

Vi kom in till karlstad några minuter tidigare än vad som beräknats med förseningen. Vi hade 10 minuter att hämta väskan och gå till andra busshållplatsen vilket var perfekt. Kvart över 12 var vi hemma.

Jag må vara skittöntig men det känns som min mormor sitter där uppe på ett moln och tittar ner. Jag kom till henne på sjukhusen, även om jag inte hann fram, så nu skulle hon se till att jag kom hem ordentligt....

är hemskt trött... har inte kommit fatt mig själv riktigt..
sorgen har inte riktigt kommit fatt mig än heller. Jag väntar nästan på att den ska slå till.
Att nån ska starta kranen som brukar vara omöjlig att stoppa när det väl börjar.

En sak är säkert oavsätt om min älskade mormor, är i himlen eller nangiala så har hon det bra. Hon är med min morfar och min moster Irene. Hon har för första gången på väldigt länge inte ont.