.. och nu då?
vad ska man göra nu? Vem är jag nu? Utan mitt jobb är jag ingen, eller jo nån är jag väl men en stor del av min person är mitt jobb. Jag älskar mitt jobb.
En mycket klok människa sa till mig att se det som en möjlighet. Jag försöker verkligen att göra det men det är svårt. Jag älskar mitt jobb, jag skulle kunna offra några tår för att få va kvar. Men samtidigt har jag varit där i 1½ år och det är dags att gå vidare i livet. Jag visste att dagen skulle komma men man vill ju belånga hoppet in i det längsta. Hade jag haft några extra hjärnceller hade jag väl lagt in en högre växel angående undersköterskeutbildningen och sökt nån ny skola nu till hösten men så smart va inte jag. Nu är alla ansökningstider utgångna och här står jag.
Jag kan verkligen förstå att arbetslösa blir deprimerade!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar