jag trodde verkligen att Jimmy skulle sätta sig mer på tvären, det gjorde han sist jag gick på GI. Då ville han verkligen inte vara med, men den här gången är han mer positivt inställd. Palsternackspuren gick absolut ner och bulgurn idag tyckte han va riktigt gott.
Känner att så här skulle man ju lätt kunna leva. Maten är god och man känner sig hälsosammare, inte lite heller. Men det känns som maten kommer bli mycket dyrare. Grönsaker och frukt drar lätt iväg.
Sen funderar jag på om det är höstdeppet som kryper in på mig eller om det är sockerabstinensen..
Sen måste jag komma med ett tips: Dinkelpannkakor. Hur gott som helst, det har jag iofs gjort ett tag nu men det är så gott. Man byter ut allt mjöl mot fullkornsdinkelmjöl. Till pankisarna hade vi keso med äpple, päron och vaniljsmak (sån färdig), vaniljkesella, hallon och morotssallad. Inte allt på en gång alltså.
onsdag 29 september 2010
tisdag 28 september 2010
svar till anonym:
fick en kommentar till mitt inlägg om LAS. Den anonyme menade att man jobbade bara inom äldreomsorgen för att tjäna pengar och att det var ett skit jobb!
Då hoppas jag verkligen inte att du jobbar inom äldreomsorgen! Vaddå skit jobb? Fick massor med människor som älskar det jobbet. Att få jobba med människor är ju underbart jag kan inte tänka mig nått annat. Och om man är ute efter att tjäna pengar är vården helt fel bransch. Finns ju inte direkt stora pengar att hämta där.
Men sen finns det bättre och sämre ställen för gamla att bo på och för en annan att jobb på men överlag tror jag att det mest går att göra bättre och det är allas, vi som jobbar med det, ansvar.
Då hoppas jag verkligen inte att du jobbar inom äldreomsorgen! Vaddå skit jobb? Fick massor med människor som älskar det jobbet. Att få jobba med människor är ju underbart jag kan inte tänka mig nått annat. Och om man är ute efter att tjäna pengar är vården helt fel bransch. Finns ju inte direkt stora pengar att hämta där.
Men sen finns det bättre och sämre ställen för gamla att bo på och för en annan att jobb på men överlag tror jag att det mest går att göra bättre och det är allas, vi som jobbar med det, ansvar.
jag har funderat lite
- mina händer sover - igen. Är det verkligen normalt? Bara så där utan anledning, uppenbarligen rör jag på dom hela tiden just nu!
- Binder kolhydrater vätska? Eller är GI metoden vätskedrivande? Jag skulle behöva kateter just nu känner jag, särskilt nattetid!
- Ska jag verkligen fortsätta blogga? Jag orkar lixom inte ens läsa andras bloggar.. men det kanske tar sig igen..
- Är det nån som har nått tips på nån bra GI-kokbok?
- Färga håret eller inte? Ska man se det som ett tecken att den färgen jag skulle ha inte fanns på ICA eller ska man orka åka till Bergvik?
måndag 20 september 2010
vart är medmännskligheten?!?
I värmland är just nu den största lokalnyheten om en Hagforsfamilj, jag antar att denna nyhet inte har nått ut till resten av Sverige.
Denna Hagforsfamilj består av en ryska och hennes dotter som går i skolan, en afrikan (kommer inte ihåg från vilket land) och sen deras två gemensamma små barn (2 år och 10 månader). Denna familj har inte fått uppehållstillstånd och nu i veckan blev mamman och hennes tre barn hämtade och skickade till Ryssland. Pappan i familjen var inte hemma när polisen kom och fick bara ett sms, han fick inte ens säga hej då och kommer med all största sannorlikhet aldrig få se sina barn igen.
Det här är så fruktansvärt så man bara vill gråta. Hur är det möjligt, år 2010? Får man va så känslokall, kunde man inte inväntat honom åtminstonde. Kunde han inte få tagit farväl av sin familj. Hela Hagfors har ju protesterat mot detta och utvisningen har blivit uppskjuten men nu i veckan blev det alltså av. Tillochmed Hagfors kommun var beredda att betala själva för familjen, ge dom en lägenhet om det var det som behövdes.
Det är sånt här som kan få mig att vilja bryta mot lagen och gömma flyktingar. Det spelar ingen roll hur olagligt det än är. Jag förstår inte vem det är sånna här beslut? Är dom som sitter på migrationsverket så omännskliga?
Denna Hagforsfamilj består av en ryska och hennes dotter som går i skolan, en afrikan (kommer inte ihåg från vilket land) och sen deras två gemensamma små barn (2 år och 10 månader). Denna familj har inte fått uppehållstillstånd och nu i veckan blev mamman och hennes tre barn hämtade och skickade till Ryssland. Pappan i familjen var inte hemma när polisen kom och fick bara ett sms, han fick inte ens säga hej då och kommer med all största sannorlikhet aldrig få se sina barn igen.
Det här är så fruktansvärt så man bara vill gråta. Hur är det möjligt, år 2010? Får man va så känslokall, kunde man inte inväntat honom åtminstonde. Kunde han inte få tagit farväl av sin familj. Hela Hagfors har ju protesterat mot detta och utvisningen har blivit uppskjuten men nu i veckan blev det alltså av. Tillochmed Hagfors kommun var beredda att betala själva för familjen, ge dom en lägenhet om det var det som behövdes.
Det är sånt här som kan få mig att vilja bryta mot lagen och gömma flyktingar. Det spelar ingen roll hur olagligt det än är. Jag förstår inte vem det är sånna här beslut? Är dom som sitter på migrationsverket så omännskliga?
onsdag 15 september 2010
jag hatar LAS!
Jag vill börja poängtera att jag inte har nått som helst emot invadring, jag tycker tvärtom att det är mycket bra för mångfalden och kulturen. Men några motkrav måste vi kunna ställa.
I veckan nu har jag jobbat med en person som inte kan svenska. Jag lovar, hon kan verkligen inte svenska. Dom vi jobbade hos tittade på mig för att jag skulle kunna tolka typ, fast det va verkligen inte alltid jag kunde. Det här var alltid en person som var fast anställd i kommun sen många år tillbaka dessutom.
Är man inte intresserad av att lära sig språket eller att man bara inte kan kanske man inte passar att jobba med människor, man kanske borde stå vid ett transportband istället.
Varför får sånna personer fortsätta vara anställd medans jag som är bra måste sluta? Jag kan ju verkligen prata svenska, helt flytande dessutom.
Sen finns det personer som är riktiga bitterfittor, dom har jobbat så länge inom vården att dom inte längre ser vårdtagarna som människor utan mer saker som ska förvaras. De personer är oftast inte medvetna om att det blivit så, men det finns dessutom (jag vet två) som jobbar enbart för att tjäna pengar.
Nu är tjäna pengar primär målet för alla när man jobbar men för en del betyder jobbet så mycket mer. För mig betyder mitt jobb nått jag älskar, jag älskar att vårda, jag älskar att möta nya människor. Självklart vill jag tjäna pengar men det är inte det som är viktigast.
Det är av de här anledningarna LAS suger riktigt hårt. LAS gör att man inte kan behålla dom allra bästa utan dom som har varit där längst får alltid stanna kvar. Det är så jävla fel....
I veckan nu har jag jobbat med en person som inte kan svenska. Jag lovar, hon kan verkligen inte svenska. Dom vi jobbade hos tittade på mig för att jag skulle kunna tolka typ, fast det va verkligen inte alltid jag kunde. Det här var alltid en person som var fast anställd i kommun sen många år tillbaka dessutom.
Är man inte intresserad av att lära sig språket eller att man bara inte kan kanske man inte passar att jobba med människor, man kanske borde stå vid ett transportband istället.
Varför får sånna personer fortsätta vara anställd medans jag som är bra måste sluta? Jag kan ju verkligen prata svenska, helt flytande dessutom.
Sen finns det personer som är riktiga bitterfittor, dom har jobbat så länge inom vården att dom inte längre ser vårdtagarna som människor utan mer saker som ska förvaras. De personer är oftast inte medvetna om att det blivit så, men det finns dessutom (jag vet två) som jobbar enbart för att tjäna pengar.
Nu är tjäna pengar primär målet för alla när man jobbar men för en del betyder jobbet så mycket mer. För mig betyder mitt jobb nått jag älskar, jag älskar att vårda, jag älskar att möta nya människor. Självklart vill jag tjäna pengar men det är inte det som är viktigast.
Det är av de här anledningarna LAS suger riktigt hårt. LAS gör att man inte kan behålla dom allra bästa utan dom som har varit där längst får alltid stanna kvar. Det är så jävla fel....
torsdag 9 september 2010
en andra examen...
en annan grej som jag tänkt på när jag avslutar min utbildning är, hur ska man fira?
Fira måste man ju, för det är ju nått ganska stort ändå. När mamma avslutade sin undersköterskeutbildning så rotade alla fram sina gamla studentmössor och firade som dom tagit studenten igen, med äta ut och fest. Jag har ingen att göra det med, ja Lollo och Mikaela kanske men då får jag ju vänta ett tag.
Förövrigt har vi typ inga pengar så det är svårt att slå till med nån större baluns!!
Fira måste man ju, för det är ju nått ganska stort ändå. När mamma avslutade sin undersköterskeutbildning så rotade alla fram sina gamla studentmössor och firade som dom tagit studenten igen, med äta ut och fest. Jag har ingen att göra det med, ja Lollo och Mikaela kanske men då får jag ju vänta ett tag.
Förövrigt har vi typ inga pengar så det är svårt att slå till med nån större baluns!!
söndag 5 september 2010
en liten gåva från mig till dig...
Hur köper man nått personlig till nån man inte känner personligt?
Jag fick en ljuslykta av kommun (min chef) när jag blev uppsagd men det kändes mest falskt. Jag skulle kunna ge den där ljuslyktan till bättre behövande.
"jaha tack för att du slavat skiten ur dig i 1½ års tid, nu har vi ingen användning av dig längre eller jo det har vi ju så stanna gärna som timvikarie och skaffa dig inte ett annat jobb men här får du en ljuslykta iaf!"
Så det känns ju B. Men jag vill köpa nått fint till en jag inte känner, till en som betytt otroligt mycket för mig dom senaste två år en och förmodligen kommer betyda nått hela mitt yrkesverksamma liv, men som jag inte alls känner. Jag vet nästan ingenting om henne.
Snart, väldigt snart är jag klar med min undersköterskeutbildning. Min lärare, Lena, har hela tiden verkligen stöttat mig. Trots att jag varit sjukt tungt periodvis, både yrkesmässigt och privat. När jag velat skita i alltihopa har hon tvingat mig att tänka efter en gång till innan jag hoppat av. Även om jag så nästan släppar mig i mål (snart) så står hon där vid sidan av mållinjen och skriker "kom igen nu, Lisa. Du orkar hela vägen fram!"
Jag förstår väl att hon får en massa sånna här presenter för alla andra hon hjälpt före och vid sidan av mig. Därför skulle det lika gärna kunna vara nått som hon kan förbruka, typ lyxig lotion eller handgjorda praliner.
Det här är det jag vet om henne, hon är typ 55 år (gissar jag), jobbar som lärare, pluggar på universitetet och dessutom är hon sjuksköterska i botten så hon rycker in som det ibland (tex vid massvaccineringen mot svininfluensan), hon cyklar året om och är så där superhurtig. Hon har gått in i väggen en gång och varit sjukskriven för det och förra året var hon på väg igen. Det är så mycket jag vet! Ja, och att hon är en otroligt varm och omtänksam människa.
Så ge mig lite tips och förslag...
Jag fick en ljuslykta av kommun (min chef) när jag blev uppsagd men det kändes mest falskt. Jag skulle kunna ge den där ljuslyktan till bättre behövande.
"jaha tack för att du slavat skiten ur dig i 1½ års tid, nu har vi ingen användning av dig längre eller jo det har vi ju så stanna gärna som timvikarie och skaffa dig inte ett annat jobb men här får du en ljuslykta iaf!"
Så det känns ju B. Men jag vill köpa nått fint till en jag inte känner, till en som betytt otroligt mycket för mig dom senaste två år en och förmodligen kommer betyda nått hela mitt yrkesverksamma liv, men som jag inte alls känner. Jag vet nästan ingenting om henne.
Snart, väldigt snart är jag klar med min undersköterskeutbildning. Min lärare, Lena, har hela tiden verkligen stöttat mig. Trots att jag varit sjukt tungt periodvis, både yrkesmässigt och privat. När jag velat skita i alltihopa har hon tvingat mig att tänka efter en gång till innan jag hoppat av. Även om jag så nästan släppar mig i mål (snart) så står hon där vid sidan av mållinjen och skriker "kom igen nu, Lisa. Du orkar hela vägen fram!"
Jag förstår väl att hon får en massa sånna här presenter för alla andra hon hjälpt före och vid sidan av mig. Därför skulle det lika gärna kunna vara nått som hon kan förbruka, typ lyxig lotion eller handgjorda praliner.
Det här är det jag vet om henne, hon är typ 55 år (gissar jag), jobbar som lärare, pluggar på universitetet och dessutom är hon sjuksköterska i botten så hon rycker in som det ibland (tex vid massvaccineringen mot svininfluensan), hon cyklar året om och är så där superhurtig. Hon har gått in i väggen en gång och varit sjukskriven för det och förra året var hon på väg igen. Det är så mycket jag vet! Ja, och att hon är en otroligt varm och omtänksam människa.
Så ge mig lite tips och förslag...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)