Har ni sett det programmet, ung och bortskämd som går på ettan? Jag såg precis första avsnittet på nätet och jag är mållös tror jag.
För det första så är det ju flera som är lika gamla som mig, yngsta är väl 19 och jag tänker hela tiden "barnrumpor" om dom. Måste verkligen påmina mig om att de är jämngamla med mig men mognadsmässigt är de ju inte ens i närheten.
Nu har inte jag några barn men det va ändå inte så länge sen jag var ett barn. Känns det inte som om dessa föräldrar har totalt misslyckats? Är inte föräldrarnas uppgift att uppfostra och göra sin barn till självständiga individer? Det är så jag ser på det i alla fall.
När jag va liten så fanns det alltid ett tvång om motprestationer för att få barnbidraget. Bädda sängen, ta disken på sin diskdag och städa sitt rum typ. Gjorde vi inte det så var det vårat problem. Min mamma skulle aldrig städa våra rum, vill vi bo i en svinstia så visst varsegod, hon skulle heller aldrig hämta nån tvätt i våra rum. Ville man ha nått tvättat fick man vara så god och lägga det i tvätten. Det är verkligen inte orimliga krav.
När vi flytta till Ingarö (när jag gick i sjuan, där är man väl typ 13) så hade vi ett fyra veckors schema. En vecka dammsög man hela huset, en vecka städa man badrummen, en vecka hade man disken och en vecka gjorde man ingenting. Sen vägrade jag städa lilla toan, men mulltoa för jag tyckte och tycker fortfarande att det är så vidrigt, så böt jag nån uppgift med mamma, typ dammsög nånstans.
Sen kanske inte alltid det där schemat alltid funkade men det var endå en grund. Ju mer man hjälps åt med de tråkiga sakerna dessto roligare kan man ju ha sen. Jag hoppas verkligen att jag känner så här när jag får barn.
Men när jag flyttade hemifrån först till Hällefors och sen till Bålsta då var jag lite som dessa barn i programmet fast ändå inte. Jag hade ju ingen som kom och tog hand om det, men jag brydde mig verkligen inte. Jag levde i en svinstia. De som kände mig då tror väl knappt det är sant som jag bor nu, och de jag lärt känna nu tror att jag är värsta überpräktig och har alltid varit.
Nu ser jag en njutning i att städa, tvätta, diska osv, även om jag är lite trögstartad ibland. Jag älskar att spegla mig i min fläckfria, helt tomma diskbänk.
Nej nu blir det lunch sen ska jag nog städa badrummet faktiskt!!!
2 kommentarer:
Såg också det programmet. Tycker det är lite synd att man förfasas över kidsen, det är ju liksom föräldrarna som är det stora problemet...
Jag tror att "alla" går igenom den fasen när man precis har flyttat hemifrån att man njuter av att ingen säger till en vad som ska göras osv och då blir det ju lätt stökigt! Men sedan när man verkligen blivit vuxen att det är faktiskt skönt att ha det rent och snyggt och städat. Det är väl det som är grejen med de här barnen att föräldrarna aldrig låter de inse själva att det är bra med städat och för att få det så måste man städa!
Skicka en kommentar