Förra året, den 24 maj var en tisdag men ganska grått väder. Jag hade gjort ett grav.test några dagar tidigare som visade negativt men jag visste också att det var egentligen för tidigt för att testa.
Vi skulle precis äta lunch, pytt på gamla rester, innan vi skulle åka och hämta svärmor som kom med bussen från Dalarna. Jimmy satt i vardagsrummet och spelade tv-spel medans jag lagade mat, när maten var klar och Jimmy höll på att avsluta sitt spelande, sprang jag in på toaletten. Med mig hade jag en plaststicka som genast visade ett plus. När jag gick ut till Jimmy igen höll jag stickan bakom ryggen. "Är du klar snart?" han såg lite rädd ut och undrade flera gånger vad jag hade bakom ryggen. När han äntligen fick av det där spelet tog jag fram stickan och sa att vi skulle bli föräldrar. "Jag trodde det var en vattenflaska du hade bakom ryggen!" säger han, undrar om han på allvar trodde jag skulle hälla vatten på han satt i soffan.
Vi åt våran lunch medans vi fnittrade som två tonåringar. Och vi bestämde oss för att berätta för svärmor när vi hämtat henne, hon skulle ju tro att vi var fulla eller höga som vi betedde oss. Fast Jimmy hade jätte svårt att säga det så det blev hon som sa det "jag förstår väl att du ska bli farsa!". Så var den saken ur världen.
Dagen efter åkte jag till Stockholm med buss och använde för första gången bälte på buss, det fanns ju ett litet nytt liv inom mig nu. Fnittrigheten satt kvar i flera dagar! En helt underbar känsla! Nästan som förälskelse....
Och nu har man en liten grabb som älskar banan men hatar potatis och har väldigt bestämda åsikter om vagnen! Året har gått väldigt fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar