Innan man fick barn så förstod man inte denna hets. Men nu är det något sjukt, jag har också drabbats av den men jag har bestämt mig för att skita i det och koncentrera mig på annat.
Hetsen uppstår om du känner några stycken vars barn är jämn gamla med ditt. För några veckor sen statusuppdatera en i vår föräldrargrupp att hennes son, som är en månad yngre än Charlie, vänt sig. Charlie har ju inte vänt sig än, han har slutat försöka rent av. Just efter denna statusuppdatering, blev jag lite stressad "men vänd dig, då! kom igen då!!" Han kan från mage till rygg men inte tvärt om, och jag skiter i det, han vänder sig väl en vacker dag.
Jag skriver en status om att min son håller på att få tänder, dagen efter skriver någon annan att deras son håller på att få tänder. Jag tog faktiskt bort min status om tänder då, för det känns faktiskt löjligt rent av.
Man skryter om hur mycket och bra deras barn sover, hur lugna och snälla de är, hur bra de äter och hur bra de växer. För man ju vill ju inte ha de barnet som sover sämst, skriker mest, äter sämst och växer minst. Fast de är ju bara barn, inte några statussymboler att skryta om på facebook.
Fast jag måste medge att det är hemskt svårt att inte skryta om de för när Charlie vände sig från mage till rygg kom det små tårar i ögonen på mig.
(Jag hoppas verkligen ingen tar illa upp nu för det här var inte riktat mot nån särskild, mest mig själv om det ska vara någon utpekad!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar