" håll inte på att kläng på honom så där, ser du inte att han är ledsen?"
/ Den bästa sommaren
Varför ska man alltid trösta den som är ledsen? Är det fult att va ledsen så man måste hjälpa det gå över så fort man bara kan?
Jag har väldigt nära till tårar och snyftar ofta till filmen varesig dom är lyckliga eller sorgliga. Jimmy ska då alltid komma och kramas och trösta mig. Jag blir lika iriterad varje gång. Jag tycker verkligen inte om att bli tröstad. Det är en sak att försöka få nån på andra tankar men att sitta och hålla om och vagga så där känns bara underligt för mig. Det är ju inte så att det lilla barnet i filmen börja leva igen då.
I kyrkan på mormors begravning så skulle han hålla om mig hela tiden och jag putta bort honom gång på gång. Det finns inget man kan göra år det, hon är död och jag är ledsen. Och jag har rätt till att va ledsen. Man måste få sörja, precis som man har rätt till att va jävligt förbannad.
(insåg precis att jag har en oöppnad mörk chokladkaka i skafferiet som legat där en vecka, det är ju helt otroligt!)
1 kommentar:
Fan vad coolt! Jag läste PRECIS om det här i skolan och skrev en tenta om det förra veckan! Det handlade just om "ledsenhet" och jag läste i en kursbok att om nån t.ex. gråter så är det ganska lönlöst att hålla på och "såja såja" kramikrami tröstitrösti, det får liksom ingen att bli mindre ledsen. Det mest effektiva anses vara att liksom låta den som är ledsen vara ledsen, alltså inte så att man skiter i den personen men liksom säga typ "jag förstår att du är ledsen, det är helt förståeligt och helt okej! du får vara det!", då blir den ledsna personen liksom medveten om att okej, det här är en känsla som kommer gå över bara jag "rider ut den" liksom.
Fast ja, det blir kanske lite konstigt om du sitter och gråter till en film och Jimmy kommer och "lisa, jag förstår att du är ledsen! det är okej! du får vara det!". Haha, men du fattar poängen liksom...
Skicka en kommentar