måndag 12 april 2010

Jag får helt enkelt sluta se på TV

Just nu pluggar jag (i väldigt långsam hastighet) till undersköterska, som ni kanske vet. Men jag vill inte bara bli undersköterska. Inte för att det på något sätt är ett dåligt jobb, det är ett väldigt hedersvärt yrke måste jag säga. Men jag har tre livsplaner och jag inte bestämma mig för vilken...

Innan jag träffa Jimmy ville jag verkligen bli akutsjuksköterska/ambulanssjuksköterska, och jobba för läkare utan gränser innan jag fick barn och köpte hus osv. När jag träffa Jimmy så kom allt det där i skym undan, barn och hus blev på ett annat sätt viktigt i mitt liv. Jag menar verkligen inte att skylla det här på Jimmy, men min livsplan ändrades. "112 på liv och död" gör att jag återigen vill bli ambulanssjuksköterska. Jag satt och prata med en kollega om det, just för vi såg på det programmet, att jag blir så sugen varje gång jag ser det. Då sa hon "nej, usch tänk va hemskt att gå till jobbet och aldrig veta vad som kommer hända, vad som kommer möta dig!", det var då jag insåg att hon går till jobbet och vet varje dag vad som exakt kommer hända och möta henne. Det skulle jag aldrig klara!

När jag hade praktik förra vintern på Herrhagens vårdcentral så tyckte jag att läkare verkade va världens roligaste jobb, men jag släppte det efter ett tag. Men nu när "kvartersdoktorn" går på tv så har den idén kommit tillbaka. Det verkar så himla roligt. Men det är 11 terminers utbildning att bli allmänläkare, dessutom har jag massa ämnen jag måste läsa för att ens bli behörig. Jag skulle troligtvis vara över 30 när jag skulle vara klar, vet inte riktigt om jag är beredd att göra avkall på min levnadsstandard under så lång tid.

Jag älskar ju att jobba med förståndshandikappade, jag får så otroligt mycket tillbaka av dom och jag ser det inte ens som ett jobb att vara med dom. Dessutom är jag musikalisk av mig, har spelat både piano och blockflöjt samt tagit sånglektioner under många år. Jag skulle gärna vilja slå ihop dessa kunskaper. Studera pedagogik och lära mig fler instrument. Någon form av Musikpedagog med inriktning på personer med speciella förutsättningar/handikapp skulle vara hemskt roligt. Alla har vi väl sett glada hudik teatern, dom är ju nästan kändisar nu.

Herregud vad det ska vara svårt att komma på vad man ska bli när man blir stor!!

3 kommentarer:

Sara sa...

Nej nej, du ska INTE sluta se på tv! Men du ska se till att sätta dina drömmar i verket! Do it do it do it!

Jag tyckte musikpedagog lät som ett jättespännande förslag, det låter väldigt givande och jag tror det skulle passa dig :)

Sara sa...

En sak, du kan ta bort ordet "troligtvis" i meningen "Jag skulle troligtvis vara över 30 när jag skulle vara klar" :P

Amanda sa...

jag fastnade också för musikpedagog-yrket. känner ju inte dig egentligen men tror att det skulle passa dig som handen i handsken. jag hejar på dig!!