Hur som helst så såg jag den igår, igen. Efter så grina jag som ett litet barn. Inte för att filmen i sig är så sorglig egentligen utan hur orättvis världen är. Jag klagar på att vi har dåligt med pengar så vi inte kan renovera hallen med en gång och att katten jammar tidigt på morgonen. Medans man i andra länder inte ens får gå ut klädd som man vill, man får inte titta vart man vill och man kan bli stenad till döds på grund av misstankar om ett brott. Talibanerna har bestämt att det inte ska få finnas träd (hur fan får man för sig det?!?!), att man inte får ha vita skor och att kvinnor inte får visa ansiktet (eller något annat för den delen heller).Nu gillar jag inte att dömma människor över en kam men Talibanerna är verkligen dumma i huvudet, finns det ingen medmännsklighet i dom?
Medans jag surar över att det blir falukorv igen till lunch och att mjölken är slut (igen) så måste barnhem sälja barn till sjuka människor för att kunna ge dom andra barnen mat.
Se filmen och bli lite mer medveten om dina i-landsproblem... "under tusen strålande solar" är en av dom bästa böcker jag läst och är skriven av samma författare som till "flyga drake", läs den också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar