Vardagssörjan

Nu börjar det lätta lite i dimman, det känns lite bättre. Men jag har trampat gröt bra länge nu. Ni vet när allt känns så hopplöst och meningslöst. När man bara vill ligga kvar i sängen för man åstakommer inget ändå när man går upp.

Ibland kommer det ikapp en att man inte orkar med allt. Det kan bli för mycket. Jag säger att jag inte är stressad över att jag är timis från och med första april. Och jag är inte orolig för att jag inte kommer få jobb men det kommer bli en stress, att jaga timmar. Man måste tacka ja till allt skitgöra igen. Varesig man orkar eller har lust.

Jag hade sagt till min chef att jag skulle vara klar med min utbildning till nyårsskiftet. Men jag blev väldigt sjukt innan jul och under alla helger. Jag hade troligtvis svininfluensan och är inte riktigt bra än. Tröttheten har inte släppt taget om mig än. Detta har lett till en fruktansvärd pluggstess som övergått i pluggapati. Jag orkar inte ta tag i nått, jag vill inte ens se det. Jag får inget som helst gjort när jag sitter med det. Enda jag tänker när jag sitter vid dator är "hoppas Sara loggar in".

Att jag var sjuk under jul och nyår har lett till en annan stess, nämligen pengastress. Jag vet inte riktigt hur stort sjukavdraget landar på nu när jag va sjuk i mer än en vecka. Dessutom har vi så otroligt mycket utgifter och vi måste spara till sommardäcken som vi måste köpa i april. Jag har dragit på mig så onödiga skulder. Men jag tänker inte avboka helsingforsresan iaf, det är en sak som är säkert. Då har jag inget att se framemot över huvudtaget.

Jag har haft svårt att sova om nätterna, inte haft någon matlust. Men som sagt det har börjat lätta lite. Två nätter i rad har jag sovit ganska okej, nu skiter sig väl allt eftersom jag ska jobba sovande natt i natt, då brukar jag inte kunna sova särskilt mycket alls.

Nu ska jag ta en kopp hemgjord fruktsoppa som ser högst otrevlig ut!