jag har läst ut "smärtans barn" idag, den är skriven av Waris Dirie. Hon som skrivit en blomma i afrikas öken och ökenblommans återkomst. I denna bok beskriver hon sin kamp mot könsstympning i Europa. Hon reser runt och är bland annat i london, stockholm och paris.
Jag har hört talas om könsstympning förut men aldrig så här ingående. Det va flera gånger jag var tvungen att lägga ifrån mig boken. Det blev ännu obehagligare när hon var i sthlm och hon beskrev hur hon gick ner för söder och sedan till slussen gallerian där hon mötte en man inne på taco bar. Då blev det för nära på nått sätt.
Jag känner att jag vill göra nått men jag vet inte vad det skulle kunna vara. Det känns så oberipligt att det här är nått som sker så nära. var 17:de sekund stympas en flicka någonstans i världen. Det är verkligen helt sjukt.
Boken gjorde att jag blev så knäpp, nu när jag ser en färgad kvinna så funderar jag på om hon är stympad och hur hennes historia är. Känns inte så friskt att gå och fundera på hur folk ser ut mellan benen.
Boken var väldigt intressant och läsvärd men nu vill jag nog ha nått lättare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar