lördag 16 maj 2009

en liten tår på min kind...

om ni känner er lite väl muntra idag så titta in här...

Jag kan verkligen inte förstå vart man får kraften i från att födda fram ett nästan 5 kg tungt barn, när man vet att det inte kommer titta på en och inte skrika när det kommer ut. När man vet att man aldrig kommer få höras dess skrik eller se dens ögon eller aldrig få se barnet ta sitt första steg. När man vet att det är något som kommer hamna på bårhuset som kommer ut ur ens kropp, som har funnits därinne i nio månader.

Det är iaf en väldigt fin sida...

Inga kommentarer: