funderar lite...

jag har funderat lite på två saker..

För det första... Har ni sett Atracts reklam? "Just nu, köp två promenadband och få det ena på köpet". För det första skryter de om att de säljer så bra, tror de inte att alla som vill ha ett promenadband redan köpt ett? Och varför skulle man ha två? Är det för att man ska kunna gå hand i hand med sin make fast i olika fart? För att man ska kunna lunka fram medans man springer av hunden på det andra?

Jag fattar att man kan ju gå ihop med sin väninna och köpa varsit och på så sätt betala halva priset, men jag betvivlar att de kör ut de till olika adresser? För övrigt vad är Atract för företag? De säljer promenadband, bungystavar och massagefotöljer.

För det andra... hur tänkte den där Pippilotta när hon skrev sin sommarsång? "och alla söta myggor, de vill jag också ha". Vart är de söta? Och varför vill man ha dem?



Nu sitter jag och väntar på att skattepengarna ska rulla in på kontot så jag kan säga "hej och tack, vi hörs aldrig igen" till ett kreditföretag. Man borde inte få ta krediter när man är 18 tycker jag. Man är så omogen och oförståndig. Äh, höj myndighetsåldern till 25 med en gång.

Jag och mina elefanter

Tänkte presentera mina kära vänner, elefanterna. Vi har elefanter i alla rum utom hallen och badrummet. Men jag ska nog få till en i hallen med så snart skrivbordet är borta. Jag missade att vi har en sittpuff med elefantmönster på men annars är alla med.  

Har sett att det finns mjukis-elefanter på Ikea, Charlie ska nog få en sån.

 I köksfönstret, traderafynd

 I Charlies rum, i gardinen

 Längst ner i hyllan

 Näst längst ner i hyllan, ärvd efter farmor!

I mitten på hyllan

 Högst upp i hyllan, med en giraff kompis

 Vid vardagsrums fönstret, en att ha blomma på, en att ha i fönstet, båda tradera-fynd

 På balkongen, jag ska ställa en blomma på sen och låta den få krypa ut ur hörnet. Också second hand

 stora tavlan bakom soffan

 i bokhyllan, en tavla från tradera och en sån att hälla doftolja i

 traderafynd i sovrumsfönstret, tydligen har vi en astmaspej där också.

ovanpå vitrinskåpet

på vitrinsskåpets knopp

i vitrinskåpet, att ställa ljus på. kan ev vara traderafynd det med. Syns inte så bra men det låter så när man öppnar skåpet och Charlie sover.

Charlie!!!

चार्ली
تشارلي
צ'ארלי

Här ovan står det Charlie på tre olika språk. Det första är hindi, det andra är arabiska och det tredje är hebreiska. Jag vill göra en tatuering för Charlie men jag vill inte att vem som helst jag möter ska fatta att jag har en son som heter Charlie. Annars var jag inne på att göra ett C i en stjärna. Vad tycker ni? Ge mig smakråd!

Den 24 maj...

Förra året, den 24 maj var en tisdag men ganska grått väder. Jag hade gjort ett grav.test några dagar tidigare som visade negativt men jag visste också att det var egentligen för tidigt för att testa.

Vi skulle precis äta lunch, pytt på gamla rester, innan vi skulle åka och hämta svärmor som kom med bussen från Dalarna. Jimmy satt i vardagsrummet och spelade tv-spel medans jag lagade mat, när maten var klar och Jimmy höll på att avsluta sitt spelande, sprang jag in på toaletten. Med mig hade jag en plaststicka som genast visade ett plus. När jag gick ut till Jimmy igen höll jag stickan bakom ryggen. "Är du klar snart?" han såg lite rädd ut och undrade flera gånger vad jag hade bakom ryggen. När han äntligen fick av det där spelet tog jag fram stickan och sa att vi skulle bli föräldrar. "Jag trodde det var en vattenflaska du hade bakom ryggen!" säger han, undrar om han på allvar trodde jag skulle hälla vatten på han satt i soffan.

Vi åt våran lunch medans vi fnittrade som två tonåringar. Och vi bestämde oss för att berätta för svärmor när vi hämtat henne, hon skulle ju tro att vi var fulla eller höga som vi betedde oss. Fast Jimmy hade jätte svårt att säga det så det blev hon som sa det "jag förstår väl att du ska bli farsa!". Så var den saken ur världen.

Dagen efter åkte jag till Stockholm med buss och använde för första gången bälte på buss, det fanns ju ett litet nytt liv inom mig nu. Fnittrigheten satt kvar i flera dagar! En helt underbar känsla! Nästan som förälskelse....

Och nu har man en liten grabb som älskar banan men hatar potatis och har väldigt bestämda åsikter om vagnen! Året har gått väldigt fort.

lyxproblem

I höst ska vi möblera om lite, Charlies säng ska flyttas in i hans rum, skrivbordet ska flytta in i vårat sovrum och i hallen där skrivbordet nu står ska vi ställa en byrå.

Ska bli väldigt skönt att slippa se ett dammigt skrivbord varje gång man kommer hem, utan kunna stänga dörren om den. För övrigt är det vädigt opraktiskt, direkt farligt att ha en dator i hallen precis i farleden mellan kök och vardagsrum när Charlie börjar krypa och gå.

Jag ser framför mig hur fint det kommer bli med en byrå där, som man kan ställa en blomma på och en liten lampa. Men vad ska vi lägga i den. Jimmy fråga häromdagen vad vi ska förvara i den och jag svara "njaaaa, tror du inte vi behöver lägga Charlies ytterkläder där och kanske lite uteleksaker då.."

För mycket förvaringsutrymme har man ju aldrig lidit av tidigare, men vi kan ju inte heller ha en tom byrå där.

Föräldrarledigt..

När man får barn så får man ett visst antal dagar man kan ta ut föräldrarledighet. Vissa dagar är öronmärkta att Jimmy ska ta ut och andra är öronmärkta att jag ska ta ut. Helt puckat tycker jag, eftersom det är vi i vår familj som ska ha rätten att bestämma vem som är hemma, politikerna har faktiskt inget med att göra och de vet inte vad som passar oss bäst. Nu kan dock Jimmy skriva över dagar på mig, men det är ju verkligen att krångla till saker, men det är ju så Försäkringskassan vill ha det - krångligt!

Men hur ska man tänka då? Ta ut 7 dagar i veckan, 6 dagar eller mindre ändå? Ska han börja på dagis direkt när han fyller ett år eller ska vi vänta tills han blir lite äldre. Om han börjar direkt när han blir ett år så kommer vi att kunna ha lite dagar kvar så jag kan vara ledig några veckor nästa sommar och kanske sommaren där på. För om jag inte får något vik (eller en tjänst, men det vågar jag inte ens hoppas på) så har ju inte jag någon semester utan måste jobba, jag får ju inte heller tacka nej till sommarvik om jag inte tar föräldrarledigt.

Nu ska ju jag börja jobba lite smått, har lagt mig tillgänglig varannan tisdag fram till mitt sommarvik, som är 2 veckor långt. Sen i höst hoppas jag kunna jobba kanske 5-6 pass i månaden, vilket gör att man spar några dagar.

Men det är väldigt svårt detta! Man vill ju göra det som är bäst för lilleman men ändå har vi inte den ekonomiska möjligheten att jag tar ut mindre än 7 dagar i veckan.

Tänk om man bara kunde få sig en fast tjänst vad mycket som skulle lösa sig då!

Facebookhets!!!

Innan man fick barn så förstod man inte denna hets. Men nu är det något sjukt, jag har också drabbats av den men jag har bestämt mig för att skita i det och koncentrera mig på annat.

Hetsen uppstår om du känner några stycken vars barn är jämn gamla med ditt. För några veckor sen statusuppdatera en i vår föräldrargrupp att hennes son, som är en månad yngre än Charlie, vänt sig. Charlie har ju inte vänt sig än, han har slutat försöka rent av. Just efter denna statusuppdatering, blev jag lite stressad "men vänd dig, då! kom igen då!!"  Han kan från mage till rygg men inte tvärt om, och jag skiter i det, han vänder sig väl en vacker dag.

Jag skriver en status om att min son håller på att få tänder, dagen efter skriver någon annan att deras son håller på att få tänder. Jag tog faktiskt bort min status om tänder då, för det känns faktiskt löjligt rent av.

Man skryter om hur mycket och bra deras barn sover, hur lugna och snälla de är, hur bra de äter och hur bra de växer. För man ju vill ju inte ha de barnet som sover sämst, skriker mest, äter sämst och växer minst. Fast de är ju bara barn, inte några statussymboler att skryta om på facebook.

Fast jag måste medge att det är hemskt svårt att inte skryta om de för när Charlie vände sig från mage till rygg kom det små tårar i ögonen på mig.

(Jag hoppas verkligen ingen tar illa upp nu för det här var inte riktat mot nån särskild, mest mig själv om det ska vara någon utpekad!)

Billig mat!!

Jag skiter i min matblogg och bloggar om allt här istället. Det kanske blir en lite spretig blogg men det gör inget. Jag är spretig, deal whit it!

Vi försöker äta så billigt vi bara kan och egentligen är väl det bästa tipset att handla på extra priser jämt! Köp massor när det är billigt. Men fläskkotletter är nått jag har haft väldigt svårt med för det är hemskt tråkigt helt enkelt. Men jag har börjat vänja mig. Nu har jag två kotlettips. Det ena är att misshandla dem, banka skiter ur dem så de blir möra och platta, så kan man marinera de och steka det ganska hastigt. Det är väldigt gott.

Andra alternativet är att steka på dem och sen hälla på vatten och grädde, en köttbuljongtärning och några klippta katrinplommon. Så låter man det koka ganska länge. Det blir som en hel söndagsmiddag.

Våran stavmixer har checkat ut, och jag sörjer den. Det var en gammal trotjänare, jag tror jag fick den när jag fyllde 18 så vi har ju hängt ihop i 7 år. Men de kan ju inte ha evigt liv dessa makapärer. Den har låtit underligt ett längre tag och nu sist fick Jimmy en stöt av den så då tyckte vi den gjort sitt. Men så väldigt olägligt nu när Charlie ska börja med smakisar snart, men han ska ju inte dirket börja med fläskkotletter så vi får använda gaffel och potatispressen i början.

Vill ju ha en sån super mixer, en som hackar, river, skivar och mixar (och knådar deg, men den funktionen hade jag kunnat vara utan) men den kostar ju lite också. Får se om vi köper den nästa månad..

Nu går stora matlarmet här så nu måste jag sluta!!!

F-kassan..

Eftersom Charlie föddes med snitt så blev jag sjukskriven hans första dagar i livet och Jimmy fick möjlighet att ta föräldrarledigt de dagar innan han tog ut sina pappa dagar. Detta handlar om 4 dagar. Men de där extra 4 dagar är ju guld värda när man precis fått barn.

F-Kassan medelade att Jimmy inte kunde söka föräldrarpeng förän faderskapet var fastställt. Faderskapet fastställdes när Charlie var 6-7 veckor (tror jag), man fick fylla i massa papper hos en förvirrad soc-tant. Redan då kände jag att vi skulle gifta oss innan nästa barn för jag tyckte det kändes så omständigt. Det är inget emot hur jag känner nu.

Sen sökte Jimmy föräldrarpeng, eftersom han också stor som vårdnadshavare nu. Då tror man ju att han ska räknas som Jimmys pappa från den 19 januari, eftersom det var då han föddes, retroaktiv faderskap typ. Men icke då. Då får vi papper hem från F-kassan där det står att eftersom jag var ensam förälder tills faderskapspapprena blev klara måste jag skriva över dagar på Jimmy för att han ska få ut för dessa.

Jimmy har alltså inte fått ut pengarna för dessa 4 dagar i januari än. Ibland blir man bara tokig på denna byråkrati.

Tänk att det år 2010 ska vara så krångligt bara för man inte är gifta!!!

här med slutar jag banta!!

När man blir förälder inser man saker och ting. Därför har jag bestämt mig för att aldrig banta igen. Det är ett dumt hittepå. Man ska tänka livstil. (känns som jag skrivit det här förut, men men.)

Äta balanserat och motionera lagom. Som mammaledig har man inga ursäkter. Jag är ute och promenerar minst 2 timmar om dagen i alla väder! Tur att jag fått en så fin jacka av Jimmy och i helgen när Stadium outlet öppnat ska jag åka och köpa mig riktigt bra gympaskor. För det är jag värd!

Häromdagen kommenterade Jimmy vår mat med att han var så glad över att vi börjat äta så hälsosamt. Hmm äter vi hälsosamt, tänkte jag, jag tänkte mest att det var billig mat. Vi åt omelett med purjolök och tonfisk.

Jag vill hylla ägget! Ägg är ett superlivsmedel, en platta med 30 stycken kostar 34 kr på Willys, alltså ett ägg kostar drygt en krona styck. Har man ägg behöver man aldrig vara ledsen (eller hungrig). Tyvärr exploderade de sista vi hade igår, för jag glömde de på spisen och de koka i 30 minuter.

Va tvungen att gå och väga mig mitt i inlägget men det va samma som förut, alltså 7 kilo mindre än när jag blev gravid...

bröst vs. flaska

När man är gravid (och även innan) tror man att man ska åka in till förlossningen när vattnet går, slänga upp benen i luften, krysta och sen kommer en kladdig lite alien upp på bröstet som genast suger tag och allt är frid och fröjd.

Nu var det ju inget som gick till så, ingen alien på bröstet, en massa krystande, inget sugande och inget frid och fröjd. Jag fick 38 häftklamrar på köpet med sonen. När inte amningen fungerade så blev jag väldigt ledsen men ju mer jag tänker på det dessto mer tycker jag inte att flaska är så dumt. Nu har jag väldigt svårt att argumentera för andra sidan dock så det blir ett litet snett inlägg.

• Jämnställdheten. Vi kan dela på matningen. Jimmy skulle i praktiken kunna hjälpa mig om nätterna, nu har han bara gjort den en gång, men det stör mig inte. Vi turas dock om på mornarna, när han är hemma. Sovmorgon är underbart. Jag kan dessutom börja jobba lite extra ganska tidigt. (Ska jobba 2 veckor i sommar och det ska bli så kul).
• Jag vet att maten han får är perfekt balanserad. Det verkar som de som ammar har väldigt olika kvalitet på maten, vissa har grädde andra har blask.
• Jag behöver inte fundera på vad jag äter, kan äta jordgubbar (det gör jag ju inte iaf), choklad, stark mat eller ett glas vin om jag så vill utan att fundera på hur det påverkar han.
• Bröstmjölk går snabbare genom kroppen, alltså äter de oftare och bajsar mer än om de äter ersättning, som de står sig på längre. (det står i den där boken man får på BVC, så det är inte taget ur luften på nått sätt).
• Det verkar som (när man läser på familjeliv) att de som ammar oroar sig en hel del för hur mycket barnen egentligen får i sig. Jag vet exakt, eftersom jag vet hur mycket jag blandar iordning.

Det enda som jag på rak arm kan komma på är bra med amning är att det alltid är klart, inget krångel med att blanda i ordning osv. Och att det är gratis, men däremot tycks ju ammande kvinnor äta som hästar så det jämnar nog ut sig.

Vid ev. nästa barn kommer jag ju självklart göra ett försök med amningen, men jag tänker inte helamma längre än först-andra månaden, eftersom jag tycker det finns så mycket fördelar med flaska.

Tuttarna sitter där de ska!

Igår förmiddag träffade jag en äldre kollega ute på samhället. Hon kommer fram och titta på Charlie som ligger vaken i vagnen. "Ta ut tutten så jag får se på han!" säger hon och jag gör det! Sen i efterhand blir jag så sur på mig själv. Varför ska jag ta ur nappen ut MITT barns mun för hon tycker det? Är det inte ändå ganska fräckt att säga så? Tänk om Charlie blivit jätte ledsen för jag rycker ut nappen bara så där.

Sen har jag också funderat på varför det verkar vara allmänt vedertaget att kalla napp för tutte. Vem är det som kommit på det? Det kan inte vara barnen själva eftersom folk säger det till barn som är 2-3 veckor redan, "vill du ha tutten?". Det värsta är att Jimmy inte riktigt är med mig på det här utan säger tutte han också. Så då kan jag inte låta bli att retas. "Räcker du mig tutten?" "nej, de är fastväxta men du kan få en napp!"

När vi var på akuten för att ta gulsotsprov, när han var 8 dagar sa BMA när hon stack han i foten, "tror du det kanske går bättre om han får tutten?" och jag var så nära att säga "nej, jag ammar inte, han äter ersättning!" men jag sa det inte. Jag tror jag är lite för snäll.

Kan vi inte bara enas om att tuttar är det man har på kroppen som många barn suger på för att få mat, de man suger på som är av plast heter napp!

Hänglar

Jag har en hängel-stämpel som jag gillar, denna med två änglar som pussas. Hänglar är som Magnolia i stilen fast billigare. Just stämplar har jag inte riktigt kommit under fund med än, men det börjar ta sig.

Detta choklad-kort fick Jimmy i måndag, det är tofifee (eller hur det nu stavas) i. Nu när jag tittar på den ser den lite underarbetad ut, men jag gillar inte när det är överarbetat som det ofta är när man scrappar. Inget att göra åt nu, nya tag och nya scrapputmaningar väntar!

När Charlie va liten, alltså för en månad sen typ, så ville han helst sova om nätterna med huvudet mellan mina bröst. Näsan var liksom tvungen att ha hudkontakt. La man han på rygg så vände han sig åt mitt håll.

Nu när han är stor och självständigare ligger han på rygg en decimeter från mig, men han har alltid en hand på mig. I natt valde han hackan. Jag tycker det är så himla gulligt.

Jag tröttnar aldrig på att läsa mina vänners kommentarer på facebook när jag la upp statusen om att Charlie var född. 46 kommentarer och 16 gilla fick den statusuppdateringen och första bilden fick 27 kommentarer och 13 gilla.

underbara listor!!

När fick du reda på att du var gravid? Oh det måste jag kunna räkna ut, hmm 24 maj kommer jag fram till att det måste vara. Vi skulle precis äta lunch och sen åka och hämta svärmor på busstationen.
Blev det en chock? Både ja och nej, vi försökte ju skaffa barn men det blev en lyckochock eftersom det lyckades så fort.
Hur gammal var du? 24
Hade du mycket halsbränna? Ja, i perioder.
Spydde du mycket? Nja, inte om man jämför med andra, allt är ju relativt.
Var det någon favoriträtt som ändrades? konstig fråga, men nej.
Hade du mycket foglossning? Oh yes, mest i mitten av graviditeten, blev faktiskt bättre mot slutet. Men jag lärde mig leva med smärtan också, vad jag skulle undvika osv.
Hade du mycket sammandragningar? Av och till
När va ditt sf mått som störst? eh oj, det får jag nog gå och leta fram för att veta. 36+4 var jag sista gången hos BM och då var det 37. Kurvan gick väldigt rakt uppåt.
Har du fått bristningar? Hade bristningar innan, har fått nån mer.
Trodde du det var en flicka eller pojke? Först trodde jag pojke, sen trodde jag flicka, mot slutet trodde jag olika hela tiden.
Vad hoppades du på? Vi hade Meja som flicknamn som jag var väldigt förtjust i, pojknamn hade vi svårare med, så jag hoppades på en Meja. Men mest hoppades jag så klart på en frisk, välskapt bebis.
Samlade du på dig mycket vätska? Nej
Hur mycket gick du upp i vikt? 4 kg, och när jag kom hem från förlossningen vägde jag 2 kg mindre än vid inskrivning.
Hur ser du på graviditeten idag? Om det inte vore för foglossning och bråk med FK vore den underbar. Nästa gång vill jag inte flytta under graviditeten heller, men nått säger mig att det blir så igen.
Hur ville du att din förlossning skulle vara? Jag hade nog ingen drömförlossning så, jag hade tänkt igenom alla tänkbara senarion.
Gick du över tiden? Nej, han kom 16 dagar förtidigt.
När började din förlossning? Vattnet gick runt 21.30 den 17 januari. Men den 16de hade jag hemska förvärkar och var nästan redo att åka in.
Hur mycket öppen var du när du kom in? Eftersom vi hade sån tidig vattenavgång var vi ju in några gånger, men tredje gången gillt, när vi va där för att föda om man säger så, var jag 3 cm öppen när vi kom in.
Vad tyckte du var jobbigast? Jag krysta och krysta och kryst, men det kom ingen unge ut. Till sist skaka jag i varje värk av utmattning, det va ganska jobbigt.
Var du rädd för nått? JA!!! För snitt och att va vaken om det blev snitt. Att nån skär i en när man är vaken känns helt sjukt. Nu blev det ju precis så!
Grät du? Ja, när vi kom in och jag inte riktigt fattat hur jag skulle anda mig genom värken grät jag, för fan va ont det gjorde. Sen när beslutet om snitt togs grät jag igen.
Skrek du? Minns inte så noga men Jimmy sa när vi såg på en förlossning på tv att jag inte skrek som hon iaf. Att jag var lugnare.
Tog du nått smärtstillande? Japp, morfin först, sen lustgas och sist ryggmärgsbedövning när det blev snitt!
Blev du sydd? Ja i magen
Sugklocka? Nej, och tack gode gud för det, då hade jag nog knipit ihop med benen, jag tycker det verkar läskigt
Hur många var inne i förlossningsrummet? De va lite olika, vi var ju där ganska länge så vi han ju med 3 skiftbyten, sen var det nån praktikant som var inne nån gång. När beslut som snitt togs var det Jimmy (så klart, han var bredvid mig nästan hela tiden, gick ut och tog luft några gånger), barnmorska, undersköterska och 2 läkare. Sen när han föddes var det ju ett helt operationsteam. Tror de va 5-6 stycken.
Hade du någon närstående med dig? Jimmy såklart
Hur stor var bebisen? 3000 gram och 50 cm
Blev det en pojke eller flicka? pojke
Som heter? Charlie Karl Ove
Hur ser du på förlossningen idag? Direkt efteråt så kände jag att jag inte ville utsätta mig för det igen, blir det fler barn blir det planerat snitt. Men nu känner jag att jag gärna vill försöka igen. Nästa barn kanske ligger helt perfekt rakt ner och med ansiktet åt rätt håll. Barnmorskorna var jätte bra och jag är egentligen nöjd!
Var det värt det? Jätte dum fråga!!! Klart det var!

en liten pojke

På lördag blir det kalas för min älskling. Han är helt ovetande om att han kommer vara huvudpersonen på ett kalas. Helt ovetande om hur många som kommer för hans skull och hur långväga de kommer.

Tänk att en liten sex kilos människa kan vara så viktig i så mångas liv, helt utan att veta om det. Jag tänkte på detta när jag var gravid också. Det är inte bara mitt och Jimmys liv som han förändrat, utan många, många fler. Det är rätt häftigt.

scrapping

Min favoritgrej att scrappa det är "chokladkort", det är som ett kort fast det är en chokladkaka i. I helgen pyssla jag ihop denna, till någon som jag tyckte behövde lite uppmuntran. Hoppas på att jag får tillfälle att scrappa imorn.

drömmen om ett hus

Här fantiseras det hejvilt! Vi pratar om hus, drömmer om hus, planerar för hus, fantiserar om hus osv. Vi vill så gärna ha hus!

Men just nu har vi inte råd, men vi kämpar för att vi ska kunna få det snart. Det är kontantinsattsen som stör, hur är det möjligt att folk har 250 000 kr på sparkontot? Vi har det garanterat inte.

Just nu ligger ett helt perfekt hus ute till salu, det svider så i hjärtat att inte kunna ha råd med det. Men det har allt. Badkar, öppen spis, garage, källare med allrum, tvättstuga.

Vi får helt enkelt fortsätta drömma och fantisera ett år eller två till. Men snart är det sommar och då svider det extra hårt att bo i lägenhet.

Kärlek

Det här inlägget vänder sig till er som inte har barn. Ni som tror ni upplevt riktig kärlek. Det finns inget som den kärlek man känner för sitt barn.

Ibland när jag tittar på han kan det nästan göra ont i hjärtat, att han inte alltid kommer vara så här liten, att jag inte alltid kan skydda han mot ondska i världen. Att han kommer bli stor, bli full och dum, få sitt hjärta krossat och kanske hamna i slagsmål.

När han skriker och man tar upp honom, han tar tag i tröjan och trycker in sin lilla näsa mot mitt veck mellan axeln och halsen, och suckar. Man nästan hör hur han tänker "åååh, mamma!", det finns inget bättre!

Föresten tror jag att jag skulle behöva ett nytt namn på bloggen. Hjälp mig med förslag! Den blodtröstiga kisselimissen bor ju inte hos mig längre.

Tradera!!

Jag älskar tradera, detta är mina senaste fynd.. Hängseljeans i storlek 68 för 25 kr, alfonsbody i storlek 62 för 40 kr

Dessa helt nya bodys köpte jag för 3 kr styck!!

Barnbidrag..

Idag fick vi vårat alldeles första barnbidrag utbetalat till oss. 1050 kr rakt in på kontot.

Kommer ni ihåg när man va 14 år och trodde man hade någon slags laglig rätt till sitt barnbidrag, för att ALLA andra fick ju sitt?

Men varför får man barnbidrag egentligen? Varför har jag rätt till ett bidrag från staten för att jag har valt själv att skaffa barn? Finns det inte nått bättre sätt att använda skattepengarna så det kan gynna småbarnsföräldrar, sänka dagisavgiften eller höja föräldrarpengen etc. Jag förstår ju att barnbidraget är tänkt för att det inte ska bli en klassfråga, om man har råd att skaffa barn eller inte. Men borde det inte finnas nått inkomsttak, tjänar du mer än så får du inget barnbidrag.

Om de höjde föräldrarpengen skulle det inte heller bli en jämställdshetsfråga om vem som är föräldrarledig och vabbar, eftersom män oftast tjänar mer så har man oftast inte som familj råd med att mannen är hemma. Jag vet flera familjer där det är så, det är alltså inte en fråga om jämställdhet och intresse för sina egna barn utan en ren ekonomisk fråga.

Så tänker iaf jag!

Amning

Så fort man berättar att man är gravid så är det som om folk bara måste berätta hemska förlossningsberättelser om barn som sitter fast, underliv som spricker från punkt A till punkt B, stora blodförluster osv. Man vet redan innan man är gravid att förlossningen, den kan gå hur som helst, det går inte att förbereda sig helt och hållet. Det bästa är väl om man tänkt att allt kan hända.

Men amning är det ingen som pratar om. Man tror att alla kan det, det är det mest naturliga i världen, att det bara att slänga fram tutten så kommer bebisen suga sig fast och allt kommer bli så harmoniskt. Varför kan vi inte va så öppna och dela med oss, säga som det är, det är inte bara att slänga fram tutten. Att man inte kunde föda på "rätt sätt" kan man väl leva med men att man inte kan amma, känns ju som det största nederlaget. För man tror att alla andra kan.

Charlie fick komma till bröstet så fort jag fick honom i famnen på uppvaket och jag fick hjälp av en barnmorska omedelbart för att komma igång. Men han sög fel redan från början och jag fick en blodblåsa mitt på bröstvårtan redan första dygnet. Barnet ska ju suga för att mjölkproduktionen ska gå igång och det gör ont. Det är ju som att vrida ur en disktrasa som är torr i hopp om några droppar vatten.

När vi låg på avdelning 11 fick vi en del hjälp av personalen, Charlie hade svårt att få tag och även när han fått hjälp så tappade han det fort igen. Ofta var han så hungrig att han blev hysterisk och for med huvudet, vilket inte gjorde det lättare. Redan första natten hemma var vi tvungen att ge honom ersättning, han blev inte mätt och efter flera timmars amning var jag och han helt slut. Den där lilla skvätten ersättning fick mig att känna mig som en skurk, att jag var en dålig mamma. Han fick ersättningen en natt till innan BVC gjorde hembesök när han var en vecka.

Jag hade sån ångest inför BVC besök. Jag visste att amningen skulle komma upp och att jag måste erkänna att jag gett upp och gett han flaska två gånger. Sköterskan hade inget att säga om den saken men jag fick inte amma flera timmar i sträck. Dessutom hade han inte ökat i vikt som han skulle, "du har gett han för lite mat", exakt de orden sa hon, men det kändes mer som hon slet ut mitt hjärta och stampa på det. Jag grät i ett helt dygn, på grund av de orden. Det hade suttit en okänd människa vid mitt köksbord och hävdat att jag svälter mitt barn. Hennes lösning var att han skulle ligga 10 minuter vid varje bröst och sen få ersättning tills han var mätt. Hon prata om att hans tungsträng var för kort och det var därför han inte kunde få bra tag, men det kunde man åtgärda på sjukhuset genom ett litet "klipp". Det ska inte klippas i mitt barns mun!!! (om han får problem senare i livet är ju det en helt annan sak)

Dagen efter BVCs besök så gav jag upp! Mamma hade kommit hem från Egypten och det hjälpte att prata med henne också. Varför ska jag hålla på kämpa, med ett hysteriskt hungrigt barn som inte får tag om bröstet? Hela amningen var så ångestfylld, jag ville inte gå ut bland folk för jag var så rädd att han skulle bli hungrig. En kväll grät jag för jag va så orolig för natten, att jag skulle behöva amma hela natten igen.

När Charlie var 8 dagar slutade jag amma! Och vi mådde så bra av det. Helt plötsligt sov han 3 timmar i sträck istället för att äta 3 timmar. Vi fick komma för ny vikt redan dagen efter och äntligen hade han börjat gå upp i vikt och några dagar senare såg man att han blivit rundare i ansiktet.

Det finns både för och nackdelar med ersättning. Nu kan ju Jimmy ta vissa matningar, även om jag ger 90% av all mat men skulle jag vilja gå hemifrån en stund, bara gå till ica eller ta en promenad vet jag att de klarar sig utan mig. Men och andra sidan är det just det som är det jobbiga, Charlie klarar sig utan mig. Vem som helst med en flaska kan egentligen ersätta mig, mycket egoistisk tanke men så är det.

Jag tycker alla som tycker det är jobbigt och svårt att amma ska stå upp för det, så inte nyblivna första gångs mammor tror att det är så jäkla enkelt!

Förlossningsberättelse 37 + 5

Måndag 16 januari

På måndagen jobbade jag som vanligt, 7-15 men jag hade sånna fruktansvärda förvärkar. Jag hade ju haft förvärkar innan men inte så kraftiga, tog två alvedon men de tog inte udden av nånting. Försökte jobba så gott jag kunde men övervägde några gånger att ringa min kollega och be henne komma tidigare. Tänkte att går inte dessa förvärkar över till eftermiddagen så får jag nog ringa till förlossningen och rådfråga de lite. Men självklart hade de släppt på eftermiddagen, skickade ändå ett sms till M och frågade om hon hade en backup-plan för torsdag när jag skulle passa hennes barn. Jag kände det på mig att jag inte skulle kunna göra det.

Tisdag 17 januari

På tisdagen var jag ledig och kände ingenting. Gjorde inget särskilt under dagen och sen på eftermiddagen var vi på sista föräldrargruppen och såg en film om amning, det va så mycket hormoner i det där rummet under filmen att man nästan kunde ta på de. Kände mig nästan lite tårögd av alla söta bebisar på filmen.

När vi kom hem slängde vi oss middagen och Jimmy åkte till jobbet. På kvällen gick vi la oss tidigt för att se på webbtv i sängen och ag känner hur det blir blött i trosorna, så jag går upp för att byta de. Då det kommer en tsunami i trosorna, jag ser också att det är blött i sängen. Jag och Jimmy bara gapskrattar när vi står där och tittar på varandra. Det kom så oväntat. "va gör vi nu då?" så jag ringde jobbet först och berätta att jag inte skulle komma dagen efter och inte något mer alls faktiskt. Sen ringde jag förlossningen och de ville jag skulle komma in för en undersökning och "konstatering av vattenavgång". Vi kom in vid 22-tiden och fick svara på massor med frågor sen fick jag ligga med CTG-maskin som bara krångla och jag fick så ont i ryggen av att ligga på den där hårda britsen, efter 30 minuter upptäcker det att den inte skrivit ut nått alls, så jag fick snällt ligga där en stund till. Barnmorskan är tveksam till om det verkligen är vattnet som gått eftersom de hade "fel" färg. En läkare ska undersöka mig så fort den där förbannade CTG-maskinen skött sig. Men när jag får lägga mig på sidan istället ser både Jimmy och barnmorskan att mina byxor är genom blöta och barnmorskan tror äntligen på oss om vattenavgång och vi slipper läkarundersökning. Vi får åka hem igen och ska komma tillbaka dagen efter.

Vi bestämmer att Jimmy ska gå till jobbet som vanligt dagen efter och han går och lägger sig. Jag lägger mig på soffan och försöker sova men värkarna kommer titt som tätt, fast oregelbundet. Jag har trott innan att duscha inte kan hjälpa men det gör det faktiskt och jag slår nog svenskt rekord i duschning den natten och jag lyckas faktiskt sova någon timme efter en lång varm dusch.

Onsdag 18 januari

Jimmy åker till jobbet och jag tar tag i praktiska saker som att ringa kontoret på jobbet, försäkringskassan, avbokar min tid hos MVC för nästa vecka osv. 13.00 ska vi till sjukhuset för ny CTG-kurva, Jimmy kommer hem och hämtar mig. Kurvan ser bra ut och vi får åka hem igen, vi får en tid till 8.30 dagen efter om inget annat hänt. På väg hem stannar vi på Coop Nolgård och handlar lite, frukt och godis. Stod med värkar bland plockgodiset, mycket underlig känsla.

Jimmy åker inte tillbaka till jobbet utan tar ledigt resten av dagen och veckan. Eftermiddag ligger vi soffan och ser typ 5 beckfilmer (?!?), försöker äta lite och sen går vi och lägger oss.

Runt midnatt gör värkar väldigt ont och jag ringer förlossningen, som föreslår alvedon och dusch. De hjälper i två timmar till sen kommer värkarna med 3 minuters mellanrum och vi åker in.

Torsdag 19 januari

Vi kommer in strax efter 02 till förlossningen. Jag var öppen 3 cm, när vi kommer in. Samma frågor som vanligt (vad har de journaler till?) och ny CTG-kurva. Värkarna gör så satans jävla ont men jag får en liten andningskurs som var mycket hjälpsam men även en trevlig liten morfinspruta och får sova 2-3 timmar. Vid 10 på morgonen får jag smörgås, värkstimulerande dropp och antibiotika. Hur kan antibiotika man får i armen smaka så illa i munnen?!? Sen får vi gå i koridoren några timmar. Sen har jag ingen aning om tidpunkter. Jag får variera mellan att stå mot gåbord, sitta på en stol och ligga i sängen. Upp och ner, upp och ner. De ökar droppet hela tiden och jag får en dos antibiotika till.

Så byter de personal, igen, tredje personalstyrkan kommer in. Nån gång under eftermiddagen börjar jag kaskadspy, rakt ut. Jag fick otroligt dåligt samvete också och bad om ursäkt till sköterskan som fick städa. Men hon svara att spyor är bra för då trycker det på rätt ställe, de gillar spyor på förlossningen. Va hurtig man kan va!

Jag lyckas få i mig en banan mellan värkarna, jag avskyr bananer egentligen men den såg ganska god ut där den låg. Jag blev mest förvånad över att Jimmy inte kommentera att jag åt banan, men det våga han inte riktigt då. Han har gjort det i efteråt.

Så fortsätter det upp och ner, Jimmy som häller i mig alldeles för stark körsbärssaft på hejad av barnmorskan. Barnmorskan säger hela tiden att det är nära, så nära. Jag är fullt öppen och när som helst är bebisen ute. Armar och ben skakar och barnmorskan lovar mig att alldeles strax är det över och jag ska få äta! Men det tar liksom inte slut. Jag vet att jag titta på klockan vid 20.30 och säger till Jimmy "åh, nej nu blir det snart ny personal, IGEN!". Det blir fler och fler personer i rummet och nu i efterhand kommer jag ihåg att de viskar lite om att ringa på jourläkare för förlossningsläkaren är upptagen osv. Runt 21 kommer det en jourläkare som undersöker mig och sen går det fort.

Medans de är ute ur rummet, hinner jag gråta en skvätt över att det blir snitt, jag ville verkligen inte det innan. Det kommer in en undersköterska ocht tröstar mig lite (Jimmy tröstar ju mig också). De slänger över mig i annan säng och jag minns att barnmorskan rycker av mig strumporna. Så sätter de KAD och tar bort droppet, sen bär det av till operation.

Jag tycker det tog en halv evighet från att jag hamnar på operationsbordet innan de sätter den där jävla sprutan i ryggen. Men det var ju för jag hade värkar hela tiden, de kunde inte sätta den mitt i en värk. Men bara den kommit in hjälper det med en gång. Narkossköterskorna pratar om namn på bebisen, budepestrulle och semesterresor. Det va faktiskt ganska trevligt. Helt plötsligt piper det bakom det gröna skynket och 21.51 kommer han ut. Han visas upp snabbt för mig, jag får se att det är en pojke, sen går barnmorskan, bebis och Jimmy ut ur rummet. De kommer tillbaka efter en stund och han får ligga på mitt bröst några minuter innan de går igen och jag blir ihopsydd igen.

De förklarar för mig att jag hamnar på uppvaket och Jimmy får gå med bebisen till förlossningen för undersökningar av bebisen och de får ligga lite hud mot hud, för att sen komma till uppvaket. Tiden jag låg på uppvaket var nog det värsta av allt. Här hade man kämpat i flera dygn och så låg man alldeles ensam i en säng. Några sängar bort låg det en annan som blivit snittad men hennes bebis hade kommit ner. Så jag låg där och lyssna på hennes bebis och grät. Tillsist fråga jag om de verkligen hade ringt och sagt att jag va där. Men då var de på väg, men vilken lång väntan det var, troligtvis bara några minuter. Sen kom de äntligen, mina pojkar.

2 på natten kom vi till avdelning 11 och jimmy fick åka hem och sova, och jag fick smörgåsar!!! Välbehövligt tror jag. På natten var jag tvungen att kolla i blöjan att det verkligen var en pojke, jag hade ju bara sett det i 10 sekunder på operation.

Vi blev kvar till söndagen på 11:an och det var skönt faktiskt. Personalen som jobbar där är ju helt underbar. Som en massa mormödrar i 60-65 års åldern som bara är snälla och goa.