gårdagen/natten/morgonen

Igår jobbade jag kvällen, började 16. På eftermiddagen såg jag en film i soffan med katten som sällskap och vi hade det så mysigt så. Sen gick jag till jobbet och kissen gick väl ut under kvällen någongång.

När jag kommer hem så kommer grannkäringen mot mig och frågar om det är jag som är ... (min sambos efternamn) (det här är alltså en riktig kärring som matar måsjävlarna och jimmy envisas med att tömma ut hennes fågelbad varje gång han får chansen) Så frågar jag tanten vad hon vill honom. Så säger hon: "men är det inte ni som har en långhårig brun katt? Vi har hittat en sån" Jag får totalpanik i kroppen och bara tänker att nu är han påkörd (min katt är ganska korkad och inte ett dugg rädd för bilar, han kan lägga sig och vila mitt i gatan. Jag har gjort massor för att få honom att fatta att man ska springa över vägen, jag har sprutat vatten på han, jagat han osv. Men han tycker uppenbarligen att alla andra ska flytta på sig)

Kärringen mal på om att dom hittat den osv, men jag hör bara att han är skadad, troligtvis påkörd. Jag följer med henne och runt knuten sitter det massor med folk i en ring, dom har dukat upp kattmat på finaste små kaffefat. Och längst in mot husväggen ligger min bebis. Dygnsur och jätte rädd. Alldeles blodig om hackan. Dom tror att han haltar lite. Han kommer inte fram och möter mig som han brukar när han ser mig. När jag lyfter upp han tror jag en del av spänningarna i kroppen släpper och han kissar flera liter, tror inte jag fick nått på mig.

Jag tackar alla hemskt mycket och bär hem honom. Och jag lovar tanten att berätta hur det går. Dessutom tappar jag bilnyckeln på väg hem på gräsmattan (men den har vi hittat). När jag kommer hem släpper både mina och hans spänningar i kroppen jag storgrinar och katten bajsar på mig och golvet.

Jag får börja med att duscha han och få han någolunda ren. Sen lägger vi honom på en handduk vid matskålen. Han ligger helt stilla och bryr sig inte om att äta och inte heller om att slicka sig. På natten sen lägger vi in han i badrummet, han brukar vara ute på natten. Han har legat helt stilla hela natten, jag har varit upp så många gånger och tittat till han. Varje gång jag somnat till en stund har jag drömt om att vi åker till vetrinären, att han måste avlivas eller att han ligger död i badrummet när jag går upp nästa gång.

Men imorse när jag var upp på toaletten så sträckte han på benen och ställde sig upp och strök sig mot mig. Sen började han slicka sig lite på tassarna. Sen visade han tydligt att han ville gå ut och kissa. Så nu är han ute, men jag min nöt glömde sätta på halsbandet så jag hör ju inte han. Ska strax gå ut och hämta han, har köpt tonfisk åt han, så han borde inte kunna låta bli att äta.

Men jag känner att jag måste köpa en lite blomma till grannkäringen (som jag egentligen tycker mycket illa om) och ett litet tackkort. Så otroligt snällt av henne att komma och leta efter oss.
Nej nu ska lillprinsen få tonfisk.