I lördags blev det ju sommar i dalarna, bara så där en dag från en annan, på söndag var det iofs höst. Hur som helst, blev vi så lyckliga av vädret att jag slängde på mig mina sommarkläder jag packat trots väderleksrapporten (hoppet är det sista som lämnar en), och så gick vi ner en vända till en sjö. Det va mycket folk som fiska där och vi svor över att vi lämnat fiskegrejerna hemma, i skoghall. Man verkligen såg hur det slog i vassen.
Vatteståndet i denna sjö va väldigt högt så där det egentligen brukar vara land va det nu sjö. Och precis när vi ska gå tillbaka så ser jag hur det skvätter och har sig bland grästuvorna i vatten. En strandad gädda! Sen ligger det blixstilla, jag kommer inte jätte nära den. Så jag kastar lite kottar mot den för att den ska röra sig igen, men den ligger bara stilla. Svärmor ser den inte ens hon tror jag försöker rädda en lite stock. Så hittar Jimmy en pinne som jag försöker peta med, men jag når inte så jag kastar den på gäddan som får tokspel, och jag skvatt så jag nästan dör.
Ni ska veta att jag står i en liten sommarklänning, leggings, ballerina och handväska, ser otroligt chic ut medans jag försöker rädda det lilla djuret. Jag va så fruktansvärt smutsig efteråt, lera ut med hela benen. Sen försöker vi kasta sten mot den, Jimmy träffa rakt på, så han fick väl sig en hjärnskakning också. Men till sist spratla den sig ut mot sjön igen.
Jag tror att gäddor inte är naturens smartaste djur och särskilt inte dom gäddor som fått en sten i huvudet. Jag känner mig stolt som räddat ett litet djur från en annars ganska säker död, fast jag menar hade jag nått den hade jag ju iofs plockat upp den och ätit den till middag. Men det är ju bara så näringskedjan funkar..
1 kommentar:
Haha, jag ser en väldigt underhållande bild framför mig :P Fast jag tycker du kunde slagit på stort och försökt peta ner gäddan med hjälp av ett läppglans eller nåt :P
Skicka en kommentar