Åh vad jag tycker det är roligt när det blir diskussion bland kommentarerna. I love it.. därför tar vi en till (hoppas jag)
Jag läser Linda Rosings blogg lite imellanåt så där. Hon ska ju gifta sig på lördag och sen åker dom på bröllopsresa. Barnen ska va hemma med faster. Men hon kommer däremot att blogga i från kärlekssemestern. Nu vet inte jag exakt hur gammal hennes yngsta är men han är liten, typ 7-8 månader (chansar jag på). Nu vet jag inte exakt hur länge dom ska vara på bröllopsresa men låt oss gissa på en vecka eller två.
Jag tycker det låter helt sjukt att hon lämnar bort sin bäbis så länge. Jag får lite ont i hjärtan och tårar i ögonen bara jag tänker tanken (jag har jobbat natten och är lite över känslig också). För mig hade det varit mer "naturligt" att ta semester från bloggen än barnen.
Jag tycker det är bra och sunt att ordna med barnvakt, en dag eller en helg eller så. Men inte en vecka eller två. Är det bara jag som tycker det här är upprörande?
3 kommentarer:
Mina föräldrar lämnade bort mig när jag var runt sex månader en vecka till min mormor (som var ung och pigg och tog ledigt från jobbet). Jag hade kolik och jag tror att mina föräldrar hade gåttunder om de inte lämnat mig en stund där och ägnat sig åt varandra och sig själva.
Däremot är det sjukt attm an lämnar bort sina barn men inte tar en paus från bloggen!!
Håller med Amanda i den här frågan. Tror man behöver komma bort lite från allt när man är småbarnsmamma (efter att jag läst Mama har jag förstått det :P). Och det är ju inte så att ungen föddes i förrgår..
Håller helt med om att det känns stöööööört att inte ta paus från bloggen! Och inte för nån sorts prioriteringsgrej att hon prioriterar blogg framför barn utan för att man inte ens kan låta bli bloggen på sin bröllopsresa! STÖÖÖÖRT!
Jag borde däremot ha lämnat bort mitt skrikmonster när han hade ont i magen första tiden. Jag gick nog under flera gånger om. Men det är lätt att vara efterklok. Eller så är jag bara för envis. Kan ligga lite hönsmamma i alltihop också ;)
Annars tycker jag som dig i det här inlägget.
Skicka en kommentar