Tur och retur

idag har jag gjort nått jag annars brukar suga på att göra. Jag tacka nej till att jobba, jag är faktiskt stolt över mig själv. Fick frågan om jag kunde jobba i helgen men svarade att jag inte kunde. Sen kände jag mig mäkta stolt. Den gamla lisa hade sagt att det gör hon så gärna och sen ringt och avbokat sina planer. Men nu vet jag att man behöver inte säga ja jämt, dom kommer att fråga igen.

I helgen ska jag nämligen till bålsta en vända, Minna fyller 7 år. Så vi åker tidigt lördagmorgon och sen hem på söndag igen. Ska bli skönt att komma härifrån ett tag, träffa lite nära och kära. Framför allt ska Jimmy träffa dom i min släkt han inte än träffat där i bland min snobbsyster.

Ni vet hur man kan föreställa sig en person. Jag har två bra exempel på det. På mitt jobb finns det en vikarie som heter Matti, har hört talas om honom flera gånger. Det är ju ett tyiskt finskt namn så jag tänkte mig en typisk finsk kille. Blek i hyn, blond, ganska kort och kompakt, kraftigt byggd osv. Så idag träffa jag honom för första gången. Han var medellång, smal men ganska muskulös, hyffsad solbränd och långa svarta dreadlooks. Jag fatta inte att det var han, han var så fel.

Mitt andra exempel var när jag läste Liza marklunds Sprängaren. Då tänkte jag mig Christina Furhagen (ni vet hon som sprängdes) att hon va blond, medelålders, såg ganska sträng ut. Jag tänkte för mig själv att gör dom en film av det här borde hon spelas av Nina Gunke, men hon spelar ju någon helt annan i den filmen och jag blev hemskt besviken.

Ne nu ni kära medborgare nu ska jag ha en macka.... pussigull och klapp på stjärten...