shit jag är ett ufo...

idag har jag varit i mölnvik och letat present till min bror. Lägger snart ner eftersom jag inte hittar nått. Han får ett kinderägg. Känns lagom så.

När jag ändå var i mölnvik passade jag på att gå in på nya sabis, där Saras lillebror jobbar. Mamma sa häromdagen att det är en trevlig butik fast det är en ungdomsgård, ingen som är anställd där har fyllt 20 enligt hennes uppfattning. Jag förstår jag kände mig gamla är där inne, jag fyller 23 iår. Men dom har säkert skit kul på sina personalfester.

Butiken var inte helt tänd, utan lite dunkel så där. Jag har överlag svårt med butiker där jag inte hittar, man känner sig vilse. Det syndes säkert på mig. Alla anställda i butiken titta på mig som jag vore ett ufo, charken undvek jag helt för där stod det tre tonåringar på rad och stirra på mig. Vid frysdisken titta en anställd på mig som jag vore ett människoätande ufo, han såg väldigt rädd ut. Sen såg jag ingen kassör det va då jag började fundera på om butiken ens var öppen över huvudtaget. Det var bara jag och massa gloende personal där inne. Men så kom det två pensionärer med en korg. Då kände jag mig lugn och trygg igen.

Igår var jag med min mamma til saltsjöbaden och fick uträtta ett ärende åt henne. Jag skulle lämna in ett urinprov på en privat vårdcentral, som finns där. För det första var det svårt att hitta dit eftersom vårdcentralen låg i en helt vanlig villa, en skylt kan man väl iaf förvänta sig. I receptionen står det tre väl sminkade tjejer, två sjuksköterskor med figursydda sjuksköterskeklänningar, stora pärlörhängen, dyra klockor, leggings under klänningen och en av dom hade en stor sjal. Den tredje va någon slags receptionist i märkeskläder, så tittar dom på mig, en lägger armarna i kors "vaaaaad kan jag hjälpa diiiiiiiig med då!" Där var jag verkligen ett UFO, utan märkeskläder och saltsjöbadsdialekt. Jag fick vänta en stund på provsvaret så jag satt ner och vänta, dom lät patienterna vänta för dom va så upptagna sinsemellan att diskutera vart dom skulle på middag i helgen. Helt otroligt jag skulle aldrig gå dit. Sen fick jag gå in till doktorn för att veta om jag skulle ha med mig nått recept. Doktor Endre (mamma har påpekat 100 gånger att det är Lena Endres bror!) var iaf en vanlig människa, hur står han ut med dom där blodsugande sjuksköterskorna?

Mamma kommer få muta mig mycket om jag ska gå dit igen. Nej nu vill jag tillbaka till värmland, där känner jag mig mänsklig..

Jag hade en konstig mardröm inatt. Jag drömde att jag var hos frisören, och hon hade klippt mig och ansåg själv att hon var klar. Då frågade jag om hon inte skulle tunna ur håret också. Nej det ville hon inte, hon tyckte det var synd på så tjockt fint hår. Då blev jag upprörd och sa att det var faktiskt det var av den anledningen jag skulle klippa mig, så nu får hon vara så god och tunna ut håret, för det är mitt hår och då är det jag som bestämmer. Men hon vägra, jävla kärring.

Kissie drömmer mardrömmar om att färga håret brunt och jag drömmer om att frisören inte tunnar ut mitt hår, vi har alla våra stora fasor i livet..