kort närminne!!

jag tycker det verkar så skönt och befriande att ha kort närminne. Allt är skit, alla är dumma, ingen vill ha mig och ja kommer leva ensam med Gunnar resten av livet, sen tio minuter senare får man en kopp kaffe och en kaka så är livet på topp igen. Så lever mina gummor på jobbet dom hatar mig och tycker jag är en riktig dumfan (blev kallad det idag) och sen ger man dom en smörgås och lite nyponsoppa "åh vad du är duktig, du är så snäll och rar"
Nån får slå mig riktigt hårt i huvudet tror jag så jag förlorar lite närminne då tror ja mitt liv skulle bli så bekymmersfritt.
Vet ni hur det känns att man vill explodera och skriva ner alla sina tankar i bloggen men man måste hindra sig själv. Det känns hemskt jobbigt. Jag skulle behöva ett slag på fingrarna. Det har hänt så himla mycket fast egentligen har inget hänt alls...
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har carro, även om ja inte har din axel att gråta mot så har ja din telfoniska axel. Me love you!!!