jag har vant mig vid att sova i en dubbelsäng som är 180 cm bred. Iofs delar jag den ytan med min sambo men ändå. I natt skulle man sova på en trång hård soffa, mindre skönt. När man dessutom hade en katt som skulle tränga sig ner i minsta utrymme så blev det inte mer plats i soffan. Han ville väl gosa men ändå.
Igår när jag kom hit hade han världens kattfnatt sprang runt och upp o ner och hit o dit. Mamma trodde han blev glad för jag hade kommit för så där hade han inte varit sen han kom hit. Sen var han ute länge, väldigt länge. Man får faktiskt inte vara ute och springa när man är en sån liten katt som han. När han kom in igen var han som en svans, gick jag upp så gick han upp, gick jag till köket gick han till köket. Så imorse när mamma kom ner så sprang båda katterna ut i köket men så kom Gunnar på sig halvvägs och satte sig vid soffan och stirade på mig det var som han försökte säga "men mamma, vi ska äta frukost nu!" så jag fick väl bara masa mig upp och gå med han till köket så han kunde äta. Jäkla knäpp katt det där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar