Nyårslöften...

Åter igen blir det mer nyårsplaner än löften men här kommer dom:

• Åka på kryssning med mina fina flickor!!
• Lära mig spela gitarr
• Skaffa ett fadderbarn.
• Pensionsspara mer, öka från 100 kr i månaden till 200 kr i månaden. Nu är det ju bara 41 år kvar tills jag ska gå i pension.

Sen skulle jag också vilja:

• Flytta
• Åka utomlands
• Få fast tjänst

Ett aggro inlägg...

Folk som köper raketer och smällare känns som om det är samma personer som röstade på Sverigedemokraterna som en "protest mot de andra partierna". De är de som har lite färra hjärnceller än oss andra, jag generaliserad and I like it!!! De som köper smällare kan inte stå och skratta åt Gudrun Skyman när hon eldar pengar eftersom de gör exakt samma sak. Kom nu inte med "det är tradition!" och "så har vi alltid gjort!", vi har för fan alltid gått i julottan också men det utgår jag från att ni sov över i år!!!

Och de personer som köper smällare och raketer till barn är nog de som inte visste vart det skulle ta vägen när Beckomberga lades ner. "nä men va då, lite bomber i händerna på mina barn, vad gör det?!?! höhöhöhöh"

Det postivia med fyverkeri är:


Det negativa med fyverkeri är:

• Djur blir skrämda, troligtvis människor med. Dementa och förståndshandikappade som inte kan lägga ihop att det är nyår och bara hör ett skott.
• Folk blir skadade.
• Det kostar pengar
• Det stör de som ska upp och jobba dagen efter. (Nä, världen står inte still bara för att du är bakis)
• Det finns en brandrisk!

Förbjud helt enkelt skiten!!!

Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi

Det här ämnet har jag både sett framemot och inte.. Det är en svår och djup fråga. Den är svår för jag inte riktigt vet själv. Jag vill nog säga att jag är atteist, för det är på nått sätt enklast. Men det är nog inte helt sant. Jag är väldigt intresserad av religion och jag skulle vilja plugga mer för jag tycker att kunskap är nyckeln till förståelse.

Jag tror alla skulle behöva lära sig mer om islam faktiskt eftersom det finns så fantastiskt mycket fördomar om den religionen. "Alla som bär slöja är förtryckta!" "Mannen äger sin kvinna!" "hedersvåld är helt godtagbart inom religionen" osv. Det finns ju självklart många olika grenar inom Islam men den övergripande tron innefattar inte hedersvåld och kvinnovåld. Egentligen tror ju muslimer, judar och kristna på samme gud. Jag tror det är så lätt att glömma bort. Min mormor sa alltid "vi bar också huckle på huvudet för 100 år sen, men sen sluta vi!" och det är kanske inte riktigt samma sak.

Jag tror egentligen att religionen inte utformar en människa i stort utan samhället, lever man i ett informationssamhälle så blir nog informationen den främste guden. Så jag skulle nog vilja säga det att de flesta i min generation tror på information, den granskande och fördjupade saningen!

Men jag sympatiserar mycket med de västerländska religionerna, reikarnation och karma ligger mig varmt om hjärtat. Egentligen hela den västerländska kulturen ligger mig nära, vilket syns i mitt hem. Men jag gillar tanken "gör gott och få gott!", det ligger så mycket saning i det!

Jag önskar att jag kunde mer om meditation och yoga, men jag är nog för hetsig som person. Men jag mediterar i duschen, där står jag länge och tänker över saker och ting. Det är där de bästa idéerna brukar komma dessutom.

Nu vet ni inte alls nått om min tro och livfilosofi för jag vet typ inte själv, men nått kanske kom fram ur mitt flumm. Jag skulle vilja plugga mycket mer religion för det är så spännande!!

Dag 08 – Favoritsaker

Åh, detta ämnet har jag gått runt och sett framemot.. Jag har så fantastiskt många favoritsaker, men jag var ju tvungen att välja några. Den här elefanten i trä köpte jag på Tradera av en man som köpt den på Ceyland på 60-70- talet, sa han iaf. Han kunde ha lurat mig.
Den här elefanten i keramik, köpte jag för 100 kr på en facebooksida, för köp och sälj. Den var mycket större än hon sagt till mig i mailen men det gjorde inte mig nått..

Min minibyrå som jag har kryddor i som jag bara älskar!!

Natten efter mormor gick bort i januari så var den här glasbubblan det första jag tänkte på. Det är väl egentligen en brevpress men jag tycker den är fin som dekoration i fönstret.

Det här syskrinet är också efter mormor. En viss liten rödtott har dock adopterat detta skrin eftersom det oftast ligger en filt på och dessutom mot elementet, och man ser ut genom fönstret om man ligger där!!

Jag tycker det känns så skönt när man börjar bli lite äldre så man köper det man VILL ha och inte det man bara har RÅD med. Och dessutom har man ärft saker som skapar personligprägel på ens hem och loppisfynd is tha shit!!!

Förra årets nyårs löften

Istället tänker jag lova att göra saker:
Gå på minst ett museum Naturum, flera gånger!!!!
Gå på minst en konsert Fuck
Äta minst en maträtt jag inte ätit förut (färsk tonfisk lurar jag lite på och även pilgrimsmusslor) Löjrom, hos Sara i somras!! Gott som bara den...
Åka utomlands minst en gång (Helsingfors i april blir det iaf) Det blev bara Helsingfors, men Finland är ett annat land!!
Läsa en kurs (religion kanske) Fuck
Åka till nått ställe där jag aldrig varit förut. Ludvika och Borlänge, väääldigt spännande!
Bli bättre på att unna mig saker (typ frisörbesök, tveksam om den här punkten) Jo jag har faktiskt varit till frisören oftare, men den här punkten känns svår att utvärdera..
Baka mer bröd! (passa kanske inte in men det skiter jag i) Vår frys är ju liksom alltid full!!!

5/8 känns inte så dåligt iaf, nu får jag börja fundera på nya löften

Dag 07 – Vänner

Jag är en som har få men nära vänner. Numera umgås jag mest med Mixon och Lollo, vi har många gemensamma intressen, när jag träffade Mixon var det som att bli förälskad typ, jag hade mött min självsfrände!!!

Sen har jag äldre vänner som jag inte träffar och hörs med lika ofta, till den kategorin här Sara, Carro och Emma.

Sen har jag en "internetvän" som jag faktiskt aldrig träffat, men vi har varit goda vänner i fyra år (tror jag), honom skulle jag inte vilja vara utan!!!

Lika som bär...

Är inte tuva Novotny och Mat-Tina vääääldigt lika?!?! Vindögda och glada

Dag 06 – Om det här vore min sista dag

Om det här vore min sista dag skulle jag berätta för alla jag älskar att jag älskar dem och säga till alla jag vill ska dra åt helvete att dra åt helvete!! Ganska simpelt.....

Dag 05 – Vad är kärlek?

Jag vet inte ens om den här frågan går att svara på.. Skulle nog vilja enkelt säga att kärlek är när man sätter sig själv och sina behov åt sidan för någon annan!!

Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?

Jag tyckte gårdagens rubrik va så töntig så jag strunta i det, vad ska jag skriva om mina föräldrar?

Det får bli mat istället, och frågan i rubriken är en väldigt bra fråga. Det beror på vem jag bjuder. Ibland vill man imponera, eller det vill man väl alltid men ibland vill man bjuda på nått utöver det vanliga.

Mina svärföräldrar är inte sånna som gillar modern mat så de imponerar jag bäst på genom att göra riktig husmanskost, tex köttbullar med mos. Och det kan ju verkligen vara sjukt gott.

Hemgjord bea brukar imponera på de flesta så det är ett säkert kort. Egentligen brukar jag bjuda på det jag tycker är gott!!

Dag 02 – Min första kärlek

Min första kärlek och min första stora kärlek är ju två helt olika saker, så vi börjar med det andra ocht tar det andra sen. Min första kärlek hette Micke och bodde i Sandarne, vi gick i samma klass i förskolan till tvåan. När jag tänker på honom så är det enda jag tänker är hur söt han var, han såg verkligen ut som en nallebjörn med pottfrisyr och potatisnäsa.

Min första stora kärlek är Jimmy. Jag har inte varit tillsammans "på riktigt" men nån annan än honom. Jag va tokkär i honom redan innan jag träffat honom (jag träffade honom via nätet, men det vet ni väl redan).

Listan

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Dag 1 - presentation...

Tänkte köra en sån där lista om vad man ska skriva vilken dag, väääldigt poppis just nu. Men skiten går inte att klistra in, men jag kör ändå.. får klistra in imorn!!

det känns extremt muppigt med en presentation för jag tror liksom ni vet vem jag är. Men okej då, jag är 24 år (mindre än ett år till 25 = ångest) och jag har fått mitt första gråa hårstrå. Jag bor i en halvrenoverad lägenhet i Skoghall och önskar mig mest att den blir färdig renoverad och såld, så vi kan flytta till vårt drömområde (låg en till sååå fin lägenhet ute nu igen där). Vi har två katter, Gunnar som är 5 och Clementin som är 1. Jag bor med min sambo Jimmy som just nu håller på att jobb ihjäl sig tror jag, vi ses när vi sover om ens det. Vi ska nog få nån rutin på det snart, hoppas jag.

Det är fem dagar kvar till jul och vi vet inte vad vi ska göra på jul, det är inte likt mig. Egentligen är jag planeringsexpert, vill helst ha schema på allt, sen gör det inget om det skiter sig.

Jag funderar som mest på vad jag vill bli när jag blir stor, vilket är lite ångestskapande. Har hittat en utbildning (nu igen!) som jag lite sugen på att läsa, min fröken rekomenderade mig den för hon trodde den skulle passa mig, kan vara så att hon har rätt! På grund av dessa funderingar vill jag inte riktigt bli klar med undersköterskeutbildningen även om det typ är en fis i världsrymden kvar och det skulle ge mig högre lön.

Ja men nu vet ni ju allt om mig, va fint!!! Listan kommer imorn, så ni hajjar upplägget!!

jag röstar jay på fredag

På fredag måste jag ha bilen, jag får typ stressköra hem från jobbet i en reklampaus!! Men jag håller stenhårt på Jay!!!! Me love

5 köpcenter, 3 secondhandbutiker och 1 julmarknad!

Jaha så har man varit här en vecka i hufudstaden, imorgon åker jag hem till Värmeland för att sen på lördag åka till Vingåker (varför ens packa upp?).
Jag har hunnit med en del på min "vill göra"-lista. Träffa trollungarna och bästa syster i Bålsta gick inte att genomföra eftersom dom är på andra sidan jorden. Jag har inte heller sett den vackra staden, det har inte funnit utrymme för det. Jag älskar Stockholm, det finns ingen finare stad men ibland får staden vika ner sig för människorna.

Jag har hunit med att bada badkar tre gånger, vilket va helt otroligt skönt. Jag vill ha ett riktigt djupt badkar sen när jag får bestämma helt själv, så inte knäna behöver sticka upp och bli kalla. Nån hårinpackning blev det inte heller men ansiktsmask blev det två av de tre gångerna. Jag måste erkänna att jag tagit slut på en hel flaska duschcreme som badskum, ops!! Tyvärr råka den va ganska dyr också men jag får köpa en ny till mig själv, helt enkelt.

Jag har ätit både skagenröra och bearnaisesås med Sara. Det va gott! "nämen, det ser ju ut som riktigt bea! Nämen, det smakar ju som riktigt bea!" "men Sara, det här är RIKTIGT bea!!" Dessutom tror jag vi besökte alla affärer i Nacka Forum (jag äääälskar Nacka Forum). Sen blev det ett besök i Kista, lite oväntat så där och på Söder.

Jag har smakat min brors matlagningskonst för första gången!!! Dessutom har jag varit på stora Essingen för första gången!

Jag och mamma har varit på julmarknad i Nynäs och ätit ganska äcklig korv. Sen har vi varit på ett nytt köpcenter i Haningen och vi har varit på ett köpcenter i Farsta och sen har vi varit på Länna köpplats (eller vad det nu heter!). Jag har besökt 3 olika secondhandbutiker (skoj!) och har köpt julklapp till två av tre syskonbarn (känns lite stressande!). Köpte ett stort garnnystan till mamma i julklapp som jag sen vill ha tillbaka i julklapp i en annan form, perfekt upplägg, hon får sysselsättning och jag får mössa, vantar och halsduk!

Mycket butiker skulle man kunna sammanfatta den vecka som!!

sitter fast...

just nu skriver jag om affektiva syndrom och mitt sista patientfall ska ha inriktning på etnisk bakgrund (känns ju väldigt flummigt och ospecifiserat, för etnisk bakgrund är absolut inget affektiv syndrom), jag har bestämt mig för att mitt patientfall ska handla om kvinnlig könsstympning, barnafödande och antingen depression eller rent av självmordsbenägenhet. Så var det bara det att komma igång att skriva också, att det skulle vara så förbaskat svårt helt plötsligt.

Jag håller just nu på läser en bok om könstympning och bortgifte, som utspelar sig i Somalia, en självbiografi. Och det är verkligen inte alls som jag trodde, boken utspelar sig förre inbördeskriget men de gifter sig och skiljer sig lite hit och lite dit mest hela tiden. Tyvärr är boken så otroligt dåligt grammatiskt, vet inte om det är författaren eller den svenska översättare som skulle behöva en grammatikkurs men storyn är så bra så jag vill inte riktigt överge den heller.

Men apropå grammatik köpte Jimmy nya Robin Hood filmen häromdagen och i textraden såg jag ett sånt fantastikst fel, nämligen ordet "levat" om det var en nedladdar film hade jag inte reagerat men det här va ju en riktigt köpefilm, jag antog ju att den skulle vara granskad mer än en gång.

Nej nu måste jag verkligen sätta igång med pluggandet, ska nog bara sätta på en kanna kaffe först!!

egoweekend, ja tack!!

Gud vad jag är sugen på en helg i Stockholm och bara göra det jag vill göra, inte det mitt samvete säger att jag ska göra..

Jag vill strossa på stan och gå på NK och köpa praliner, alldeles ensam.
Jag vill kidnappa mammas badrum och bada badkar i timmar med ansiktsmask och hårinpackning.
Jag vill frossa i skagenröra och bearnaisesås med Sara.
Jag vill se min lilla trollunge gå.
Jag vill bjuda mina stora trollungar på bio och spela spel med dem i timmar.
Jag vill promenera Bålsta runt med bästa syster.
Jag vill äta middag hemma hos bästa bror.

Ung och bortskämd?

Har ni sett det programmet, ung och bortskämd som går på ettan? Jag såg precis första avsnittet på nätet och jag är mållös tror jag.

För det första så är det ju flera som är lika gamla som mig, yngsta är väl 19 och jag tänker hela tiden "barnrumpor" om dom. Måste verkligen påmina mig om att de är jämngamla med mig men mognadsmässigt är de ju inte ens i närheten.

Nu har inte jag några barn men det va ändå inte så länge sen jag var ett barn. Känns det inte som om dessa föräldrar har totalt misslyckats? Är inte föräldrarnas uppgift att uppfostra och göra sin barn till självständiga individer? Det är så jag ser på det i alla fall.

När jag va liten så fanns det alltid ett tvång om motprestationer för att få barnbidraget. Bädda sängen, ta disken på sin diskdag och städa sitt rum typ. Gjorde vi inte det så var det vårat problem. Min mamma skulle aldrig städa våra rum, vill vi bo i en svinstia så visst varsegod, hon skulle heller aldrig hämta nån tvätt i våra rum. Ville man ha nått tvättat fick man vara så god och lägga det i tvätten. Det är verkligen inte orimliga krav.

När vi flytta till Ingarö (när jag gick i sjuan, där är man väl typ 13) så hade vi ett fyra veckors schema. En vecka dammsög man hela huset, en vecka städa man badrummen, en vecka hade man disken och en vecka gjorde man ingenting. Sen vägrade jag städa lilla toan, men mulltoa för jag tyckte och tycker fortfarande att det är så vidrigt, så böt jag nån uppgift med mamma, typ dammsög nånstans.

Sen kanske inte alltid det där schemat alltid funkade men det var endå en grund. Ju mer man hjälps åt med de tråkiga sakerna dessto roligare kan man ju ha sen. Jag hoppas verkligen att jag känner så här när jag får barn.

Men när jag flyttade hemifrån först till Hällefors och sen till Bålsta då var jag lite som dessa barn i programmet fast ändå inte. Jag hade ju ingen som kom och tog hand om det, men jag brydde mig verkligen inte. Jag levde i en svinstia. De som kände mig då tror väl knappt det är sant som jag bor nu, och de jag lärt känna nu tror att jag är värsta überpräktig och har alltid varit.

Nu ser jag en njutning i att städa, tvätta, diska osv, även om jag är lite trögstartad ibland. Jag älskar att spegla mig i min fläckfria, helt tomma diskbänk.

Nej nu blir det lunch sen ska jag nog städa badrummet faktiskt!!!

lookalike..

Så går det om man ser på idol på fredagkväll: och bumbibjörnarna på lördagmorgon:

Hemska lika och hemskt söta.. Synd att Elin åkt ur i Idol, fast jag ville liksom inte att nån skulle åka ut.. Då blir det svårt!!

Nu ska jag fortsätta försöka bli frisk!

knark!!!

Måste in på Tradera!!! Har inte råd men jag måste!!!!

Vinst eller.....

Livet blir lite mer spännande om man är med i lite auktioner på tradera. Det är alltid lika skoj att slå på datorn lite nervöst för att se om nått har hänt. Just nu är jag med på tre stycken och den ena går ut imorn vid 15-tiden, det är en bok som bara jag bjudit på, 10 kr.. Hoppas, hoppas!!

Det finns ju en hel del sjuka grejer på nätet!! Och då pratar vi om riktigt sjuka grejer! Jag skriver just nu affektiva syndrom (kort sagt så är det att man snöar in på en känsla dyp deprimerad, manisk, självmordsbenägen osv...) och skulle googla lite på självmordsbenägenhet, och jag kommer in på Svenska självmordsguiden. Där listas dom vanligaste sätten att ta livet av sig, vad man bör tänka på, hur man skriver avskedsbrev, hur man väljer plats, hur man väljer datum osv....

"Jag kan inte garantera att informationen är absolut korrekt, men jag hoppas att den kan fungera som en vägledning på vägen till det perfekta självmordet och mindre lidande för dig som planerar att ta ditt liv eller för vem som helst som kommer att läsa den"

Det perfekta självmordet?

Jag blir så illa berörd!!!

julbord..

Det är faktiskt bara en månad kvar tills vi ska på julbord i Vingåker (nämen shit panik, måste köpa julklappar...................) Och jag känner att jag har två alternativ, antingen beställer jag denna från ellos: Eller så tar jag denna som också kommer från Ellos men som hängt med två jular redan...

Jag tror dock att den blommiga klänningen kommer jag ha nytta av även i framtiden.. Den va väldigt söt iaf...

nyår...

Snart är det nyår igen.. (2 månader kvar, jag vet) Och för vår del verkar det bli en repris av förra året. Då var vi här och åt middag med världens bästa storforsbor, sen gick vi ut på bluemoon.

Men jag har börjat fundera lite på maten. Förra året åt vi svampsoppa med parmachips, till huvudrätt åt vi potatiskaka, oxfilé och bearnaisesås, till efterrätt blev det en chokladkaka med sorbet.

Efter som en i sällskapet inte äter fisk och skaldjur, så blir det lite svårt. Men jag är inne på italienskt, kanske plockmat till förrätt, massa frukt och salami och grejer. Men huvudrätten vet jag inte alls, efterrätten kanske tiramisu (för det är ju bara sjukt gott). Eller så kör man på nått supersvenskt, försöker få tag på nått viltkött och kanske en hjortronparfait till efterrätt.. Tur jag har lite tid på mig..

(varför finns det inga normala bilder med Rickard?)

jag bjuder på lite ögongodis!!

Hockey kanske är intressant i alla fall?

drömmer lite

Jag har aldrig känt mig sugen på att åka till Thailand, men jag jobba med en halvthailändare för ett tag sen som sa att det är faktiskt inte som en bastu på vintern, då är det bara varmt. Det känns mer okej.

Tänk om man skulle kunna komma iväg till thailand nästa vinter, fast jag har ingen aning om vad det kostar. Det går tydligen inte att boka resor mer än ett år i förväg heller så jag får inga prisförslag, men jag kan väl tänka mig 15-20 000 kr. Men det är väl bara att spara och hoppas på skatteåterbäringen.

Mycket hinner ju hända på ett år också, det måste man ju ha i tankarna ;)

kriserna avlöser varandra...

Jag har världens 25-årskris, det är helt fruktansvärt. Jag vill verkligen inte fylla 24 för då vet jag att det bara ett år kvar tills jag fyller 25. 25 känns nämligen som en milstolpe i livet, man ska ha åstakommit något till dess, det är då man blir vuxen "på riktigt". Det är då man måste mogna. Jag känner mig absolut inte redo för det.

För övrigt får jag stockholmsbesök när jag (inte) fyller år om nån vecka och det har jag i vanlig ordning prestationsångest inför. Vad ska jag bjuda på, vad ska jag baka, kommer jag kunna städa tillräcklig bra?

Det enda som känns bra just nu är att jag fått ett heltids vik på hemtjänsten i november. Shohoo äntligen kan jag planera mitt liv i en månads tid iaf.

Nej nu ska jag sätta på en balja kaffe och skriva om min deprimerade tant... puss

shit va jobbigt det är.. när man inte vill nånting.. funderar på att se en film men jag kommer inte på nån jag vill se, jag borde gå ut och gå men det vill jag inte heller. Läsa borde jag också men det vill jag inte, jag borde äta lunch men det vill jag inte... Va fan gick jag upp för imorse? Dessutom har jag gått upp i vikt, jävla skit...

jag har ändrat mig...

jag som totalt var emot pulver för ett tag sen har ändrat mig. Jag är för pulver till viss del. Jag är nämligen ingen matlådemänniska, det blir oftast att man köper nått och då blir det svårt om man köra GI, så ofta skiter det sig på den punkten. Pulver är alltså ett bra subsitut till matlåda och särskilt när man ska jobba dygn. Då ska man ju ha så mycket mat med sig.

tuttar, tuttar, tuttar..

Det här med tuttar alltså.. Jag älskar mina tuttar, mjuka och lagom stora. Vill man vara lite snygg och sexig låter jag urringning va lite extra djup så där, för jag är verkligen nöjd med mina tuttar.

För utom att tuttar är väldigt sensuellt så har dom ju egentligen en funktion, de ska nära våra barn de första månaderna i livet.

För mig skulle det kännas hemkst tomt att förlora dom, jag skulle nog verkligen sörja. Fast i Lollos kropp var det ju hennes egna bröst som hotade hennes hela existens. Så för henne blev det en lättnad när bröstet togs bort. Sjukhuspersonalen har sagt till henne att det är fullt normalt att sörja men hon känner inte att hon har nått att sörja.

Men jag kan förstå henne också, hon är färdig med det här med barn och hon är gift. Hon har inte så stort behov av sitt bröst, sen ska hon ju få skitsnygga låsastuttar nästa år. Är nästan lita avundsjuk och har förvarnat henne att jag tänker klämma på henne fejkade.

Allt har ju två sidor och tur är väl det

Lite bilder..

Clementin fyllde 1 år i lördags och man ska ta alla chanser man kan att baka, men vi slängde den faktiskt efter vi tagit en bit. Inte för den inte va god utan för vi tyckte det va onödigt. Tyvärr var marsipanen lite torr så den blev nästan fläckig, inte snyggt alls. Knäpp katt med framtassarna bakom elementet
Present till finaste lilla Lollo som opererat bort sin ena tutte i tisdags..

Självplågeri...

epidural eller lustgas, för och nackdelar, vad ska man välja?

Nej, just fan jag är inte gravid än, glömde det för en sekund.. Jag måste sluta självplåga mig på det här sättet!!

Jimmy ser iaf till att jag inte går och dreglar inne på barnenhus och babyproffsen för det får jag inte för han..

alla dessa skitprogram!!!

tant Lisa blir så upprörd, det är så skit på TV.

Vi pratar alltså om Kungarna av Tylesand, Barskolan och Paradise Hotel. Jag såg lite av Paradise Hotel igår innan jag somna, och dom var SÅ unga dom som var med i år. Medelåldern var ju 19, den som va 24 framstod ju som gammal. Förstår dom inte vad de gör med sina liv? Även om folk överlag inte tittar på Paradise Hotel men folk kan ju alltid googla. En framtida arbetsgivare kanske inte får en direkt seriös bild av en tilltänkt till en tjänst om man hittar spritfester och sex i TV när ma googlar personen.

Dessutom undrar jag vad samhällets och TV-kanalens ansvar är. Jag har inte sett kungarna av tylesand, men jag har läst om det. Det verkar ju bara handla om att festa varenda dag. Känns det inte som om man utnyttjar trasig människor, så att man blir mer trasig. Det låter så sjukt jobbigt att festa varenda dag.

Om mitt barn skulle komma hem när det är 18 och säga att han ska vara med i paradise hotel skulle jag låsa in han i nått år.

Ett väldigt bra exempel är ju Prinsens flickvän Sofia som var med i Paradise Hotel (tror jag) och har vikt ut sig. Nu har ju hon skitsvårt att framstå som seriös, fast hon ångrar det hon gjort och jobbar med välgörenhet och pluggar.

dentally

om det ringer nån från dentally och frågar om du vill ha en gratis eltandborste, säg bara NEJ! För det är liksom inte gratis va, man ger inte bort saker hur som helst utan anledning. Nej för man måste prenumerera på deras tandborsthuvud och dessutom täcka en försäkring på tandborsten. (vem fan försäkrar en tandborste?)

Dessutom var min tandborste trasig när det kom men jag ska få en ny och vi fick dom igår och det ska va betalt på måndag. Ursäkta?

Så skulle jag då ringa till det här dentally stället och säga att min tandborste var trasig. Hamnade i telefonkö, där men dessutom hoppade mellan siffrorna "du har plats 3 i kön, du har plats 2 i kön, du har plats 3 i kön" och det är svårt att tro på nån som säger "beräknad kötid är mindre än 2 minuter" när dom sagt så i fem minuter. Men men jag ska få en ny tandborste iaf, det va inget krångel.

Men jag avråder alla starkt till det här, gå på elgiganten istället och betala det som betalas ska i butiken så är det klart sen

Grubblar så mycket att det va omöjligt att somna om efter att Jimmy gått upp och gått till jobbet.

En vän, någon som jag börjat umgås med väldigt mycket på senaste tiden, fick igår det där beskedet som man bara tror drabbar andra. Om det ens gör det, man vet att många drabbas men det här är första gången som någon jag umgås med får det.

Knölen hittade hon för nån vecka sen, "körtelinflammation" sa dom på vårdcentralen men för säkerhetsskull fick hon åka på mammografi som hittade nått, så det blev biopsi också. Igår kom beskedet. Hela vänster bröst ska opereras bort på tisdag. Hon skämtade innan hon var iväg och fick beskedet att skulle de ta bröstet kunde de lika gärna ta båda två så skulle hon ju gå ner 10 kg i ett nafs.

Tycker det är så svårt, vad säger man? Vad gör man? Jag har sagt att jag finns här om hon behöver nått vad som helst, jag kan hjälpa henne städa och tvätta om det skulle behöva det. Dessutom ska jag och M hjälpa henne ordna barnkalas när hennes små pojkar fyller 4 om en månad. Hennes två små pirater ska ha ett piratkalas så det står härliga till om det.

Kom ihåg mina vänner och alla som jag inte känner. KLÄM FÖR FAN, KLÄM FÖR LIVET!!!!

nu pysslar hon med paranoia..

en intressant sak som jag hitta när jag plugga:
Adolf Hitler ska ha lidit av en paranoid personlighetsstörning, det ska alltså vara hans vanföreställningar som lett till judeutrottningen. Det här går självklart inte att bekräfta men det är intressant..

Måste säga att det här med psykoser är riktigt intressant

Schizofreni...

Den största missuppfattningen måste ändå va den om schizofreni, att det skulle vara samma sak (betyder) som flera personligheter. Det är ju fel och säger man det till folk om det dyker upp på tv eller så, så tror folk inte på en. Jag tror den här missuppfattning har funnits så länge så den är omöjlig att utrota.

Schizofreni är en typ av psykos som innebär att personen i fråga hallucinerar, ofta framträder hallucinationerna ljudligt, med andra ord så hör dom röster. Rösterna kan säga åt dom vad dom ska göra eller tycka osv. Man har ofta en motorik som kan te sig konstigt och kan vara motorisk över- och underaktiv, alltså flänga runt vissa stunder och sen vara helt apatiskt andra. Vanföreställningar är också vanligt, de ter sig ofta mycket bisarrt och logikfunktionen är kraftigt störd.

Självmord är ofta mycket vanligt bland denna patientgrupp, särskilt de 10 % som inte svarar på vanlig medicin som används innan psykiatrin.

Denna psykosform kan säkert förekomma tillsammans med den störningen att man har flera personligheter men betyder alltså inte samma sak. Så nu vet ni det..

" håll inte på att kläng på honom så där, ser du inte att han är ledsen?"

/ Den bästa sommaren

Varför ska man alltid trösta den som är ledsen? Är det fult att va ledsen så man måste hjälpa det gå över så fort man bara kan?

Jag har väldigt nära till tårar och snyftar ofta till filmen varesig dom är lyckliga eller sorgliga. Jimmy ska då alltid komma och kramas och trösta mig. Jag blir lika iriterad varje gång. Jag tycker verkligen inte om att bli tröstad. Det är en sak att försöka få nån på andra tankar men att sitta och hålla om och vagga så där känns bara underligt för mig. Det är ju inte så att det lilla barnet i filmen börja leva igen då.

I kyrkan på mormors begravning så skulle han hålla om mig hela tiden och jag putta bort honom gång på gång. Det finns inget man kan göra år det, hon är död och jag är ledsen. Och jag har rätt till att va ledsen. Man måste få sörja, precis som man har rätt till att va jävligt förbannad.

(insåg precis att jag har en oöppnad mörk chokladkaka i skafferiet som legat där en vecka, det är ju helt otroligt!)

matvanor och steg..

vi har kört GI nu en vecka, (på lördagar betyder GI Gott I så ni vet, med andra ord lite fusk) och jag tycker det går bättre och bättre. Det här funkar absolut som livstil för mig, så länge man får unna sig nått på helgen. Första dagarna va jag i nån slags abstinensdal men nu börjar det bli bättre ut, det är klart att godis och fika fortfarande lockar men det är inte på samma sätt. Innan jag börja med GI åt jag inte ens socker för det va gott utan på ren vana. Jag va inte ens sugen men jag åt det ändå.

Mina plugg och steg kompisar börjar idag på camebridge och jag bara skakar på huvudet. Dom där två älskar mat på samma sätt som jag älskar det och dom väljer att leva på tre drinkar om dagen. Det är inte klokt. Jag känner mig själv och inser att det är verkligen ingenting för mig. Det är bättre att göra en livsförändring som man kan leva med.

Idag börjar dessutom steg-tävlingen. Vi har alla tre införskaffat oss en stegräknare (jag hade iofs en sen tidigare, men jag har bytt batteri i den) och ska tävla. Vi har gjort ett poängsystem och det gäller att få mest steg i veckan för att få poäng. Sen när vi ska till Sthlm för att fira att vi är klara med vår utbildning så ska den med minst poäng bjuda på finmiddag ute. Jag känner otroligt sporrad och satsar på 100 000 steg i veckan. Allt är möjligt om man bara vill. Har gått en vända på förmiddagen så får det bli en till sen ikväll. Det får iaf inte bli under 10 000 steg per dag.

Nej nu ska jag dyka ner bland psykoserna i min bok.. puss och adjö..

det här med GI alltså

jag trodde verkligen att Jimmy skulle sätta sig mer på tvären, det gjorde han sist jag gick på GI. Då ville han verkligen inte vara med, men den här gången är han mer positivt inställd. Palsternackspuren gick absolut ner och bulgurn idag tyckte han va riktigt gott.

Känner att så här skulle man ju lätt kunna leva. Maten är god och man känner sig hälsosammare, inte lite heller. Men det känns som maten kommer bli mycket dyrare. Grönsaker och frukt drar lätt iväg.

Sen funderar jag på om det är höstdeppet som kryper in på mig eller om det är sockerabstinensen..

Sen måste jag komma med ett tips: Dinkelpannkakor. Hur gott som helst, det har jag iofs gjort ett tag nu men det är så gott. Man byter ut allt mjöl mot fullkornsdinkelmjöl. Till pankisarna hade vi keso med äpple, päron och vaniljsmak (sån färdig), vaniljkesella, hallon och morotssallad. Inte allt på en gång alltså.

svar till anonym:

fick en kommentar till mitt inlägg om LAS. Den anonyme menade att man jobbade bara inom äldreomsorgen för att tjäna pengar och att det var ett skit jobb!

Då hoppas jag verkligen inte att du jobbar inom äldreomsorgen! Vaddå skit jobb? Fick massor med människor som älskar det jobbet. Att få jobba med människor är ju underbart jag kan inte tänka mig nått annat. Och om man är ute efter att tjäna pengar är vården helt fel bransch. Finns ju inte direkt stora pengar att hämta där.

Men sen finns det bättre och sämre ställen för gamla att bo på och för en annan att jobb på men överlag tror jag att det mest går att göra bättre och det är allas, vi som jobbar med det, ansvar.

jag har funderat lite

• mina händer sover - igen. Är det verkligen normalt? Bara så där utan anledning, uppenbarligen rör jag på dom hela tiden just nu!
• Binder kolhydrater vätska? Eller är GI metoden vätskedrivande? Jag skulle behöva kateter just nu känner jag, särskilt nattetid!
• Ska jag verkligen fortsätta blogga? Jag orkar lixom inte ens läsa andras bloggar.. men det kanske tar sig igen..
• Är det nån som har nått tips på nån bra GI-kokbok?
• Färga håret eller inte? Ska man se det som ett tecken att den färgen jag skulle ha inte fanns på ICA eller ska man orka åka till Bergvik?

vart är medmännskligheten?!?

I värmland är just nu den största lokalnyheten om en Hagforsfamilj, jag antar att denna nyhet inte har nått ut till resten av Sverige.

Denna Hagforsfamilj består av en ryska och hennes dotter som går i skolan, en afrikan (kommer inte ihåg från vilket land) och sen deras två gemensamma små barn (2 år och 10 månader). Denna familj har inte fått uppehållstillstånd och nu i veckan blev mamman och hennes tre barn hämtade och skickade till Ryssland. Pappan i familjen var inte hemma när polisen kom och fick bara ett sms, han fick inte ens säga hej då och kommer med all största sannorlikhet aldrig få se sina barn igen.

Det här är så fruktansvärt så man bara vill gråta. Hur är det möjligt, år 2010? Får man va så känslokall, kunde man inte inväntat honom åtminstonde. Kunde han inte få tagit farväl av sin familj. Hela Hagfors har ju protesterat mot detta och utvisningen har blivit uppskjuten men nu i veckan blev det alltså av. Tillochmed Hagfors kommun var beredda att betala själva för familjen, ge dom en lägenhet om det var det som behövdes.

Det är sånt här som kan få mig att vilja bryta mot lagen och gömma flyktingar. Det spelar ingen roll hur olagligt det än är. Jag förstår inte vem det är sånna här beslut? Är dom som sitter på migrationsverket så omännskliga?

jag hatar LAS!

Jag vill börja poängtera att jag inte har nått som helst emot invadring, jag tycker tvärtom att det är mycket bra för mångfalden och kulturen. Men några motkrav måste vi kunna ställa.

I veckan nu har jag jobbat med en person som inte kan svenska. Jag lovar, hon kan verkligen inte svenska. Dom vi jobbade hos tittade på mig för att jag skulle kunna tolka typ, fast det va verkligen inte alltid jag kunde. Det här var alltid en person som var fast anställd i kommun sen många år tillbaka dessutom.

Är man inte intresserad av att lära sig språket eller att man bara inte kan kanske man inte passar att jobba med människor, man kanske borde stå vid ett transportband istället.

Varför får sånna personer fortsätta vara anställd medans jag som är bra måste sluta? Jag kan ju verkligen prata svenska, helt flytande dessutom.

Sen finns det personer som är riktiga bitterfittor, dom har jobbat så länge inom vården att dom inte längre ser vårdtagarna som människor utan mer saker som ska förvaras. De personer är oftast inte medvetna om att det blivit så, men det finns dessutom (jag vet två) som jobbar enbart för att tjäna pengar.

Nu är tjäna pengar primär målet för alla när man jobbar men för en del betyder jobbet så mycket mer. För mig betyder mitt jobb nått jag älskar, jag älskar att vårda, jag älskar att möta nya människor. Självklart vill jag tjäna pengar men det är inte det som är viktigast.

Det är av de här anledningarna LAS suger riktigt hårt. LAS gör att man inte kan behålla dom allra bästa utan dom som har varit där längst får alltid stanna kvar. Det är så jävla fel....

en andra examen...

en annan grej som jag tänkt på när jag avslutar min utbildning är, hur ska man fira?



Fira måste man ju, för det är ju nått ganska stort ändå. När mamma avslutade sin undersköterskeutbildning så rotade alla fram sina gamla studentmössor och firade som dom tagit studenten igen, med äta ut och fest. Jag har ingen att göra det med, ja Lollo och Mikaela kanske men då får jag ju vänta ett tag.



Förövrigt har vi typ inga pengar så det är svårt att slå till med nån större baluns!!

en liten gåva från mig till dig...

Hur köper man nått personlig till nån man inte känner personligt?

Jag fick en ljuslykta av kommun (min chef) när jag blev uppsagd men det kändes mest falskt. Jag skulle kunna ge den där ljuslyktan till bättre behövande.

"jaha tack för att du slavat skiten ur dig i 1½ års tid, nu har vi ingen användning av dig längre eller jo det har vi ju så stanna gärna som timvikarie och skaffa dig inte ett annat jobb men här får du en ljuslykta iaf!"

Så det känns ju B. Men jag vill köpa nått fint till en jag inte känner, till en som betytt otroligt mycket för mig dom senaste två år en och förmodligen kommer betyda nått hela mitt yrkesverksamma liv, men som jag inte alls känner. Jag vet nästan ingenting om henne.

Snart, väldigt snart är jag klar med min undersköterskeutbildning. Min lärare, Lena, har hela tiden verkligen stöttat mig. Trots att jag varit sjukt tungt periodvis, både yrkesmässigt och privat. När jag velat skita i alltihopa har hon tvingat mig att tänka efter en gång till innan jag hoppat av. Även om jag så nästan släppar mig i mål (snart) så står hon där vid sidan av mållinjen och skriker "kom igen nu, Lisa. Du orkar hela vägen fram!"

Jag förstår väl att hon får en massa sånna här presenter för alla andra hon hjälpt före och vid sidan av mig. Därför skulle det lika gärna kunna vara nått som hon kan förbruka, typ lyxig lotion eller handgjorda praliner.

Det här är det jag vet om henne, hon är typ 55 år (gissar jag), jobbar som lärare, pluggar på universitetet och dessutom är hon sjuksköterska i botten så hon rycker in som det ibland (tex vid massvaccineringen mot svininfluensan), hon cyklar året om och är så där superhurtig. Hon har gått in i väggen en gång och varit sjukskriven för det och förra året var hon på väg igen. Det är så mycket jag vet! Ja, och att hon är en otroligt varm och omtänksam människa.

Så ge mig lite tips och förslag...

jaha..

.. och nu då?

vad ska man göra nu? Vem är jag nu? Utan mitt jobb är jag ingen, eller jo nån är jag väl men en stor del av min person är mitt jobb. Jag älskar mitt jobb.

En mycket klok människa sa till mig att se det som en möjlighet. Jag försöker verkligen att göra det men det är svårt. Jag älskar mitt jobb, jag skulle kunna offra några tår för att få va kvar. Men samtidigt har jag varit där i 1½ år och det är dags att gå vidare i livet. Jag visste att dagen skulle komma men man vill ju belånga hoppet in i det längsta. Hade jag haft några extra hjärnceller hade jag väl lagt in en högre växel angående undersköterskeutbildningen och sökt nån ny skola nu till hösten men så smart va inte jag. Nu är alla ansökningstider utgångna och här står jag.

Jag kan verkligen förstå att arbetslösa blir deprimerade!!!

veckans roligaste bild!

en helt vanlig söndag!!!

Här i huset har vi en vind, det är sjukt jobbiga trappor upp dit, så man laddar i typ fyra dagar för att gå dit. Dessutom är det alltid varmt och kvavt där uppe. På vinden står det gamla dörrar lite här och var, vi har också ställt dit några.

Igår fick Jimmy en snilleblixt, vi kan ju byta sovrumsdörren, så vi får en som är lite mer hel. Så han haka av den gamla och bar upp den. "kom ihåg att dörren ska vara vänsterhängd!" sa han till mig. Vi hitta fort en annan dörr som va mycket finare än vår, direkt vi kom ner så såg jag att det inte var rätt. Det var en högerhängd dörr vi fått med oss ner, men Jimmy (enivs som en gris) hängde på den och upptäckte att jag hade rätt. Så vi bar upp den dörren igen, och leta och leta som efter en vänsterhängd dörr. Så hitta vi en som va riktigt fin vänsterhängd dörr.

Vi bar ner den och nu börjar det bli tungt. Vi fick dit den och Jimmy stänger dörren och dörren är 10 cm för bred. Men hur kan man va så dum så man inte kollar sånt. Så av med den dörren, fram med tumstock och mäta dörren. Nu ska det väl bli rätt iaf.

Så bär vi upp den förbreda dörren, och letar och mäter som bara den. Vi hittar en dörr som inte är jätte snygg men den är iaf helare än vår. Vi bär ner den här dörren och hänger dit den, och den går inte att stänga, dörren är 1 cm för hög. Jag ligger på golvet och kvider av skratt och mina ömma ben och armar. Då slår Jimmy huvudet i en hylla och det går inte att sluta att skriva.

"jag kan slippa ner den där jävla centimetern!" men Jimmy köpte inte den idén. Så vi bar upp dörren och hämta ursprungsdörren. Hoppas ingen såg oss iaf!

Träning fick vi alla fall!

en fantastisk liten film

Ni måste se I rymden finns inga känslor! Finns på youtube i tre delar, varje är 10 minuter. Klicka på länken för del 1.

Filmen handlar om Simon (spelas av Bill Skarsgård) som har asperbergs syndrom och som bor ihop med sin bror Sam.

En del saker är dock lite överdrivna men se den iaf!

skandal!!

Vissa saker ska va som dom alltid ha varit (sa autisten).
Man kan inte bara ändra på saker som ha varit så självklara!

Fredagsmys är läsk, chips/grönsaker och dip (tror inte vi fick chips varje vecka när ja va liten)framför TVn som självklart visade "Fångarna på fortet".

Nu ska tydligen "Fångarna på fortet" börja gå på måndagar. Det är ju helt muppigt! Man kan ju inte äta chips på en måndag. Fattar inte tv4 det här? Vad är nästa steg, ska nya säsongen av "robinson" gå på torsdag (veckan tråkigaste dag)?

snott en lista

Du heter: Lisa
Smeknamn: Jimmy säger plutten ibland..
Låt som när du är ledsen sörjer till: hmm Darins låt i mellon
Beroende av: socker
Vad tror folk om dig? jag vet faktiskt inte, tell me..
Stämmer det? pass
Vad får du oftast komplimanger för? Jimmy brukar säga att jag är vacker när jag fixat mig och har urringat (hahahaha)
Hur imponerar man på dig? man gör saker jag vill men jag inte vågar, typ hoppar fallskärm eller ställer upp som modell i amelia ;P
Brukar du skratta för dig själv? händer
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Ja det kan vi göra :)" (om vi ska plugga hos mig imorn!)
Var bor du? skoghall
Trivs du där? njorå
Hur svarar du i mobilen? beror på vem som ringer, okänt nummer: "Lisa!"
Vem ringde du senast? Papps, men det va hans fru som svara, skulle säga att vi kommit hem.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: "varför kunde inte du jobba med mig idag då?"
Antal timmar sömn inatt: sammanlagt kanske 7, men med massor av avbrott.
Sov du ensam: Nej, med Jimmy och Clementin lite av och till, sen efter 5 så sov jag med Gunnar och Clementin när han vågades sig dit.
Brukar du komma i tid: Alltid! Kan nog räkna på handen hur många gånger jag varit sen hela livet. En gång missa jag bussen i högstadiet då övertala jag mamma att sjukskriva mig. Jag tycker verkligen att det är såååå pinsamt att va för sen. Det kan verkligen hända alla, kanske nått jag behöver jobba på lite.
Hur känner du dig nu: Känner ju inte för att plugga iaf, förväntansfull för att Jimmy ska komma hem när vi ska testa att gå ut med Clementin för första gången.
Vanligaste färg på dina kläder: hmm kan det vara rosa? Va hemskt egentligen
Vad tycker du om fötter: har inte problem med fötter alls, har för första gången i sommar börjat tagit hand om mina fötter (och håret med) så nu är dom extremt mjuka och fina.
Vad saknar du: barn!
Hade du en bra kväll igår: Jo då vi åt hemgjord pizza och såg på prison break.
Favorit dryck på morgonen: Oboy är oslagbart men inget jag brukar dricka varje dag
När brukar du oftast gå och lägga dig: ja nångång mellan 22 och 08 (jobbar ju natt ganska ofta)
Är du blyg? I grupp är jag inte den som gärna tar stor plats.
Sysslar du med någon idrott: hmm ne, men jag borde ta tag i den där cyklingen.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: nja, förälskelse kanske men inte nått djupare.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Ärligt? hmm jag skulle nog vilja ta reda på om avsugning är så bra som det sägs!
Är du nöjd med ditt liv: hyffsat, önskar ju att vi båda skulle ha fasta jobb eftersom vår ekonomi inte skulle bli sån huvudvärk.
Är du bortskämd: Jimmy skulle svara ja, men det är jag absolut inte men jag har snäll familj som ställer upp för mig ekonomiskt. Men jag har betalat tillbaka allt som inte varit gåvor.
Vad gör du i morgon: plugg och lunch dejt med bästa Mikaela och sen blir det jobb på kvällen.
Vad är det värsta du vet? att känna mig beroende av andra.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Det tycker jag allt
Vad är det finaste du fått? oj, väldigt svårt om vi menar rent materiellt. Har ett silverhjärta i ett halsband jag fått av Jimmy som är det första smycket jag fått av nån. Sen ärvde jag mycket fina smycken efter mormor. Rent själsligt så blev jag mycket rörd när min yngsta systerdotter döptes till Alisa i mellannamn.
En speciell dag du minns: Ja minns dagen vi flytta till Söderhamn, då var jag fyra år gammal. Vi kom fram mitt i natten, jag hade aldrig varit där innan. När jag kliver ut ur bilen ser jag nått så fantastiskt, en orange plastgunga hänger i ett päronträd mitt i trädgården. Det minns jag som igår!
Du samlar på: Kortlekar och elefanter. Men inget är så seriöst, men jag tycker det är roligt att köpa en ny kortlek om man åker någonstans. Snubblar jag på en fin elefant har jag svårt att låta bli att köpa den.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Carro
När grät du senast: I måndags, jag hade fått ett slutgiltigt besked om jobb till hösten och sen hände det nått allvarligt på jobbet.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala av alla lån och skulder jag har. Resa och plugga!
Vill du gifta dig: ja! särskilt med tanken på den ekonomiska och juridiska tryggheten det innebär.
Vill du ha barn: längtar som bara den
Är du musikalisk? japp, har en liten sjuk hobby som jag utövar i hemlighet, lyssnar på samma låt om och om igen i min ipod så lyssnar jag på olika instrument olika gånger. Ibland lyssnar jag bara på sången, nästa gång lyssnar jag bara på trummorna osv..
Vad dricker du helst när du är törstig: vatten
Bor dina föräldrar tillsammans: nej
Har du någon gång gråtit dej till sömns: ja, har inte alla det?
Biter du på naglarna: det händer tyvärr, fast jag tycker det är så äckligt

jaha måste jag plugga nu? Kan gå ut med soporna först :P

funderar lite

Jag fundera på en sak i bilen till sthlm i lördags, ni vet han som va med i melodifestivalen Eric Saade, vilket uttalas Sa-ade (en lätt stamning på a) borde då inte Saab uttalas på samma sätt Sa-ab?

jag? modell?

Jag läser Amelia flitigt, ja eftersom jag prenumerera på den tidningen. Jag började med det när jag började i poolen eftersom man har väldigt mycket dötid som personlig assistent och jag tänkte att jag ändå kommer köpa så mycket tidningar.

Men jag stör mig ofta på moderepotagen där det står "jobbsnygg". Vad då jobbsnygg? Ja för journalister, ja! Det får mig att undra om dom aldrig tänker utanför sin redaktion. Så stod det så igen i tidningen som kom idag så då maila jag dom faktiskt och berätta att de där outfitarna inte skulle passa sig i mitt jobb och att det skulle vara roligt med ett moderepotage för oss personliga asisstenter, hemtjänst personal och dagispersonal osv.

Fick svar på en gång och en fråga, skulle jag kunna tänka mig att ställa upp som modell i ett sånt framtida moderepotage? Hur det än blev så har jag nu lovat chefredaktören på amelia att tänka på saken. Vet inte om jag skulle våga, men det skulle ju vara sjukt roligt!!

hjältar

Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära. / wikipedia

Måste man vinna stor heder och ära genom sitt stordåd, för att klassas som hjälte? Är inte dom undersköterskor som tar hand om våra gamla varenda dag utan att få någon som helst uppskattning hjätar? Eller dom män och kvinnor som varje dag sätter sig i sina soppbilar och forslar bort allt vårat skräp så vårat samhälle hålls rent, är inte dom hjältar?

I dagens samhälle så är läkare dom största hjältarna, men dom har ju vunnit heder och ära. Finns det nått finare yrke? Om mina barn skulle komma hem och säga att dom kommit in på läkarskola så skulle jag gråta av stolthet (jag skulle självklart vara stolt över dom hur som, så länge dom följer sitt hjärta). Men läkare får sen lön efter sin heder och ära, det går inte alls att jämföra med sjuksköterskor och undersköterskor som sliter i det tysta. Visst ni att sjuksköterska är den universitetsutbildningen som lönar sig minst om man räknar studielån mot framtida lön?

Jag ger en timme av min ledig dag och några deciliter blod till en helt okänd människa, tre gånger per år. Gör det mig till en hjälte då? För mig är det så självklart, för jag förväntar mig att den dagen jag behöver blod från helt okända människor så ska det finnas där. För mig är det även självklart att jag finns i donationsregistret, när jag dör kan jag bli hjälte genom att rädda andra personer.

Är det inte hjätedåd vi strävar efter varje dag i vår vardag? Oavsett storleken. För mig så kan Jimmy vara en hjälte om han lagat middag när jag kommer hem. Nu ska jag ta och städa upp lite här, så Jimmy tycker jag är helt fantastisk när han kommer hem från jobbet!

barnprogram vi minns.. del två

När jag va liten och bodde i ett gult hus på tegelvägen 7 så gick jag på lekiset Snäckan (vilket va det närmaste dagis jag någonsin kom). Snäckan låg 100 meter från mitt hus så jag fick tillochmed gå dit själv om jag gick försiktigt.

På Snäckan lekte jag helst av allt med Emil och Kim, vi sprang igenom dom väldigt stora lokalerna med armarna rakt ut i luften... Vi lekte luftens hjältar. Vilket var det bästa barnprogramet som gick för en så där 17 år sen.

ohejo flygplan, ohejä flygplan, luftens hjältar hela dan, det är bara flygplan...

sa du att du hette.... död sill?

Man lär sig otroligt mycket i skolan, på samhällskunskapen i gymnasiet fick vi lära oss söka jobb, skriva CV och personligt brev osv. Nu pratar man om att lära flickor självförsvar också. Det finns nått folk och särskilt tjejer borde få gå i en kurs i. Nått jävligt viktigt.

När man träffar någon för första gången så är första intrycket utseende, hållning och utstrålning, andra intrycket är när man hälsar på dom. Jag kan tycka hela intrycket av en människa kan bli så fel av ett dåligt handslag. Oftast tjejer/kvinnor/tanter som inte kan ta i hand ordentligt. Antingen har dom ingen som helst styrsel i handen eller så tar dom bara mss grep i min hand. Jag kan missa helt vad folk heter bara för jag blir så chockad av handslaget.

När jag hade praktik på NK så sista dagen kom chefkonditorn och tackade för den här tiden och tog i hand. Och så sa han i från "så där får du inte hälsa på folk, och särskilt inte när du är lite kall och fuktig om handen då känns det verkligen som om jag håller i en fisk. Nu gör vi om det där handslaget" Tänk om fler skulle våga säga så. För det är verkligen viktigt. Så snälla skolan, lär barnen att ta i hand ordentligt, titta den andra i ögonen, säga sitt namn och lagom hårt och långt handslag. För om jag skulle varit arbetsgivare och skulle ha arbetsintervjuv så tror jag nog några skulle falla på det andra intrycket.

plasttutte?

Nu vet jag att jag ifråga sätter nästan alla småbarnsföräldrar i Sverige, men jag bara undrar och det här är min åsikt.

Varför kallar man napp för "tutte"? Tutte trodde jag va nått som satt parvis på kroppen och gav mat till barnet första tiden. Dessutom måste det va lite förvirrande för bebisen, den har slutat suga på tutte men får fortfarande "tutte".

Men vad vet jag? Jag kanske står där och kallar nappen för "tutte" när jag väl fått en bebis, det kanske tillhör talfelet som uppstår efter förlossningen som gör att föräldrar inte heller kan säga häst, katt eller hund utan envisas med att det helt plötsligt heter tottohäst, kisse och vovve!

barnprogram vi minns...

Igår när jag skulle sova låg jag och fundera lite så där som brukar.. tänkte på jobbet - tänkte på att det låg en lapp där det stod att jessica måste ringa nånstans - jessica slutar på ica - det kan man ju också heta - men vem vill heta Ica? - Ica i rutan!!!!

Kommer ni ihåg det programmet? Ett helt vidrigt barnprogram, minns inte riktigt vad det gick ut på men jag vet att Ica hade väldigt knepig röst och hon hade ett skelett som hette Åke som satt i en kundkärra. Det behöver dom iaf inte visa i repris..

så va vi där vid barn igen!!

Åh vad jag tycker det är roligt när det blir diskussion bland kommentarerna. I love it.. därför tar vi en till (hoppas jag)

Jag läser Linda Rosings blogg lite imellanåt så där. Hon ska ju gifta sig på lördag och sen åker dom på bröllopsresa. Barnen ska va hemma med faster. Men hon kommer däremot att blogga i från kärlekssemestern. Nu vet inte jag exakt hur gammal hennes yngsta är men han är liten, typ 7-8 månader (chansar jag på). Nu vet jag inte exakt hur länge dom ska vara på bröllopsresa men låt oss gissa på en vecka eller två.

Jag tycker det låter helt sjukt att hon lämnar bort sin bäbis så länge. Jag får lite ont i hjärtan och tårar i ögonen bara jag tänker tanken (jag har jobbat natten och är lite över känslig också). För mig hade det varit mer "naturligt" att ta semester från bloggen än barnen.

Jag tycker det är bra och sunt att ordna med barnvakt, en dag eller en helg eller så. Men inte en vecka eller två. Är det bara jag som tycker det här är upprörande?

jobbpanik...

I går kväll när jag skulle somna drabbades jag av jobbpanik.. Jag ligger 60 minus och det är 11 dagar till schemabryt. Visserligen måste jag bara komma upp till minus 40 för att inte få löneavdrag men jag är vann att ligga 60 plus, så hela grejen käns lite ovant för mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till heller, varje natt ligger jag och hoppas att jag vaknar av sms-förfråga. Men det kommer aldrig.

Sen insåg jag att det är bara 6 veckor tills jag är arbetslös. Jag ska gå till bibloteket sen idag och kolla om jag hittar nån bok om personliga brev. Det känns så jobbigt att inte veta vad som händer. Jag tror jag ska gå till kontoret och fiska lite information, nån måste väl kunna ge en en glad eller ledsen min iaf.

Ska ringa i början på nästa vecka och höra på ett ställe som jag skicka in ansökan till som jag verkligen hoppas på. Där vill jag verkligen jobba!

Lisa funderar...

Nu vet jag inte om jag är fördomsfull eller inte. Men jag skulle så gärna vilja krypa in i andra människors hjärna och rota lite.

Jag och Jimmy har varit ihop i 2½ år och varit sambo ungefär lika länge. Vi har en bostadsrätt ihop och en röd volvo V70, samt en vresig katt. Vi känner oss väldigt redo att ta nästa steg i vårt förhållande och även i livet. Vilket för oss kommer bli sommarstuga och barn. Det är det vi drömmer om. Ibland när vi är ute och går dagdrömmer vi ihop om vad våra barn ska heta och hur roligt vi ska ha det när vi åker till Astrid Lindgrens värld.

Jag har alltid velat ha barn, det känns som det är livets mening. Att reproducera sig.

Men nu kommer vi till mina funderingar, det är inte alla som vill ha barn eller som kan få barn helt naturligt. Drömmer dom som vi ändå? Hur tänker dom som inte vill ha barn på framtiden? För om jag funderar på min framtid och försöker radera ut tanken på barn så blir det bara tomt.

Hur tänker dom som lever i homosexuella förhållanden? Dom kan ju inte få barn utan att få hjälp utifrån, men drömmer dom som vi gör eller hur tänker dom? Tycker sånt här är spännande

personligt brev...

jag sitter och söker jobb eftersom jag är varslad. Men jag kommer knappt ihåg hur man gör. Så jag googla lite och just nu försöker jag lista min starka sidor, bara för att ha nått att bygga det personliga brevet på. Och det blir tok klyschigt:

• Punktlig.
• Öppen för nya förslag och idéer.
• Social.
• Försöker att alltid se möjligheterna istället för hindren.
• Ställer upp med kort varsel.

Det känns ju som om jag inte är den enda som skrivit så här....

det är inte lätt när det är svårt..

Har precis gjort ett stort test på aftonbladet om vilket parti jag står närmast i åsikterna med. Vissa frågar va skit svåra för jag va verkligen tvugna att fundera vad jag tyckte. Sist det var val gjorde jag ett sånt test på DN.se och sen rösta jag testet visa. Men jag tror inte det på aftonbladet är lika sant, särskilt med tanke på vad det visar.

Enligt aftonbladet så är min åsikter närmast: Sverige Partiet... Jag dog lite när jag upptäkte det. Jag kommer hur som inte att rösta på dom

Chokladcupcakes till Ida

Nutellafrostingen är helt fantastisk.. Hoppas lilla Ida blir glad...

en makalöst rolig kväll...

För några månader sen fick jag en arbetsplats till, en gruppbostad. Jag har hela tiden velat vara på en gruppbostad eftersom det är så annorlunda mot vad jag är van vid.

Denna vecka har jag varit tre gånger på gruppbostaden och jobbat och det är roligt. Igår var det allsångskväll i folketspark. Låter ju inte toppen skoj men vi gick dit, inte för vår egen skull mest. Och det var så himla roligt. Det var verkligen inte som man hade förväntat sig. Först var det några småtjejer som höll i allsången och vi sjöng låtar man aldrig hört förut men dom va så lätta så man hängde med ändå. Sen sjöng vi två traditionella allsånger, bland annat sjösala vals. Sen blev det disney, vi sjöng "hej, hå, hej, hå vi hem från gruvan gå" (har den nått namn?), "känn en vind av kärleken" och "jag vill ju va som duuuuu". Sen blev det paus och vi drack vårat medhavda kaffe. När dom börja spela igen blev det typ 60-tals låtar som "pretty woman" osv. Det va verkligen hur bra som helst.

Om man bara släpper rädslan att göra bort sig så kan man ha hur roligt som helst, jag menar det är ju inte varje dag man buggar med en utvecklingsstörd i folketspark!! Det borde alla få göra!

humor i en liten bok..

Jag älskar dassböcker, dom oftast så himla roliga. Ibland blir jag sittandes på toaletten alldeles för länge bara jag läser och fnissar och glömmer bort verkligheten lite. Just nu är det den gyllene dassboken som hänger inne hos oss.

I nästa liv vill jag bli björnhona

1. Om du är en björn sover man bort hela vintern. Det kan jag leva med
2. Innan du går i ide måste man äta så man praktisktaget rullar fram. Det kan jag leva med också.
3. Om du är björn föder man två stycken ungar som är i valnötsstorlek, medans du sover. När du sen vaknar är dom halvstora, gulliga och ulliga. Det kan jag defenetivt leva med!
4. Om du är björnhona så vet alla att du menar allvar! Om nån plågar dina ungar slår du ner dom och om ungarna inte uppför sig så slår du ner dom också! Det kan jag leva med.
5. Om du är en björn hona FÖRVÄNTAR sig din make att du morrar när du vaknar, han FÖRVÄNTAR sig även att du har håriga ben, dålig andedräkt och överflödigt kroppsfett.

Japp, jag vill bli björn!!!!!

Hur ser man att två personer är gifta?

Du kanske måste gissa, men om dom skriker på samma barn kan det vara en ledtråd. / Sebastian 8 år

Tack för kärleken!

Aftonbladet skriver idag om att mer än 20% anser sig fått ett bättre kärleksliv sedan prinsessbröllopet. (undersökningen är troligtvis en webundersökning och inte nått statistisk men skit samma) Och jag håller helt med. När jag stod där på lejonbacken och såg hur kära dom va och hon höll sitt fina tal så skicka jag sms och fråga min underbara sambo om vi ska förlova oss och när jag kom hem gick vi och valde ringar.

Sen har kanske uppsvinget i vårt förhållande berott på att jag va i sthlm i fem dagar och fick längta hem lite, men jag tror absolut att kärlek smittar.

En kollega berätta att hon aldrig någonsin velat gifta sig tills hon såg Victoria på tv, då gjorde hon en helomvändning och nu går hon och funderar på hur hon vill ha sitt bröllop.

Vad säger ni nu då alla motståndare? Mer kärlek och glada nyheter på tv och i tidningar gör oss gladare och kärare!

Det finns alltid en anledning till tårta..

Gjorde denna tårta idag med insperation från Bakfnatt, min blev då inte en hälften så snygg. Jag baka den för jag trodde Carro och co skulle komma på fika men dom va tydligen för bakfulla eller hur det nu va med den saken.

Men M fyllde ju år i går och skulle ha släkten på middag idag så hon fick den istället. Hoppas den smaka bra och jag får en recention sen.

Är inte helt nöjd med den lila färgen, det blev inge snyggt mot det gröna. Sen borde jag borstat bort lite florsocker innan jag tog bilden. Den är iaf fylld med lemoncurd och jordgubbar som varit frysta. Fanns inga färska vid tio tiden en söndag på ica, dåligt!

det där med hultsfredsfestivalen...

Jag ska väl vara som alla andra och reagera. Jag tycker det är hemskt trist, inte för att jag nånsin planera att åka dit igen. Men den här nedläggningen har fått mig att tänka på mina egen resa dit. Det är väldigt speciellt med festival.

Man hänger med folk man inte vet vilka dom är men dom är ju en kompis-kompis-kompis, man äter mat man aldrig ätit innan (vildsvinskebab etc.), man dricker ljummen cider, ser bra konserter och konstigt folk.

Jag åkte med Carro, men vi dela bil med Sarah och hennes kompis Malin. Vi låna pappas frus lilla turkosa skit-kia, en mycket spännande bil. Vi fick packa runt Sarah och Malin i baksätet. Alla körde om oss på motorvägen.

Finns ju saker man inte kommer vara med om igen heller som tex killen som sparka sig själv i huvudet för en öl och som då spräckte hela jeansen, eller att jag sover mot Carros axel när hon kör (det här tror jag inte har hänt eftersom jag inte minns det), men förhoppningvis får jag äta langos igen och se Kent live.

Varför finns langos bara på festival? Det är ju skit gott.

Om jag skulle åka på festival igen så skulle det nog va nått "vuxnare" som Sweden rock eller åka över dagen till Arvika om det va nått särskilt band jag vill se. Känns som jag är för gammal för att sova i tält i en leråker.

Alltså det här med vätternrundan...

.... jag säger till mig själv att imorn är det verkligen dags att börja träna. Nu är det bara 50 veckor kvar. Igår hade jag gjort upp värsta mentala planen för hur jag skulle träna idag och idag så känner jag mig mest för att gå och lägga mig igen. Tur jag har liiiite ont i halsen så jag kan skylla på det.

Men egentligen är det genomkorkat att inte börja med träningen, ju tidigare jag börjar och dessto mer jag tränar dessto lättare kommer dom där förbannade 10 milen va nästa sommar.

Förstår inte riktigt hur jag gick med på det här men nu ska jag fan inte ge upp. Nu ska det göras..

en kunlig bröllopstårta.. typ

Jag är verkligen inget tårtproffs men jag tycker det är kul och jag gör mitt bästa.
Tårtan är fylld med hallonmousse och spacklad med philadelfiakräm. Täckt med marsipan som färgats och smaksatts med kakao. (den var inte lika grådassig i verkligenheten som på bild) Blommorna är gjorda i sugerpaste och bladen är av vit och mörk choklad. Björnarna har Sara gjort av överbliven marsipan.

Har lärt mig till nästa gång att ha nån mer fyllning. Tex frusna bär, då blir den lite saftigare. Man lär sig av allt här i världen

den här bilden har jag tagit... bara så ni vet

en dag av kärlek och förväntan....

Igår va ingen vanlig dag. Jag vill på nått sätt tro att hela Sverige stanna upp. Jimmy och hans mamma skulle till Borlänge och jag tänkte för mig själv "puckon, inget är väl öppet en sån här dag!", det va tydligen öppet. Konstigt tycker jag. Det var ju ändå en national helgdag.

Temat för denna helg var "tänk vad jag kan berätta och visa bilder för mina barnbarn". "jo då, mormor stod där längst fram vid kortegen när drottning Victoria (hon måste va drottning när jag är mormor) och Prins Daniel åkte förbi som nygifta"

Jag måste erkänna att när kortegen åkte förbi var jag så upptagen med att ta kort att jag glömde titta. Men vid lejonbacken titta jag och grät. Samtidigt som dom stod där fick jag sms av Jimmy att han sakna mig. Då grät jag en skvätt. Dom va så fina och jag ville också ha nån att pussas med.

Efter lejonbacken stressa vi oss hemåt. På med tvn och maten. En soffa har aldrig varit så skön som då. Det var helt fantastiskt. Och maten var så god och Prins Daniels tal var så fint.

Vår meny:

*

Frasvåffla smaksatt med Västerbottenost, serverad med löjrom,

creme fraich, rödlök och citron.

*

Oxfilé, med sparris, champinjoner, zucchini och sherrysås

*

Bröllopstårta

hela världen är ett tecken..

Det är bara kärlek överallt just nu, love Stockholm och galet lyckliga prinsessor. Och så Sara och Anders. Dom pussas lika mycket på en kvart som jag och jimmy gör på ett halvår. (Jag överdriver bara lite, lite).

Jag funderade på det där igår lite för mig själv. Varför den där nykärheten dör ut, gör den det automatiskt eller låter man den göra den? Blir man bara slö? Jag vet faktiskt inte men jag bestämde mig igår att nu får det fanimej bli lite ändring på det hela.

Jag lånade nya numret av mama av Sara igår och sträckläste det innan jag somna. Och inte bara en artikel handla om att inte låta romantiken dö. Först hade Ann Söderlund skrivit en krönika om att hennes man inte var särskilt romantisk alls och om varför osv. Sen var det en lång intervjuv med Amanda (hon som är ihop med Alex Schulman) där hon bland annat säger att dom kämpar så hårt för att fortfarande vara nykära.

Fuck the world nu (på måndag) ska jag också åka hem och kämpa lite.

nyfiken i en strut....

Igår åkte jag buss, ganska länge. Från karlstad till Stockholm, vilket tar 4,5 timmar. Det är väldigt intressant att titta på folk på bussen, vissa har massor med packning och andra har ingenting, som tjejen som klev på i Västerås och satte sig brevid mig. Hon hade bara en liten handväska och jag smygkolla på henne när hon klev av om hon hade något annat bagage under där ni vet, men icke då.



Det vore så roligt om alla kunde presentera sig på bussen och berätta vad dom ska göra, vad målet med resan är. Då skulle jag inte behöva vara så nyfiken. En liten idé så där bara. Kanske borde maila Swebus om den kanske, att det borde bli obligatoriskt.

en så fin bil

Mosters gullunge fyller ett snart (september) och jag som alltid är ute i så godtid har redan börjat fundera på present. Blev lite förälskad i denna retro-bobbycar men den va lite för dyr. Kosta 800 kr + frakt.

mitt jobb nu igen...

Jag har jobbat i poolen i drygt ett år och med utvecklingsstörda i 1½ år, sen förra julen då jag hade praktik på Nolgård. Jag känner att jag har utvecklats väldigt under detta år.

För det första har jag verkligen lärt mig att inte hjälpa personer som inte vill ha hjälp, bara för det ser ut som att en person inte klarar en sak själv betyder det inte automatiskt att personen vill ha hjälp. Personen lär säga till om den vill ha hjälp.

Jag har lärt mig uttrycka mig på ett helt nytt sätt. Man måste säga varför det blir som det blir när man jobbar med autister. "nu blir jag arg på dig när du häller ut vatten på hela golvet för fjärde gången". Jag har varit jävligt dålig på det innan, fattar inte folk varför jag är arg nu? Men jag har kommit på att folk inte kan läsa min tankar.

Jag har slutat skämas för andra människor. Varför ska man göra det egentligen? Jag tycker inte längre det är pinsamt när den utvecklingsstörda jag är ute med kastar sig över varubandet för att ta i hand med kassörskan på ica. Sen har jag iofs märkt att personalen på ica har jobbat där i hundra år och dom utvecklingsstöra har handlat där i hundra år så dom känner varandra ganska väl nu. Igår var jag och handla med en person, och när personen skricker rakt ut "Lisa, titta en bäbis!" så känner jag inte för att sjunka genom golvet utan svara bara. Jag skiter i att vi står totalt i vägen när hon funderar på om hon ska ta en äggkartong till eller inte för att det ska bli tre i vagnen. Vi är ju handlande kunder också, vi har lika stor rätt som alla andra att va i vägen.

Det sista jag tänkt på är att jag kommit över min rädsla för det annorlunda. Jag hade så svårt att röra vid amputerade stumpar eller missbildningar förut. Jag tyckte det var väldigt obehagligt och nästan lite äckligt. Detta slog mig som en blixt från klar himmel igår, "jag håller in en missbildad hand, och den känns som vilken hand som helst!" Om den missbildade handen sitter på en underbara, varm, go och ständigt glad tjej så är väl en missbildad hand bara en droppe i havet. Det spelar ingen roll.

Meningen med de här bloggen var absolut inte att framhålla mig själv utan att framhålla dessa underbara människor som gjort att jag utvecklats som person, både privat och i min yrkesroll. Jag skulle ha svårt att leva utan alla dessa underbara människor nu, för dom betyder så mycket för mig. Jag skulle önska att alla fick chansen att uppleva det jag får uppleva i mitt arbete.

För ett år sen var jag med när Briggen (en gruppbostadskoperativ här på ön) hade vårfest med en kör som sjöng och sen fika. När jag satt där så blev jag nästan lite tårögd och tyckte att livet var orättvist. Inte för att dom inte kan bli som oss "normala" utan för att vi inte kan bli som dom och för att det är så få som får uppleva deras glädje och deras orädsla att göra bort sig. Jag tror verkligen vi alla kan lära oss nått från dom.

Glada Hudik teatern..

kladdkakechock...

Har ni sett ekströms reklam för deras kladdkaka, det är ju som porr. Ser ju så otroligt jävla skit gott ut, övervägde tillochmed att baka en ikväll men tror det blir glass istället så glassomanen blir glad.

Igår när jag gick till jobbet var jag så fruktansvärt kaffesugen och när jag kommer in så sitter personalen och äter kladdkaka som en har med sig och bjuder på. Men kaffet är slut, så jag hör mig själv svara "nej tack det är bra", jag blev så ställd av att kaffet va slut så jag tacka nej till kladdkaka. Jag va chockad resten av kvällen.

utsugarkräk..

Jag har ett konto hos Ellos, det är inget jag är stolt över, men så är fallet. Imorse när jag vaknar har jag fått ett mail att dom höjt min kreditgräns, för andra gången. Jag vill inte ha någon högre kreditgräns. Dom har höjt den till 8 000, det är väldigt mycket tycker jag. Har inte kreditföretagen något ansvar alls? Det känns som om dom vill få folk i skuldfällor, och det är väl självklart dom vill för det är ju det dom lever på. Jag ska ringa nu med en gång och säga att jag faktiskt inte vill ha dom där 8 000 i kreditgräns.. Fortsätter det så här är det ju uppe på 10 000 snart.

inte bara jag som är knäpp..

För ett tag sen skrev jag om att det jag är mest rädd för att nån ska kunna läsa mina tankar, det hade visat sig att Emma var lika rädd för det hon med.

Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag hamnar i koma några månader så där, bara livnära sig på dropp. Vakna upp snygg och slank, iofs ganska blek och med förtvinade muskler men ändå, jag tänkte det kunde vara värt det. Det här är inte en tanke jag delat med mig av, men så när jag sitter hos M igår och fikar så säger hon exakt min tanke rakt ut.. Att det vore inte helt fel att hamna i koma.

Känns så härligt när man inser att man inte är den enda som är lite småkörd i huvudet..

att flytta eller inte flytta...

Vi tittar lite löst på hus. Vi måste egentligen renovera klart vår lägenhet innan det är aktuellt, man kan ju inte sälja nått halvfärdigt. Eller det är väl klart man kan, men man får ju inte ut lika mycket som om den vore helt klar.

Här ute på Hammarö är husen inte direkt billiga. Så vi har vidgat våra vyer lite, så fort man kommer några mil utanför Karlstad kan man ju få drömhuset till ett rimligt pris. Jag hitta mitt drömhus igår, i Grums. Jag blev förälskad. Så satt jag och räkna lite på det och kom fram till att vi skulle få en bensinkostnad på 2600 kr bara till och från jobbet. Dessutom behöver vi en bil till. Frågan är om man tjänar på det i längden?

Så satt jag och diskutera med en kollega som också letar hus. Och hon sa att vi har ju guldläge att flytta eftersom vi inte har några barn. Det har jag hört så många gånger, "ja, vi är ju låste här ute på ön eftersom barnen har börjat skola!".

Men herregud, jag är väl levande bevis på att man överlever både ett och två skolbyte. Det är inte farligt på nått sätt. Det kan jag tillochmed kanske stärka barnet att lära känna nya människor och vara van vid att vara bekväm i nya situationer. Jag tror dessutom att det var min kring flackande bakgrund som fick mig våga som 15-åring, flytta 30 mil bort och gå den gymnasieutbildning jag verkligen ville gå.

Om vuxna kan byta jobb så kan väl barn byta skola (fast dom flesta här jobbar på samma jobb alldeles för länge, vet inte om det är en landsortfenomen).

Har du 44 minuter över?

Se den här dokumentären så kan vi diskutera sen!

Annars så kan du bara läsa...
Dokumentären handlar om en kille som heter Magne och bor i en liten by i Norge. Han har en utvecklingsstörning och i 27 år har man bara låtit honom sitta i ett soffhörn och gunga typ. Men så kommer föräldrarna i kontakt med specialister i USA som menar att man kan lära honom både det ena och det tredje. Sagt och gjort när dom kommer hem börjar dom träna 10 timmar om dagen med hjälp av olika volentärer, dom ringer till alla dom känner.

Det blir nästan lite sektlikanande i byn för alla är så engagerade (svårt ord) och dom sitter i stora samlingar och läser citat från läkarna i USA. Mange lär sig skriva med sin mammas hand som stöd (?) och formulerar meningar som visar att han hela tiden har varit med och förståt. I slutet av filmen har han tillochmed lärt sig gå.

Helt ärligt, vad trodde föräldrarna? Varför tränar man inte ett utvecklingsskadat barn från början? Dessutom utgår man väl alltid ifrån att alla människor förstår, jag gör det i mitt arbete med människor som man faktiskt inte har någon som helst aning om hur mycket dom förstår. Jag pratar med dom som vem som helst, även om man inte får nått svar. Första gångerna kände man sig dum när man gick och disskutera med sig själv " Nämen har du sett X nu skiner solen, ska vi gå ut en vända eller vad säger du? Ja men det gör vi det kan vara skönt det." och så fortsätter man. Sen kan man tolka olika ljud och rörelser som svar men hur man tolkar dom är olika.

Norge är ju vårat närmaste grannland, och särskilt här ligger det ju nästan kring kröken. Vi har lika långt till oslo som till stockholm och det är mycket norrmän här och shoppar. Men ändå verkar det sociala nätverket i samhället vara så annorlunda. Hade Mange bott i Sverige hade han fått personliga assistenter och fått gå i en special anpassad skola, utformad för honom. Han hade kanske fått flytta till en gruppbostad eller egen lägenhet med assistenter. För föräldrarna är inte direkt purunga. Dom kommer nog inte orka med den där träningen så länge till, vilka ska då ta över? Alla frivilliga i byn?

I Sverige jobbar vi ju väldigt mycket med det som förut kallades "TEACCH" men som numera heter typ "tydliggörande pedagogik" vilket innebär i storsett det som i folkmun (vårdmun?!) kallas "tecken och bilder som stöd". Man tecknar samtidigt som man säger orden, alltså får brukaren två språk på samma gång. Oftast har ju utvecklingsstörda lättare att ta in tecken och många som jag jobbar med har börjat med tecken men sen utvecklats sitt talspråk från det. Om man dessutom har bilder som stöd också, så har personen tre sätt att förstå vad som ska ske. Man visar bilden för "gå", tecknar "gå" och säger "nu ska vi ut och gå". Nu ska inte jag sitta som nån expert för det är jag verkligen inte. Men jag är väldigt intresserad av det här och försöker lära mig teckenspråk så fort jag får chansen.

Men jag måste säga att det fanns mycket frågetecken kring denna film. "Bättre sent än aldrig" är väl det som passar bäst att sammanfatta denna dokumentär!